Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

”Hälften av mobbarna i Sverige är chefer”

Trött på elaka skämt och utfrysning? Hur påverkar dina kollegors beteende din arbetssituation och din hälsa?  Psykoterapeuten Kristina Östberg svarade på frågor om mobbning på arbetsplatsen. 

Anna: Min nya chef började att klaga på att jag inte skötte jobbet, och jag arbetade hårdare och hårdare på den arbetsplatsen jag var på. Hälsan sviktade. Min chef nöp mig flera gånger i armarna, framför andra. Siffrorna såg bra ut så hon fick stanna men inte jag.. kan facket göra något undrar jag?

Kristina Östberg: Hej Anna, om du är med i facket ska de representera dig. Facken börjar ha bättre kunskaper om mobbning nu, men det beror på vilken ombudsman du får. Blev du uppsagd och på vilka grunder? Arbetsbrist eller personliga skäl?
En chef har ansvar för den psykosociala miljön och det innebär bla att man ska ha en rimlig arbetsbelastning. Nu fungerar det inte alltid så utan man kör slut på medarbetare och mobbar ut den. Vänd dig till facket och se vad de kan göra nu.

Malin : Hej! Om en grupp lyckats med en utstötningsprocess och lyckats få bort en mobbad kollega/chef från en arbetsplats - är det vanligt att gruppen upprepar utstötningsprocessen mot någon annan person, alltså att man etablerar ett utstötningsmönster?

Kristina Östberg: Hej Malin, som du säger kan en grupp mobba ut en kollega men också en chef. De grupper jag har sett, och det är en hel del, mobbar alltid ut nästa person. Det blir en överlevnadsstrategi för gruppen att ständigt ha någon som det är fel på. Det är därför det är oerhört kostsamt att ha en chef som mobbar ut eller en grupp som gör det. Ofta är detta slutna grupper och omgivningen märker mönstret först när det kostar för mycket. Min erfarenhet som personalchef är att då ska man splittra gruppen och säga upp de värsta mobbarna. De bryter nämligen mot anställningsavtalet där det står att man ska vara lojal och samarbeta. Det borde ske oftare.

Malin: Min andra fråga: varför är omgivningen så undvikande och tyst?

Kristina Östberg: Hej igen Malin, det finns flera delar i varför omgivningen är tyst. Ibland sker mobbningen inför stängda dörrar och därför märker inte omgivningendet förrän mobbningen har eskalerat. Men den vanligaste anledningen är detta: för att mobbning ska kunna finans i en grupp måste det finnas "utrymme" för mobbaren. Någon/några ger det utrymmet. Kan vara en sk svag chef eller ej närvarande chef. Jag åker varje år på IAWBH´s kongresser, den internationella föreningen, där forskare och praktiker möts. Just nu är det fokus just på omgivningen, "bystanders".
Min egen erfarenhet från arbete på personalavdelningar är att redan det har blivit ett mönster av A- och B-lag. Att några har tagit sig rätten att bedöma vilka som är OK och vilka som inte är OK. Så ofta är omgivningen redan inblandad.
Det finns forskning att kollegor som har protesterat har råkat illa ut. Så man ska vara flera som säger till.

Håkan: Du skriver:– Du ska också begära ett möte med din chef, även om det är chefen som är mobbaren, och fråga vad hen tycker om den psykosociala arbetsmiljön på arbetsplatsen. Är inte det ett ytterst "farligt" råd? Att ställa en chef mot väggen på det sättet kan väl förvärra situationen mycket?

Kristina Östberg: Hej Håkan, tack för din fråga, den är viktig. Som medarbetare har man skyldigheter men också rättigheter enligt lag och avtal. Att bli mobbad av sin chef är den svåraste och farligaste situationen man kan ha (hälften av alla mobbare är chefer enligt statistiken. Andra hälften är kollegor). Mobbning är en maktfråga och kan man använda sin egen makt är det bra. Ett sådant möte måste förberedas mycket noga, inga anklagelser, bara fråga hur chefen ser på arbetsmiljön. Ett sätt att ta reda på hur illa det är. En del gånger har det fungerat, det kan återställa maktbalansen. Det kan vara farligt, men alternativet kan vara att inget göra. Så man ska inte ställa en mobbande chef mot väggen. Min erfarenhet från arbete på personalavdelningar är att man måste lyfta upp mobbningen i ljuset. det vill inte en mobbare.
Det allra allra farligaste är att vara kvar i en grupp med en mobbande chef för länge.

