Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

"Konsten mår så som samhället mår"

Fjolårets stora enkätundersökning bekräftade bilden att få konstnärer kan leva på sin konst. Charlotte Strömberg Eliasson, ordförande i KRO/KIF Region syd, menar att utvecklingen är oroväckande för Sverige som konstnation.

Charlotte Strömberg Eliasson, ordförande i KRO/KIF Region syd. FOTO: PRIVATBild: PRIVAT
Charlotte Strömberg Eliasson är själv konstnär. Hon vet hur det är att investera veckor, i många fall månader, av arbete för att få till en utställning – och sällan få skäligt betalt.
– Det är väldigt slitsamt att leva som konstnär i dag. Tyvärr kan inte många leva på sitt konstnärskap. De som verkligen vill får oftast ta ett brödjobb för att kunna överleva.
Förra året genomförde Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare en enkätundersökning bland Sveriges yrkesverksamma konstnärer och konsthantverkare.
Resultatet var ingen munter läsning.
– Den bekräftade bilden vi har av konstnärers dåliga ekonomi, att de inte får betalt för sitt arbete, säger Charlotte.
Sex av tio svenska konstnärer har en månadsinkomst på under 13 300 kronor.
– Det är skrattretande. Generellt så kan inte utbildade konstnärer, med femåriga mastersutbildningar, ägna sig åt det de är bäst på.
KRO/KIF kämpar för att förbättra konstnärernas villkor. Som ordförande för verksamheten i region syd jobbar Charlotte bland annat med rättighetsfrågor, möjligheter till bättre ersättning och jämställdhet.
Och det är inte enbart på det kulturpolitiska planet som det behövs till en förändring, menar Charlotte.
– Jag tror mycket att det är en kulturell fråga, hur vi ser på konstnärer i dag. I Tyskland har de till exempel ett helt annat anseende. Där ser man konstnärer och kulturutövare som delaktiga i att bygga upp samhället.
Med tanke på att många konstnärer har en utbildning bakom sig, ser Charlotte en öppning.
– En konstnär skulle kunna användas i många olika kreativa processer i samhället. Men jag tycker inte riktigt att samhället ser till deras potential och faktiska kunskap, säger hon och fortsätter:
– Alliansen ville till exempel att alla konstnärer skulle bli entreprenörer. Men konsten hade bara ett värde i ett annat värde, som konst i vården, konst i skolan, konst i upplevelseindustrin. Kan inte konst bara få lov att vara konst?
I dagsläget upplever hon att yttrandefriheten är viktigare än någonsin.
– Det är ett problem att många konstnärer är rädda och inte vågar uttrycka sig med risk för att utsättas för hot och hatbrott. Bara det säger mycket om hur konsten mår.
Hur då?
– Jag tror att konsten mår så som samhället mår. Om konstnärer i större utsträckning hade kunnat leva på sitt konstnärskap hade konsten säkert mått annorlunda. Konst som kan bygga på tid och kunskap, det är få förunnat.
Hur menar du?
– Konsten är vital, den gör alltid motstånd på något sätt. Men konstnärer ska inte behöva ge upp av ekonomiska skäl. Vad sänder vi då för signaler till unga som vill satsa på konsten? Att vi inte har en konstpolitik som tar tillvara på de resurser som finns i samhället?
Fotnot: Redaktionen har sökt kulturminister Alice Bah Kuhnke för en kommentar, men departementet hälsar att hon avböjer att kommentera med anledning av det höga trycket på intervjuförfrågningar.
Gå till toppen