– Godmorgon, godmorgon, det här är Ring P1.

Alexandra Pascalidou hälsar radiolyssnarna välkomna till debattprogrammet som, enligt Sveriges Radios presentation, är "yttrandefrihet i sin riktiga mening".

Denna onsdag i slutet av februari tar Alexandra Pascalidou upp en av dagens stora nyheter: hundra assyrier har kidnappats av terrorgruppen IS, Islamiska staten.

– Är du en av dem, har du släktingar, har du vänner? Ring P1! Eller vill du diskutera något annat i programmet?

Det är inte bara människor som vill säga sina åsikter i radio och berätta vad de heter som hör av sig till "Ring P1".

Anonyma mejl kommer till redaktionen, och många är riktade till programledarna.

Nu är det direktsändning och Alexandra Pascalidou släpper fram ett samtal:

– Vad har du på hjärtat?

Ovanligt många uppringare är irriterade den här dagen.

I ett hetsigt samtal om en SVT-granskning invänder Alexandra Pascalidou:

– Jag har svårt att tro att Uppdrag granskning skulle göra propaganda för IS...

Uppringaren svarar med höjt tonläge:

– Det VAR propaganda! Jag tolererar inte att man lägger på locket!

En annan protesterar när Alexandra Pascalidou vill avsluta samtalet:

– Du har fel! Du är en tuggare! Jag vill utveckla frågan!

En tredje uppringare säger att USA:s president Obama är en större risk för världsfreden än den ryske ledaren Putin och fräser:

– Nu är det jag som pratar och du ska lyssna!

På kvällen skriver Alexandra Pascalidou på sin blogg:

"Idag rann bägaren över."

Hat och hot är en växande del av vardagen för många som uttrycker sig öppet. Angreppen påverkar enskilda människors vilja och ork, och hela samhällsdebatten.

Fyra av tio journalister har upplevt hatiska eller hotfulla angrepp från läsare, lyssnare eller tittare, och det finns journalister som undviker att ta upp ämnen som de vet kan provocera.

– En ökad självcensur är uppenbar, säger Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling.

Genusvetaren Ulf Mellström vid Karlstad universitet tvekar att ta vissa debatter efter att ha fått anonyma hotfulla mejl med kommentarer som "vi vet var du bor" och referenser till hans familj.

När sociologiprofessorn Peter Hedström efter valet skrev en debattartikel i Dagens Nyheter om att Sverigedemokraternas väljare är mer intoleranta och främlingsfientliga än andra fick han mejl där han uppmanades "hålla truten" så att han kan "fortsätta njuta av livet".

Vänsterpartisten Rossana Dinamarcas mejlbox fylldes av ord som "slyna", "hora", "idiot", "stolpskott" och "fitta" när hon kom till riksdagen i en T-shirt med texten SD=rasister för att visa sitt missnöje med att Sverigedemokraten Björn Söder blev riksdagens andre vice talman.

Men angreppen kommer inte enbart från ett håll. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson förklarade delvis sin utmattningsdepression med "extremisternas omåttliga hat ". Och SD-kurirens chefredaktör Paula Bieler brukar berätta att hon ständigt möter hot och illvilliga provokationer i sociala medier.

Ett exempel på hur helt okända människor kan hamna i skottlinjen är den flod av hatiska och hotfulla kommentarer som fyllde sociala medier efter att denna tidning avslöjat vaktingripandet då en pojkes huvud dunsade mot golvet på Malmö central. "Horungen fick ju precis vad han förtjänade", skrev en barnskötare från Eslöv. Personer skrev kommentarer på Sverigedemokraten Björn Söders Facebooksida om att vakten varit för mild och att pojken förtjänade en örfil eller två. Nioåringen kallades avskum, framtida IS-krigare, odjur samt "inget mänskligt barn".

I Landskrona finns en annan tidigare okänd person som drabbats.

– Så! Då ska ni få höra en sång som jag skrivit till Sverigedemokraterna och främst Jimmie Åkesson.

Kiki Nilsénius, en 29-årig äldrepedagog, sitter hemma i köket med sin akustiska gitarr i knäet och tittar in i webbkameran med bestämd och glad min. Det är några veckor före riksdagsvalet 2014. Kiki Nilsénius är en politiskt intresserad och engagerad person men hon brukar hålla sitt debatterande till den personliga vänkretsen. Låten om Sverigedemokraterna spelar hon in för att dela med sina Facebookvänner.

Hon sjunger på en trallvänlig melodi:

Jämfört med mycket annat som sagts om Sverigedemokraterna, och andra partier, är det inte någon hård låttext. Kiki Nilsénius uttrycker den vanliga SD-kritiska åsikten att Jimmie Åkesson är rasist, och hon uppmanar väljarna att lägga sin röst på någon annan.

