Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

Konsten står aldrig still

På fredag anordnar Östra Skånes Konstnärsgille sin 47:de konstrunda – i år med fler unga aktörer. Vi åkte till Österlen och träffade tre konstnärer från en runda mitt uppe i ett generationsskifte.

Dansaren Rachel Tess i sin nyrenoverade danslokal på Gladeholm utanför Kivik.Bild: Emma Larsson
 
Han har målat med färg i sitt ansikte. Hans ben täcks av neonfärgade tights och på hans huvud sitter en peruk. Han rör sig i olika hastigheter längs med ladans väggar och längs med golvet.
I ladan sitter konstnärer och bönder från de närliggande gårdarna och betraktar hur han dansar. Det är november på Österlen och dansaren Kenneth Bruun Carlsson uppträder.
Plötsligt tar han upp människor ur publiken.
Det är bönderna som blir uppbjudna till dans.
– Det var en väldigt experimentell föreställning, säger Rachel Tess, initiativtagare till projektet.
Hon visar med armarna hur lång en av de ofrivilliga dansarna var.
– Han var förvånad men han trivdes väldigt bra, försäkrar hon.
Den interaktiva dansföreställningen med Kenneth Bruun Carlsson, ”We are Still in Love”, ägde rum förra hösten i Rachel Tess ateljé och dansstudio – en gammal lada strax utanför Kivik, belägen på samma gård som där hon bor.
Föreställningen var inte det första tillfället då Österlenborna fick ta del av ny konst.
I 47 år har de fått uppleva en uppsjö av konstnärliga uttryck i samband med att Östra Skånes Konstnärsgille, ÖSKG, anordnar sin årliga konstrunda. En konstrunda med över hundra utställare som varje år lockar flera tusen besökare. En konstrunda som är mitt uppe i en förändring.
– Vi vill inte titta bakåt. Vi måste se vad som är aktuellt idag, säger Emma Karp Lundström, ordförande i ÖSKG.
ÖSKG:s konstrunda har i många år varit representerad av traditionell konst. De senaste åren har gillets styrelse försökt att införa ett generationsskifte. Yngre konstnärer har bjudits in och samtida konstformer ska representeras.
 
Vi vill inte titta bakåt. Vi måste se vad som är aktuellt idag"
 
– Vi vill inte ta bort det gamla utan bara lägga till det nya, säger Emma Karp Lundström och förklarar närmare:
– Det är viktigt att stå för sin historia men också att knyta an till sin samtid.
”We are Still in Love” var ett smakprov på vad som komma skall. I år är det första gången Rachel Tess öppnar upp sitt hem för Konstrundan.
Det luktar trä från det nylagda golvet i hennes ateljé.
– Tidigare var det betonggolv men det är inte bra för benen, förklarar hon.
Rachel Tess är dansare och performancekonstnär. För nio år sedan kom hon till Sverige efter att ha varit verksam i hemlandet USA. Hennes specialområde är modern dans. I sin konst utforskar hon hur rörelser påverkas av omgivningen och experimenterar med ljussättningar och ljudbilder.
På årets Konstrunda är hon en av de konstnärer som representerar generationsskiftet.
För många är Konstrundan synonymt med hantverkskonst och måleri. När Rachel Tess förra året gjorde sin konstrundedebut på Wanås med sitt konstverk ”Souvenir” var det en del besökare som på samma gång gjorde sin performancedebut.
I ett rum hade hon tillsammans med snickare och en ljuskonstnär byggt en liten låda med avtagbart tak för att kunna variera ljussättningen. Under tio dagar framförde hon sextio dansföreställningar i denna låda med en publik väldigt tätt inpå.
– Det var väldigt inspirerande, säger hon.
Under årets upplaga av Konstrundan kommer Rachel Tess att framföra en dansföreställning om kvällarna. Dagtid ska hon göra en installation bestående av videofilmer, fotografier och ljud från ”Souvenir”. Videon är från uppsättningen på Wanås men ljudet är hämtat från när hon satte upp verket i New York.
– Det är intressant att arbeta med ljud och tystnad. Tystnad är så olika för olika människor. När vi var i New York tyckte vi att det lät så vansinnigt mycket från gatan men när besökarna kom in i rummet pustade de ut: ”Åh här är så tyst!”
På den skånska slätten är det annorlunda.
– Ibland när jag är här och övar brukar jag gå och prassla med lite grejer bara för att det ska låta, säger hon.
Ljuden från New York i kontrast med den lantliga miljön gör att verket förmedlar en annorlunda känsla än ifall det bara hade varit ljud från den faktiska platsen. På så vis uppfattas även dansen på ett nytt sätt.
Rachel Tess har en förhoppning om att någon gång i framtiden kunna sätta ihop en dansföreställning med alla konstnärer i hela gillet.
För att väcka ett intresse för moderna konstformer har hon bjudit in gillets konstnärer till sin ateljé för lite samtida dans, performance, kaffe och kaka.
Uppslutningen har varit sådär.
– Vissa tittar lite konstigt på mig, men annars är de flesta väldigt öppna, säger hon.
– Man får tänka att de har hållit på med Konst-rundan i hela sitt liv. De har en bestämd mening om hur det ska gå till med konstförsäljningen, lotteriet och utställandet. Även om det kanske inte är något jag tilltalas av kan jag -fascineras och intresseras av vad de gör och hur det påverkar dem.
Performancekonst kan vara svårt att sälja. Rachel Tess är konstnär på heltid men för henne är Konstrundan framför allt ett sätt att möta publiken och inte ett sätt att tjäna ihop sitt levebröd.
För många konstnärer är däremot Konstrundan den viktigaste källan till inkomst.
Så har det varit för grundaren av ÖSKG:s konstrunda, landskapsmålaren Bengt Fredriksson.
För 47 år sedan startade han den första konst-rundan i Sverige. För ett år sedan trodde han att han gjort sin sista.
 
