Märkliga motsättningar uppträder emellanåt inom kultursfären. Det har länge varit tabu inom litteraturkritiken att läsa en roman eller en diktsamling som om böckerna hade självbiografisk grund. Inte utan rätt har det ansetts dra uppmärksamheten från verkens konstnärliga kvaliteter. Den stränga inställningen hotar dock att bli krampaktig när kritikern ställd inför ett uppenbart autofiktivt verk fortfarande bara tillåter sig att läsa texten som text, utan relation till en levd verklighet.