– Jag skrev låten med glimten i ögat för att ge en tankeställare.

SD-låten blev populär bland Kiki Nilsénius vänner på Facebook, många delade den vidare.

– På kvällen såg jag att det hade blivit 90 delningar. Det kändes, wow, jättestort och jätteroligt.

När den SD-kritiska sajten "Inte rasist, men", som har 150 000 följare, upptäckte SD-låten och länkade till den accelererade spridningen.

Det strömmade in meddelanden från okända på Kiki Nilsénius Facebooksida. Många skrev att hon var bra och modig, men det kom även hat.

– Det var väldigt mycket skällsord och personangrepp. Att jag var hemsk och dum i huvudet. Massa sånt.

Hon tänkte att reaktionerna var orimliga.

– Folk har väl alltid skämtat och kritiserat politiska partier. Och man får såklart vara beredd på att ta kritik tillbaka. Men när någon säger att du är ful och äcklig och ska dö, då är det något annat. Man måste kunna uttrycka en åsikt utan att bli hotad och hatad.

En beskyllning som återkom var "landsförrädare". Kiki Nilsénius skrattar uppgivet när hon berättar det.

– Vete fan vad de menar... Jag kan inte riktigt relatera till det.

Hon valde att försöka svara på allt.

– Det kom så många meddelanden att jag knappt hann med. Men jag tror att jag har svarat på alla, vänligt och med respekt.

Ofta fungerade det vänliga tonläget.

– Många blev rätt ställda och svarade tillbaka så att det ändå blev någon slags dialog.

Samtidigt blev det värre.

I en sluten Facebookgrupp för SD-sympatisörer med flera tusen medlemmar blev Kiki Nilsénius SD-låt ett samtalsämne. Där skrevs:

Detta upptäckte och avslöjade SD-kritikerna på sajten "Inte rasist, men" som själva är medlemmar i gruppen under falsk identitet för att syna sina meningsmotståndare.

Kiki Nilsénius följde angreppen med en känsla av overklighet.

– När det kom upp i mitt flöde att jag hade blivit våldtäktshotad tänkte jag bara: VA? Det var bara så himla konstigt. Otäckt. Men det var också svårt att ta in att detta handlade om mig.

Magnus Olsson är kommunalråd för Sverigedemokraterna i Malmö och ingår i partistyrelsen. Han känner inte till angreppen mot Kiki Nilsénius, och han avfärdar "Icke rasist, men" som en oseriös sajt.

Han säger:

– Skulle det vara så att någon som utger sig för att vara Sverigedemokrat och hotar någon så är det djupt olyckligt. Ingen i samhället ska hotas.

Alexandra Pascalidou har varit programledare i tjugo år. Sedan starten har hon behövt förhålla sig till hat, hot och trakasserier, skriver hon på sin blogg. Precis som Kiki Nilsénius har hon strävat efter att svara vänligt, hon har velat undvika att själv bli bitter och hatisk eller deprimerad. Men angreppen har blivit värre: "Det finns dagar då jag vaknar och somnar till hatattacker som jag just nu inte kan värja mig emot."

På bloggen berättar hon om några exempel:

Hon skriver:

"Jag orkar inte längre."

Alexandra Pascalidous öppna berättelse om hur hon påverkas av hatet blev en stor nyhetshändelse. Det skrevs artiklar och kommentarer. Stödmejl strömmade in. Istället för att sluta som programledare för Ring P1 bestämde sig Alexandra Pascalidou för att ta en paus.

I debatten sade Paula Bieler (SD) att Sverigedemokraterna inte kan ta ansvar för om personer uttrycker hat och hot i partiets namn:

– Vi Sverigedemokrater står upp för de grundläggande demokratiska värderingarna vilket innebär att man aldrig tar till hat, hot, personangrepp och våld som legitim argumentationsmetod.

Hur klarar man angreppen?

Kiki Nilsénius valde att hålla låg profil, och den stora hat- och hotfloden klingade av. Med tiden använde hon uppmärksamheten till att släppa politiska låtar på andra teman på Facebook och Youtube. Om PMS, EU-migranter samt äldres rättigheter som är hennes hjärtefråga.

I februari släppte hon låten "Svar på tal". Hon vände sig direkt till dem som angrep henne:

Kiki Nilsénius har svårt att förstå hur hennes SD-låt kunde väcka så starka reaktioner.

– Det var som att en helt ny värld öppnade sig. Jag hade ju hört om näthat men jag trodde inte att lite musik och en samhällskritisk text kunde göra folk helt galna.