Målaren och konstrundans grundare Bengt Fredriksson, ställer ut på sin gård i Degeberga. ”Varför målar jag som jag gör? Svaret är enkelt: barndomen.”Bild: Emma Larsson
 
– I år ställer jag inte upp, tänkte jag. Det får vara så.
Bengt Fredriksson är 83 år. Sedan 1975 har han kunnat försörja sig enbart på sin konst genom framför allt Konstrundan.På gaveln till hans hus och galleri har han målat en rödgul skylt med sitt namn bredvid – det karakteristiska märket för en utställare på Konstrundan.
Han berättar att han på grund av sin ålder inte var säker på att han skulle vara i skick att ställa ut när de planerade inför årets Konstrunda. Men när hans kollega Björn Flygare tjatade och ville använda Bengt Fredrikssons hus som galleri gav han till slut med sig.
– Ifall jag blir dålig får han ta över.
– Jag har också abstinensbesvär. Jag har målat varje dag i mitt liv sedan jag var tolv och måste därför andas in doften av lacknafta och terpentin, säger han och skrattar.
Gården i Degeberga där Bengt Fredriksson har bott sedan han var tjugo år är inredd som ett galleri. Oljemålningar av den skånska naturen pryder varenda vägg och på små bord ligger broschyrer från tidigare konstrundor.
– Jag är väl en rest från en svunnen tid, säger Bengt Fredriksson lite skämtsamt.
Han berättar att han tidigare brukade stå ute i naturen när han målade sina tavlor. Om man ska måla landskapsbilder är närheten till naturen det viktigaste, men det finns även modernare sätt att göra det på.
– Numera brukar jag fotografera med min digitalkamera och sedan se på bilderna genom en projektor. På så vis kan jag sitta här hemma och måla.
– Man får väl hänga med i tiden, säger han.
Landskapsmåleri är en konstform som inte är lika experimentell som den Rachel Tess utför, men den generar en stor publik.
 
Varför målar jag som jag gör? Svaret är enkelt: barndomen"
 
Under varje konstrunda besöker flera tusen människor Bengt Fredrikssons gård. Han berättar att han har målat under så lång tid att publiken förväntar sig en viss typ av konst.
– Ibland ställer jag mig frågan: Varför målar jag som jag gör? Svaret är enkelt: barndomen.
– Allt vi gör präglas av vår uppväxt. Minnen från vår barndom etsar sig fast, säger Bengt Fred-riksson.
Han berättar om hur miljöerna i hans barndoms Österlen präglar hans motiv och att många kan relatera till den typen av konst, unga som gamla.
Precis som för Rachel Tess är ljuset ett av de viktigaste elementen i Bengt Fredrikssons konst. Med entusiasm beskriver han hur ljuset från havet reflekteras i backarna och hur han försöker dekonstruera alla färger i sitt måleri.
– Jag är lite grann av en kubist, säger han.
Även om samtida uttryck som installationer, performance och experimentell dans inte är något som Bengt Fredriksson hämtar sin inspiration ifrån kan han ändå fascineras av det.
– För några år sedan såg jag en dokumentär från en installation. En kvinna satt i ett vitt rum och på bordet sprang en råtta. Plötsligt sätter hon ned hakan mot bordet såhär: Bengt Fredriksson sätter hakan mot det vaxduksbeklädda bordet, gapar och sträcker ut tungan.
– På tungan hade hon lagt mat till råttan som den sedan åt, säger han med ett skratt.
Idag känns det avlägset att Bengt Fredriksson skulle vara för gammal för Konstrundan.
– Picasso höll på tills han var 93, så det är lugnt.
 
