Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Talangjakt i Gaza

När guldflingorna började regna ner över scenen slog Ramzi allt hårdare på trummorna, han ville aldrig att detta skulle ta slut. Här satt han tillsammans med fyra kamrater från Edward Said National Conservatory of Music i Gaza på en jättescen i Beirut och spelade i direktsänd teve. Publikens jubel dånade och juryn stod upp och hoppade av entusiasm.
De fem Gazaungdomarna, 13 till 16 år gamla, hade bjudits in till musiktävlingen "Arabs got talent" – och de gick direkt till finalen. Resan till Beirut var deras första utanför Gaza, och nu är de snart på väg igen för att delta i finalen. Inshallah, som man säger här, för resvägen är full av komplikationer. Kommer Israel att låta dem resa via gränsövergången Erez, kommer Jordanien att släppa in dem så att de kan ta flyget från Amman till Beirut?
Inget av detta var klart när jag träffade några av de unga musikerna på konservatoriet härom kvällen. Oroliga föräldrar och ledare ringde hela tiden till olika myndigheter för att få besked, men inget blev klarlagt under kvällen.
Detta är första gången en grupp musiker från Gaza fått chansen att vara med i "Arabs got talent". Gruppen har övat två gånger i veckan under flera månader – inte ens kriget i somras kunde stoppa dem från att ta sig till konservatoriet.
I trumrummet sitter trumslagaren Ramzi Al-Far, 13 år, sångaren Ahmed Madhoun, 14 och oudspelaren Mohammed Ashi, 16. De verkar fulla av lugn förtröstan: det ordnar sig på något sätt, detta är så stort så inget kan stoppa dem.
De berättar om sin upplevelse av Beirut och Libanon: så vackert, så välordnat, lugna och vänliga människor. Och landskapet, med höga berg som de aldrig sett tidigare. För första gången i livet släppte rädslan som Gazaborna ständigt känner.
Ahmed, sångaren, säger att han inte var ett dugg nervös inför framträdandet i Beirut: "Jag har stått på scen så många gånger, jag vet vad jag kan. Jag brukar stå helt stilla när jag sjunger, men på den här stora scenen började jag röra på händerna, det var en helt ny upplevelse som gav mig massor av energi. Men jag fattade inte vad det var som hände när juryn ställde sig upp och guldflingorna började regna över oss på scenen."
De tänker alla tre fortsätta sin musikutbildning och jobba som musiker i framtiden.
"Men jag ska också studera medicin och utbilda mig till kirurg. Jag tror det är en bra kombination – musiken gör mig lugn och glad, och då blir jag en bättre kirurg", säger Ramzi.
Det viktigaste, säger de unga musikerna, är att få chansen att visa omvärlden vad de kan fast de lever i Gaza, som betraktas som en eländig plats på jorden. Om de vinner i finalen kommer deras liv att förändras fullständigt.
"Tänk om vi blir lika stora som Mohammed Assaf, som vann "Arab idol" för två år sedan. Då får vi komma ut och möta hela världen", säger Ramzi.
Edward Saids musikkonservatorium är en av få oaser av kreativitet och hopp i det kaos som råder i Gaza efter sommarens katastrofala krig. Det är en plats där drömmar kan växa sig hur stora som helst.
Finalen går av stapeln den 28 februari.
Gå till toppen