Det är inte över. Häromveckan stod den här kommentaren under hennes PMS-låt på Youtube.

"Jävla hora! Jag ska söka upp dig och knulla dig hora!"

Hon gjorde en polisanmälan som genast lades ner eftersom polisen bedömde att det inte gick att spåra hataren. Hon blev inte överraskad, hennes främsta mål med anmälan var att markera, att angreppet förs till statistiken.

– Det var ändå obehagligt med det där "jag ska söka upp dig".

– Det var ju direkt riktat till mig.

Han sa ifrån när Lundastudenter iscensatte en slavauktion. Då blev han kallad negerslav och avbildades med boja runt halsen.Hatstormen rasar ännu efter snart fyra år. Och Momodou Jallow kämpar emot allt hårdare.

En studentfest på Hallands nation i Lund lördagskvällen 16 april 2011 förändrade Momodou Jallows liv. Några killar på festen hade svartmålat sina ansikten och spelade upp en scen där de auktionerades ut som slavar. Händelsen blev en stor nyhet, och protesterna haglade. En av de skarpaste kritikerna var Momodou Jallow som företräder Afrosvenskarnas Forum för rättvisa.

– Alla som har en relation till slaveriet känner detta som en grov förolämpning och kränkande. Nu handlar det om studenter från ett av Sveriges bästa lärosäten som står för dessa typer av värderingar, sa han.

Uttalandet fick ett aggressivt svar.

Provokatören Dan Park som är en central person i främlingsfientliga miljöer satte upp affischer över Lund med Momodou Jallows ansikte inklippt i ett foto på en kedjad svart man taget från serien Rötter.

Affischens rubrik:

"Vår negerslav är bortsprungen".

Sedan dess befinner sig Momodou Jallow i en flod av hat och hot.

Samtidigt kämpar han emot ännu hårdare.

2014 gjorde han raketkarriär i Malmöpolitiken då han på kort tid gick från vanlig medlem i Vänsterpartiet till att få några av partiets allra tyngsta uppdrag i kommunstyrelsen och fullmäktige.

– Jag är väldigt bekväm med att stå upp offentligt och ta ställning för mina rättigheter mot rasisterna som försöker tysta ner mig, säger han.

Han tog steget in i partipolitiken efter att Vänsterpartiet i Malmö stöttat hans protester mot de rasistiska angreppen som drabbade honom efter studenternas slavauktion. Till exempel ställde vänsterpartister upp med en ljudanläggning vid en demonstration.

Momodou Jallow polisanmälde Dan Parks slavaffisch, och de möttes i domstolen.

– När han [Dan Park] satt i rättssalen i Lund så frågade domaren om han skulle göra om det igen, nu när han visste hur jag och min familj drabbats. Ja, jag hade gjort det igen, svarade han då, säger Momodou Jallow.

Dan Park blev fälld för hets mot folkgrupp och fick ett villkorligt fängelsestraff och 10 000 kronor i böter.

– På något sätt fick jag lite rättvisa där, säger Momodou Jallow.

Men snart insåg han:

– Att någon är dömd är ingen garanti för att personen kommer att sluta.

Förra året visades affischen på Momodou Jallow i kedja på en utställning som Dan Park och den före detta galleristen Henrik Rönnquists arrangerade.

– Jag kände hopplöshet och hjälplöshet, säger Momodou Jallow.

Både Dan Park och Henrik Rönnquist åtalades och dömdes för hets mot folkgrupp till sex månaders fängelse för Dan Park. Båda har överklagat domen till Högsta domstolen.

Momodou Jallow är övertygad om att Henrik Rönnquist fortsätter att sälja bilden, han har sett en mejlväxling. Men Henrik Rönnquist säger:

– Jag säljer INTE konst av Dan Park.

Momodou Jallows kamp för upprättelse har kantats av näthat och hot.

Han har kallats apa, negersvin och "den svenska nationens dödsfiende", och det har skrivits att han förtjänar tortyr och avrättning.

Någon har skickat ett brev till hans arbetsgivare med en bild där hans ansikte klippts in på en naken man samt en text om att han är en våldtäktsman som borde sparkas.

Bloggen "Hänt i Sverige" publicerar regelbundet falska bilder på Momodou Jallow, senast ett foto där hans ansikte är inklippt i en porrbild. Samma blogg har påstått att han skulle sprida ebola.

– Det är klart att det är fruktansvärt kränkande. Vem som helst skulle bli förbannad.

– De hot jag upplever handlar om att jag som svart man inte anses ha samma rättigheter som andra.

Hans hemadress har spridits med kommentarer om att hans "negerungar borde skjutas".