Elin Kristine Johansson ställer ut på ateljé Palmhult.Bild: Emma Larsson
 
I ett torp utanför S:t Olof, några mil söder om Bengt Fredrikssons hem i Degeberga, förbereder konstnären Elin Kristine Johansson en installation. Sedan 2011 har hon varit en del av ÖSKG:s konstrunda och likt danskonstnären Rachel Tess är hon en av gillets yngre konstnärer.
Under tidigare år har hon ställt ut på välbesökta platser som exempelvis Kiviks Musteri, men i år ställer hon ut i sin egen ateljé som hon delar med kollegan Ellen Rosdala.
– Vi försöker vara här så ofta som vi kan, säger Elin Kristine Johansson.
– Först in med ved i kaminen, sen på med kaffet.
Värmen från den öppna spisen varvas med ljud från Ellen Rosdalas sågande. På spisen står några skånska gäss i keramik.
Det är inte Elin Kristine Johanssons egna konstverk.
– De är fruktansvärt hemska, säger hon.
– Men vi gillar hemska saker.
I torpets uthus håller installationen på att växa fram. På väggarna har hon satt upp kollagemålningar och från taket hänger skulpturer av garn och papier-maché.
– Det är okej att röra föremålen, säger Elin Kristine Johansson.
I sina installationer arbetar hon mycket med ljud. Till årets utställning har musikern och ljudkonstnären Jonas Jonasson, känd från bandet Bob hund, komponerat ett ljudspår.
Inspirationen till sin konst hämtar Elin Kristine Johansson från sitt inre och från händelser i världen. Genom installationen vill hon förmedla en allmängiltig känsla av det hon har upplevt.
– Det kan handla om att ge en känsla av trygghet eller att gruppera sig snarare än att rekonstruera en faktisk händelse, säger hon.
Målningarna på väggen består av utklippta kvinnoansikten som är täckta av olika abstrakta objekt.
– Det handlar om att göra kvinnorna till ikoner utan att försköna. Av vissa, inte av mig, anses kvinnor vara läskiga när de får makt. Den känslan vill jag förmedla.
 
Det handlar om att göra kvinnorna till ikoner utan att försköna"
 
Även om Elin Kristine Johansson är en av Konst-rundans mer avantgardistiska utställare är den äldre generationens konstnärer öppna inför hennes konst.
– När jag har varit på andra ställen har folk sagt saker som: ”Jaha, där kommer hon med sopsorteringen”. Här har alla varit väldigt positiva. Folk i allmänhet har uppskattat det.
– För mig har konst aldrig varit något prestigefyllt.
Precis som för danskonstnären Rachel Tess är Konstrundan inte Elin Kristine Johanssons främsta inkomstkälla. Parallellt med Konstrundan ställer hon ut på andra platser och i perioder arbetar hon i en stugby. Hon ställer ut på Konstrundan för att möta sin publik.
Gemensamt för de båda yngre konstnärerna är att de båda talar om vikten av att nå ut till en publik som annars inte tar del av modern konst.
Åter på Gladeholm, gården där Rachel Tess bor och arbetar, är förberedelserna inför årets konstrunda i full gång. Hon vrider sin kropp i olika riktningar. Hon rör sig i olika hastigheter längs med väggarna och längs med det nylagda golvet. Rachel Tess skrattar lite försiktigt och ser sig omkring.
– Det kommer att bli ganska galet, visst kommer det?

Rachel Tess

Amerikansk dansare, koreograf och konstnär född 1980.
Har tidigare varit verksam dansare vid bland annat Göteborgsoperans balett, Les Grands Ballets Canadiens de Montreal, Cullbergbaletten och har undervisat vid olika danshögskolor som exempelvis Svenska Balettskolan.
Blev invald i ÖSKG 2013.
Under Konstrundan ställer hon ut i sin ateljé och dansstudio, Gladeholm, söder om Kivik.

Bengt Fredriksson

Landskapsmålare och bildkonstnär född 1932 i Huaröd.

Startade den första Konstrundan på Österlen 1968 och har sedan dess ställt ut varje år.

Har förutom sitt konstnärskap även varit lärare.

Under Konstrundan ställer han ut i sitt galleri i Degerberga.

Elin Kristine Johansson

Installationskonstnär och skulptör från Malmö född 1968.

Studerade konst vid Österlenskolan och blev invald i ÖSKG 2011.

Har tidigare sysslat med textilkonst och ägde en klädaffär i Malmö.

Under Konstrundan ställer hon ut i sin ateljé, Palmhult, i S:t Olof.

Gå till toppen