Helsingborg

Mordbrand i migrantläger

På marken ligger förkolnade rester av det lilla han hade. Nico, tiggare från Rumänien, är rädd. Polisen rubricerar lördagens brand i tältlägret som mordbrand.

Allt han hade brann upp. Saker som vänliga svenskar skänkt och kläder han skulle ta hem till barnen i Rumänien.Bild: Pamela Kocken
Dolt bakom buskagen nära Elinebergs centrum ligger lägret med sex–sju mer eller mindre provisoriskt uppbyggda tält. Polisen är där. Förhör männen, som berättar vad de sett, hört och tror.
Ivan Kuzhicov, anlitad av kommunens socialtjänst som brobyggare, agerar tolk:
– En av männen som bor här upptäckte branden av en slump. Han brukar sitta nere vid Willys och skulle bara hem och hämta något när han såg det ryka. Samtidigt såg han en man som sprang härifrån, säger han.
Mannen har varit synlig på platsen tidigare.
Brandkårens släckningsarbete gick snabbt. Klockan ett var det bara förkolnade rester kvar av tältet där 3–4 bott.
Polisen antecknar uppgifter som männen lämnar. De ber henne komma tillbaka lite då och då för att titta till.
De är rädda.
De önskar att de kunde få en inhägnad plats att vara på. Med ett stängsel runtomkring så att de kan känna sig trygga.
Brobyggaren Ivan Kuzhicov är bekymrad.
– För två veckor sedan attackerades ett annat läger på Närlunda. Två bilar hade kört dit och 7–8 killar kom ut med skumsläckare och sprutade skum över tälten, berättar han.
Fast branden är värre. Som tur var skadades ingen eftersom lägret för tillfället var tomt.
Det är det yttersta tältet som har brunnit. Ett par halvbrunna skor ligger intill metallskelettet av en spiralmadrass.
Nicos säng.
– Nu har jag ingenting kvar! Alla saker som vänliga svenskar har skänkt, kläderna som vi samlat för att ta hem till våra barn – allt är borta.
Han slår ut med händerna i en hopplös gest. Undrar var han och hans fru ska ta vägen nu.
– Vi kan inte åka tillbaka till Rumänien. Där finns ingen socialhjälp och polisen misshandlar oss.
Barnen är 14, 12 och 10 år gamla. De ses efter av hans syster. Den äldste pojken får ta ansvar för sina syskon medan föräldrarna är borta.
Nicos berättelse liknar så många andra EU-migranters:
– I mitt hemland går det rykten om att det finns jobb i Sverige. Men när vi kom hit gick det inte att få något. Så vi gjorde som de andra. Vi förnedrar oss och tigger.
Det kan 60–80 kronor per dag. Mer än han kan tjäna i Rumänien.
Ivan Kuzhicov översätter och berättar att Nico kunde skicka 200 kronor till barnen i förra veckan. Om de snålar kan det räcka till mat i en vecka.
Vad ska de göra nu?
Nico rycker på axlarna och ser uppgiven ut. Snöflingor blandas i duggregnet och det blåser. Fokus är att klara natten.
Gå till toppen