– Varje gång gör jag en polisanmälan. Men det leder ingenstans, säger Momodou Jallow.

Momodou Jallow tycker det är märkligt att polisen inte lyckas bättre med att spåra näthatare.

Familjen har flyttat flera gånger på grund av hoten.

Att han nu är folkvald politiker gör att angreppen blir ännu allvarligare än tidigare, säger han.

– Hatet får en ny dimension. Om man försöker tysta en politiker så hotar man demokratin.

Sajtkoll.se skulle avslöja myter och lögner som sprids som nyheter.Men efter bara tre dagar släcktes sajten.Redaktören Kolbjörn Guwallius fattade beslutet efter en hackerattack och näthat riktat mot hans familj.– Jag blev framför allt rädd för att det skulle eskalera, säger han.

Malmöbon Kolbjörn Guwallius är frilansjournalist och författare.

Han fick idén till sajtkoll.se när han såg hur lögnaktiga eller försåtliga bilder av samhället spreds i sociala medier som om de vore sanna nyheter.

Han nämner några exempel:

Satirsajten Storkens skämt om att Avestas stora dalahäst skulle målas i arabisk färgskala.

Ett felaktigt påstående om att en ny EU-lag skulle göra det olagligt för privatpersoner att ta fröer från egna odlingar.

Osanna uppgifter om att EU-migranter från Rumänien som tigger pengar i Sverige skulle ljuga om sin bakgrund; att de i själva verket skulle vara rika och kriminella.

– Jag märkte att folk tog grundlösa påståenden som fakta och delade det på Facebook, säger Kolbjörn Guwallius.

Tillsammans med några vänner med medieyrken lanserade han Sajtkoll.se med en sökruta där man kunde klistra in en länk och få en gratis källkritisk granskning.

– Vi gjorde inte anspråk på sanningen. Vi var en namngiven redaktion som gjorde en bedömning, säger Kolbjörn Guwallius.

En förebild var tidningen Metros Viralgranskaren.

Kolbjörn Guwallius presenterade Sajtkoll.se på Twitter. Det kom genast kommentarer i Twitterflödet och på bloggar.

– Det stod sådant som bara var dumt, som jag kunde skratta åt. Att jag var Stalin-onanist, vad det nu är, och muslimkramare och sådana saker, säger han.

Inom kort blev dock Sajtkoll.se hackat och lösenord läckte ut. Den ideellt arbetande redaktionen, som hade tänkt sköta sajten på fritiden, fick fullt upp med att akut säkra sajten.

Fria tider, som enligt Statens medieråd tillhör den högerpopulistiska radikala nätmiljön, påstod att kriminella vänsterextremister var kopplade till Sajtkoll.se, en uppgift som de sedan tog tillbaka.

– Vi hade räknat med att bli förlöjligade och ifrågasatta. Men det blev mycket hårdare press än vi hade trott.

När Kolbjörn Guwallius anade att någon kartlade hans familj fick han nog och bestämde sig för att stänga sajten.

– Jag kände att otryggheten kom krypande och tänkte: nej.

Stängningen blev en nyhet i flera medier.

En rad opinionsbildare och kulturskribenter beklagade.Andra jublade.

Roger Sahlström som är skribent och fotograf på islamfientliga Dispatch International skrev på Facebook: ”Lite drev och så får man ner en sajt”.

Idag säger Roger Sahlström att han kände skadeglädje eftersom han själv utsatts för angrepp på nätet som begränsat honom.– Det var en sarkastisk och skadeglad kommentar som kan tyckas barnslig. Men det ska ses mot bakgrund av att jag själv har blivit av med ett 20-tal jobb på grund av vad vänstermänniskor har skrivit om mig på Twitter.

Roger Sahlström svarar svävande på frågan om de som stod bakom Sajtkoll har angripit honom.– Det skulle inte förvåna mig.

Kolbjörn Guwallius konstaterar:

– De som var emot oss var ute efter att sänka oss – och de gjorde det också

Han ångrar inte beslutet, men är ändå besviken.

– Vi hade inte kapaciteten. Det tog för mycket tid att hinna avvärja attacker och angrepp. Vi hade behövt en säkerhetsorganisation och teknisk kompetens.

– Jag kan som frilansjournalist göra enstaka granskningar och stå upp för det jag tycker är viktigt. Vi kan inte ha ett samhälle där ingen vågar tycka något längre, det värsta som kan hända är att människor som tror på någon sorts gemenskap i samhället ger upp för hatet. Men jag kan inte gå omkring och vara ständigt på helspänn över en sajt som hela tiden ligger uppe.

Han är orolig för hur näthat påverkar samhället.