Jessica: Hej! Jag blev mobbad under skolåren. Jag blev även illa och orättvist behandlad av två lärare under vuxenstudier på Komvux. Jag blev senare utfryst och mobbad på flera olika ställen jag senare fick jobb på inom yrket jag utbildat till som vuxen. Jag bestämde mig för att strunta i det yrket till slut.

Kristina Östberg: Hej Jessica, tack för ditt brev. Du har fått se mobbningens mekanismer flera gånger. Tyvärr måste man säga. Det finns ett stort mörkertal i Sverige. I Sverige gör man det oftast till konflikter och smetar ut ansvaret på båda parter, vilket gör att det inte kan lösas. Självklart finns det lärare som mobbar elever, både i skolan och på Komvux. Det jag vill säga är att det är inte fel på dig. I alla forskning som finns (och från mina erfarenheter i arbetslivet) finns det inga gemensamma drag hos de som är utsatta för mobbning. Man ska sätta fokus på aktören= den som mobbar. Den använder makt för att trycka till någon annan.
Det man kan lära sig om man har varit utsatt för mobbning är att tidigare säga ifrån. Många som är utsatta kan inte tro att det finns någon som vill vara elak eftersom de själva aldrig skulle mobba.
Om du är intresserad av olika strategier kan du t ex läsa min bok: Mobbning på arbetsplatsen - handbok i konsten att slå tillbaka (med hedern i behåll). Finns på biblioteket.

11:15, 11 March 2015

 

Jon Bovi: Finns det någon statistik/undersökning på hur pass vanligt mobbning på jobbet är?

Kristina Östberg: Hej Jon Bovi. Ja, det finns statistik. I Sverige rör det sig mellan 3-9 % som upplever mobbning under en given period. Definitionen i forskningen är att det måste ske upprepade gånger under sex månader. Den ska vara systematisk och riktad mot en eller flera personer. Och att det äör en maktförkjutning mellan mobbare och den som är utsatt.
3-5 % är svårare mobbning, 6-9 % är inte så svår mobbning. Men all mobbning skadar, särskilt tilliten till andra människor. Det är en svår skada.
Män är utsatta under längre tid än kvinnor. Man tror att det generellt beror på att män ska klara det själva, de söker inte hjälp så tidigt som kvinnor gör. Det är också min erfarenhet som organisationskonsult. Både män och kvinnor blir utsatta i samma utsträckning. Hälften av mobbarna i Sverige är chefer, den andra hälften är kollegor. I andra länder är det 75/25

Undrande : Tror du att ständiga förändringar och omstruktur på arbetsplats kan utlösa mobbning och konkursens mellan kollegor? Eller det är ren avundsjuka?

Kristina Östberg: Hej Undrande, absolut, ständiga förändringar och omorganisationer kan ge utrymme för mobbning. Man har sett att osund konkurrens kan bidra. Men en organisation måste förändras, omorganiseras för att överleva. Det gäller att göra det under någorlunda trygga former. En arbetsgivare vill vanligtvis inte kasta bort pengar på osund konkurrens, men en osund dysfunktionell chef eller grupp kan kan skapa ett sånt klimat. Det handlar alltid om makt. Jag har arbetat i 30 år med organisationsfrågor och har sett både sunda och osunda miljöer. Just den fråga du har om avundsjuka- eller vilken anledning som finns bakom en mobbande person gjorde att jag utbildade mig till leg psykoterapeut. Där tittar man på hur individen fungerar. Det kan finns avundsjuka för att någon får positiv uppmärksamhet (särskilt duktiga och kompetenta kvinnor kan råka ut för det). Ibland handlar det om att mobbaren har för positiv, upphöjd självbild. Och om berättigande: mobbaren tar sig rätten att ifrågasätta och bedöma någon på ett negativt sätt. Och dessutonm tala om det för andra.

Arna : Jag vill skicka en stor famn med kramar fulla med styrka till alla som utsattes för mobbning !

Maria: Min chef har mobbat mig bakom lyckta dörrar, både psykat och fryst ut mig, inte låtit mig gå utbildningar..i 1,5 år. Alla är rädda för henne och de har valt att inte tro mig. Nu har jag kopplat in Hr och högre chef i ärendet, men jag står helt ensam. Är det bättre att fly? Hela bevisbördan ligger på mig. Känner mig starkare nu och vill göra en anmälan och begära omplacering. Vad brukar hända utifrån detta scenariot?

