Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Klippan

Bättre att möta sin sorg än att fly undan

När en 18-årig man i januari 2014 avled efter att ha använt nätdroger reagerade många Klippanbor starkt. Ett år senare har vardagen återvänt för de flesta, men för en person innebar det en vändpunkt i livet.

Sina gamla vänner har Johan bara sporadisk kontakt med idag. "Vi springer på varandra på stan och pratar om vår kompis. Minns hur kul vi hade tillsammans med honom. Men för ett par av mina vänner har det gått riktigt illa." Personerna på bilden från förra årets manifestation har inget samband med artikeln.Bild: Niklas Gustavsson
– Han var en av mina vänner. Vi hade umgåtts i en tre-fyra år och klickade direkt som kompisar.
Killen på soffan mittemot, vi kan kalla honom Johan, minns sin vän som dukade under för nätdrogerna i januari ifjol. Vid den tiden var han själv missbrukare och rökte Spice och cannabis.
Johan hade testat att röka på vid några enstaka tillfällen under 2013, men i december hände något.
– Plötsligt blev det varje dag. Det sa bara pang, så var jag där. Det är obehagligt att tänka på hur snabbt det gick, säger han.
– Det blir som en atombomb i skallen, man är helt utslagen. Enda gången man reser sig ur soffan är när man ska hämta mer. Men huvet säger att man ska älska det. Efter ett tag är det anledningen till att fortsätta. För att huvet säger det.
När beskedet om vännens död nådde honom sjönk Johan djupare ner i träsket. Sorgen och ångesten var för stark för att hantera.
– När man är i dimman tänker man inte överhuvudtaget och man stänger av känslorna. När man sen är klar så kommer allt tillbaka, med panik och ångest. Så man tar en till så det försvinner, berättar han.
Johan var med på manifestationen mot narkotika som ordnades efter vännens död. Han beskriver det som en tung dag.
– Det var då de första tankarna på att sluta kom upp. Vi var ett par stycken som alla sa att vi skulle lägga av. Men sorgen tog överhanden...
Först någon månad senare kom tankarna ikapp honom. Johan berättar hur han började ifrågasätta sin situation när han såg sina vänner gå djupare ner.
– Det kändes som om min kompis gav mig en spark i röven från andra sidan och sa "Nu får du ta tag i det här".
Johan lyckades till slut lägga av med drogerna i mars. Att komma tillbaka till verkligheten kändes obehagligt och inte bara för att det tog på kroppen att lägga av.
– Jag minns att jag tänkte "Vad har jag egentligen gjort de senaste månaderna? Bara suttit på en soffa som en säck potatis?".
Med den nyvunna nykterheten kom också känslorna tillbaka.
– Den här sorgen jag kände. Den drar en djupare ner. Men det är bättre att möta den än att fly undan.
Ett par gånger har Johan varit på väg att ge upp. Det nyktra livet kändes alltför svårt och hopplöst.
– Men jag har fått mycket stöd på vägen, framför allt från min flickvän sedan fem år. Hon har ställt krav på mig. Hade det inte varit för henne hade jag fortfarande suttit och rökt.
Även skolan och kamraterna har stöttat. I april kunde Johan återvända till gymnasiet.
– Det var jättetungt. Jag låg långt efter och fick verkligen fokusera för att komma ikapp. Men både lärare och klasskamrater har hjälpt mig. Sen höll vi på med en väldigt rolig delkurs just då, det hjälpte också.
Idag, nästan exakt ett år efter vännens bortgång ser Johan ljust på framtiden. Vissa ämnen i skolan måste kompletteras men han planerar att läsa vidare på högskolan.
– Det går uppåt och framåt. Jag känner mig lycklig. Lite jobbigt att jag fortfarande ligger efter i skolan, men livet för mig väl någonstans.
Gå till toppen