Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

"Jag ville ta tag i mina hjärnspöken"

Hennes röst hörs oftast i radion. Men nu får den ett nytt uttryck. När Stumpenensemblen ger liv åt "Vargens varning" är det journalisten, och numera manusförfattaren, Anna Hanspers som står för orden.

Med radioväskan över axeln tittar Anna Hanspers in på Slottshöjdens senaste förvärv på kafékartan, konditori Två systrar. SR-reportern kan staden som sin egen ficka. Till vardags jobbar hon med att intervjua och berätta andras historier. Just i dag är situationen omvänd.
Årets höjdpunkt för Stumpenensemblen är bara veckor bort. Urpremiären av "Vargens varning" är betydelsefull på många sätt. Pjäsen är inte bara ensemblens första egenskrivna verk, utan också Anna Hanspers debut som manusförfattare.
– Det började som terapi. Jag ville ta tag i gamla hjärnspöken, dramatiserade och skrev en bok, säger hon.
Berättelsen stöttes och blöttes i nästan 20 år. När "Vargens varning" gavs ut som bok 2009 trodde Anna det var dags att sätta punkt. Men ett par säsonger senare fick historien luft under vingarna.
– Flera hade läst den och "såg" en film framför sig. Håkan Jeppsson från Stumpenensemblen menade att den var som gjord för en musikal.
Historien om huvudpersonen Eva, vars liv präglas av att ha växt upp med föräldrar som missbrukat, ligger inte långt ifrån Annas uppväxt och egna erfarenheter.
– Den är inte självbiografisk. Men de som känner mig kan nog känna igen vissa delar och känslor, säger Anna Hanspers som är väl insatt i anhörigproblematiken.
Trots det tunga ämnet, innehåller berättelsen så pass mycket vardagskomik att den lockar till lika mycket skratt som eftertanke.
– Till en början var jag rädd för att folk inte skulle förstå. Det är inte lätt att prata lättsamt om något svårt. Men det är roligt att ha lämnat över till regissören som kortat, fyllt på, kastat om och nyanserat. Ibland behöver man någon som tar emot.
Anna ler med ögonen. Än en gång har hon överbevisat det gnagande självtvivlet. Det som alltid sett till att hålla teatern på en hobbynivå och som gjorde att det blev en omväg till journalistyrket.
– För mig tar det ofta rätt lång tid. Men allt handlar om att våga.
Drivkraften har tagit henne långt. Redan efter att ha gått ut grundskolan, flyttade Anna hemifrån och började jobba i en korvkiosk i Falun. Att det sedan följdes av komvuxstudier, kulturvetenskap i Lund och lärarundervisning i flera år, innan Anna Hanspers utbildade sig till journalist och "trillade in" på radion, ser hon enbart som en stor nytta.
Både i yrkeslivet och i skapandet tillsammans med teaterensemblen tillför livserfarenheten något som inte går att köpa för pengar.
– Äktheten, att det finns en botten.
Hur har du påverkats av att möta ditt förflutna?
– Jag har ältat mig själv och varit ganska ensam i det. Och för att komma vidare måste man våga titta på gamla känslor. Klappa om dem och vara snäll.
Är det vad du gör när du engagerar dig så starkt i Stumpenensemblen?
– Till stor del. Vi skildrar ju genomgående människoöden. Och Stumpen bidrar till att man ser människorna bakom problemen.

En läromästare inom teatern

"För 20 år sedan träffade jag Hans Polster när han kom till Bergateatern och sedan har jag hängt med honom som skådis, regiassistent och medskrivare. Han har nog lärt mig nästan allt jag kunnat lära om teater.
Hans har betytt fantastiskt mycket. Och jag är evigt tacksam för att han gav mig förtroendet att spela även de stora rollerna, som Eva i 'Kalle och hans herre' av Brecht och inte minst titelrollen i 'Ingeborg Holm'. Bara det att få ta del av Hans kunskaper och alla dessa minnen från ett långt liv med teater.
Och till sist, så var det ju genom Hans som jag kom till Stumpen."
Gå till toppen