Kristina Östberg: Hej Maria, Jag har många tankar på ditt mail. Just rädslan att själv råka illa ut gör att andra inte visar civilkurage. Min erfarenhet är just den som du berättar om. Självklart ser omgivningen vad som händer med dig och att chefen mobbar. Men ofta gör omgivningen om det till en konflikt mellan dig och chefen eller att "Maria har väl gjort något fel". Det omgivningen inte vet aär att det inte blir bättre i en sån grupp, chefen väljer ut någon ny som behandlas på samma sätt som du.
Du kommer ALDRIG att få upprättelse, av kollegor och företag men du kan upp, men du kan återupprätta dig själv genom att ta hjälp, prata om det med vänner, ta hjälp av en kunnig terapeut. För man har ofta fått en tillitsskada som måste repareras.
Det du ska göra är följande tycker jag: säg aldrig upp dig själv, men jag råder dig att lämna jobbet. Säg till dig själv: "vem vill jobba i en förfärlig arbetsmiljö, där man blir sjuk? Inte jag i alla fall".
Gör en så bra överenskommelase som möjligt om avgångsvederlag. Du behöver ha en tid av rehabilitering innan du börjar på ett jobb. Vila ut, ta hjälp att läka.
Självklart "vet" arbetsgivaren, HR, facket att chefen inte är bra (men den kanske fortfarande visar bra resultat, men om ett tag kommer det att visa sig att den sortens ledarskap kostar mycket).
Så se till att få så mycket pengar som du kan med dig. Det är ingen skam att bli utköpt numera i Sverige. Var stolt att du tar dig bort från en sån arbetsplats!

B.K.: Hej, jag blev mobbad och utsatt för kränkande behandling på jobbet, av en chef, på grund av att jag väntade barn. Blev illa behandlad efter föräldraledigheten då man fortsatte att skämta om antalet barn jag har, har två stycken. Blev sjukskriven sedan en tid och den chefen finns inte kvar på jobbet men det finns andra som han. Jag får höra att jag borde säga upp mig och fokusera på min hälsa, av facket. Det känns som att jag inte får ett erkännande om jag gör det med tanke på hur mycket jag har fått utstå. Känns så orättvist. Vad kan jag göra/kräva?

Kristina Östberg:

Hej B.L, tack för ditt mail! Troligen har den mobbande chefen bidragit till ett sånt klimat att mobbningen fortsätter i gruppen. Jag har hört så många ord om såna grupper: "Vi har så högt i tak här hos oss", "Man måste ju få säga vad man tycker", "Jag är så här, ta mig som jag är". När jag hör att det är "högt i tak" i en grupp så är det en varningssignal för mig som organisationskonsult.
Facket kan ibland vara inblandad på ett osunt sätt, eftersom flera av er kanske tillhör samma fackförbund. Om det är så kan facket bidra till mobbningen. Då får man ingen hjälp därifrån heller. Jag har sett sånt på nära håll. Om man i en grupp tillhör samma fackförbund så gör facket det till en konflikt mellan er, istf mobbning. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så får man ALDRIG upprättelse eller erkännande. Beror på många saker. För det första måste man då erkänna att det är mobbning som pågår och då måste man skämmas för att man inte har stoppat den.
För det andra måste man ta tag i mobbaren/mobbarna. Då måste man omfördela makten. Att förändra ett osunt klimat till ett sunt klimat kräver en kompetent chef, förändringsvilja och att veta att det tar ca 1,5 år (min erfarenhet). Vem vill frivilligt släppa ifrån sig makt, när den innebär att man får uppföra sig hur man vill och säga vad man vill?
Det du kan få med dig är pengar, som du kan använda till återupprättelse och till hälsa. Kräv det!
Du kan också kräva är en bättre arbetsmiljö utan ständiga påpekande om dig själv. Du kan kräva att chefen gör något åt det. Var beredd på att skulden läggs på dig, att du är "överkänslig", "att du borde bli tuffare". Som vanligt: blame the victim.
Det är så klart svårt att ge råd.

Leonardo: Hej det är som så här att jag alltid blir utstött pågrund av min sexuella läggning. Hur ska jag kunna bemöta detta?

Kristina Östberg: Hej Leonardo, det är förfärliga miljöer där man stöter ut dem som inte är heteronorm. I en sån grupp sitter några (som utsett sig själva) och bestämmer vad som är OK och vad inte OK. En miljö som egentligen är dysfunktionell för alla i gruppen. Både du och jag vet ju att andra i gruppen kanske själva har en annan sexuell läggning eller att det finns släktingar som har det. De står inte upp för sig själva, men det hjälper ju inte dig.
I ditt fall är det diskrimineringslagarna som du kan använda. Någon tillåter att det får fortsätta, ibland är det också chefen som mobbar.
Ta hjälp för man ska inte vara ensam när du gör en anmälan. Var också beredd att det blir hårda tag, särskilt om det är en "machomiljö".

 

Gå till toppen