Kultur

Övre modeåldern

Våren och sommaren 2015 är en säsong som har ovanligt hög medelålder.

Bild: Jenny Rydqvist
När klädmärket Céline avslöjade att Joan Didion var det nya kampanjansiktet och porträttet av henne, iklädd stora, svarta solglasögon, signerat Juergen Teller, dök upp i magasinen var det som om det gick ett sus genom publiken. Det kan ha varit vinden men det lät verkligen som om folk brast ut i ett unisont ”äntligen”.
Det är en speciell annonskampanj av flera anledningar. Först och främst innehåller den Joan Didion, en litterär ikon som inte vanligtvis plåtas i modesoffor. För det andra rör det sig alltså om ett klädmärke som valt en modell på åttio bast mitt i en bransch som bäst kan jämföras med Landet Ingenstans, där annonsplatsen vanligtvis är förbehållen retuscherade tonåringar.
Ända sedan Céline anställde Phoebe Philo, designern som har den ovanliga begåvningen att förvandla allt hon tar i till guld, har deras kollektioner kunnat ge en bra försmak av vad som så småningom blir hett överlag i modet. Det har gällt färgglada sidenblusar och minimalistiska skinnväskor, och möjligen gäller det nu också mannekängåldrar.
Förra säsongens it-vara var platå: nu blir det kanske pondus.
Faktum är att Didion inte är ensam stilig senior i modemagasinshyllorna. I reklamkampanjerna för vårkollektionerna har medelåldern höjts på många ställen. Joni Mitchell, 71, fotades för Saint Laurent och Neil Young, 69, för Supreme. Dolce & Gabbana, som i och för sig ofta utgår från en stor, glad italiensk familj i sina annonser, plåtade inför våren äldre okända damer med handväskor i nävarna.
Det verkar som om det plötsligt har blivit trendigt att vara vuxen.
Det är ingen nyhet i sig att modehus släpper ut ett par pensionärer på catwalken. Det händer då och då. Men ofta känns företeelsen mest som undantaget som bekräftar regeln.
Det finns däremot vissa som mer regelbundet försöker utmana modebranschens åldersideal. Violet Book Magazine, ett brittiskt mode- och livsstilsmagasin med feministiska undertoner, inkluderar till exempel äldre personer i sina modejobb utan att göra en stor poäng av det. Minna Palmqvist, svensk klädskapare som med sin design tar stort ansvar för att belysa och ändra det hon tycker är fel i modebranschen, trotsade catwalkens ungdomsnorm med en äldre person på sin vårmodevisning för 2015.
Minna Palmqvists vårmodevisning 2015.Bild: Märta Thisner och Petter Cohen
– Jag har använt mig av modeller från agenturernas kategori ”people”, vilket innebär de som inte lever upp till modevärldens krav på ungdom, längd, mått eller liknande. I två av fallen har modellerna varit rätt mycket äldre än en förväntad catwalk-modell.
Hon berättar hur hon vid ett tillfälle arbetade med någon som föreslagit att den äldre modellen under visningen kunde spela en typ av modersgestalt.
– Som att hon inte kunde vara med i modellgruppen på samma villkor som de yngre tjejerna. Jag blev vansinnig och höll en lång föreläsning om patriarkatets syn på horan och madonnan och modern och fan och hans moster. Det är viktigt att representera brett, men börja inte dela in grupper i gruppen. Det blir bara kontraproduktivt.
Bara några sidor längre fram i modemagasinet med Céline-annonsen, får Didion sällskap av Iris Apfel, 93 år, i en reklam för märket Kate Spade. Apfel, som i vår är aktuell som huvudperson i dokumentären ”Iris” av Albert Maysles, går du inte förbi på gatan utan att lägga märke till. Med sina överdimensionerade glasögon, sin färgkänsla uttryckt i varje dagens outfit och vana att bära minst ett par miljoner halsband åt gången är hon en solklar stilikon.
Minna Palmqvist tycker det är synd att människor, i synnerhet kvinnor, förväntas försvinna ur det offentliga rummet när de blir äldre.
– De ska inte synas, inte höras och definitivt inte ta plats. Ingen vill bli påmind om ålderdomens krämpor och rynkor. Till exempel Iris Apfel bryter mot allt detta genom att inte sluta vara en personlighet bara för att hon blir äldre. Suzanne Osten är ett annat utmärkt exempel på en kvinna som kör sitt race oberoende av sin ålder.
Karina Ericsson Wärn, modejournalist, författare till många modeböcker och i år tillträdd modechef för Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, delar sitt boende mellan Paris och Stockholm. Hon har lagt märke till skillnader mellan hur äldre människor betraktas stilmässigt i de olika städerna:
– Paris är inte på långa vägar så ålderssegregerat som Stockholm är och man ser ständigt livs levande äldre stilikoner på gatan. Min egen make är sjuttio, och blir ständigt fotograferad av streetstyle-fotografer. Men att modebranschen marknadsför sig med framförallt knappt vuxna är förstås ett stort problem.
Det är omöjligt att säga ålder och stil i samma mening utan att nämna Ari Seth Cohen, som blivit lite av en inofficiell ambassadör för moget mode. Till vardags jagar han chica seniorer på gatorna i New York och publicerar bilder av dem på sin blogg, Advance Style, som får en konventionell streetstyle-blogg att framstå som en skål havregrynsgröt. I Cohens internethörna finns paljetter, stora pastellglasögon, hattar och – oundvikligen – rynkor. Vilka, som sagt, annars är ganska sällsynta i modets värld, förutom då och då i kjoltyg. Bloggen har efter hand ynglat av sig till både böcker och en dokumentär som släpptes förra året.
Sedan du började 2008, har du lagt märke till en förändring i hur seniorer uppfattas i modesammanhang?
– Jag har definitivt sett det här på ett personligt plan. Varje dag får jag kommentarer från yngre personer som berättar hur de inte längre är rädda för att bli äldre. Jag har också lagt märke till att det kommit många fler kampanjer, annonser och reklamfilmer med vitala och kreativa äldre personer.
Lekfulla accessoarer (i plural), färg, färg, färg och läppstift som får trafiken att stanna. Det är svårt att inte bli på gott humör, i kombination med att skämmas lite över sina egna tvättmaskinsgrå jeans, när man skrollar förbi inläggen i Cohens blogg. Modevärlden, och samhället överlag, har länge unisont hyllat det unga, stramhyade. Advanced Style påminner om att det också finns stilmässiga fördelar med att bli äldre.
– Äldre människor har försprånget att ha erfarenhet av att ha lärt sig vad de älskar och känner sig bekväma i. Många av kvinnorna jag fotograferar förklarar att de inte längre behöver imponera på någon annan. De känner sig fria att uttrycka sig själva som de själva har lust. Det innebär inte att de ger upp sin sexualitet, men att de inte försöker vara sexiga för andra, säger han.
Karina Ericsson Wärn tycker att modet rent visuellt är ganska ålderslöst för tillfället.
– Man kan vara pensionär och snygg i Weekday, och man kan vara gymnasiestuderande och flott i Max Mara, om plånboken tillåter.
Hon tror att tendensen började redan för några år sedan:
– Med vuxnas lätt sorgliga lust att se ut som tonåringar. Ingen tonåring vill ju se ut som sina föräldrar, så som en konsekvens blev det smått subversivt att vara ung och samtidigt se ut som en tant eller farbror.
Har branschen fått upp ögonen även för äldre stilikoner?
– Idag är ju många med modemakt inte speciellt purunga själva, som exempelvis Fru Prada, Vivienne Westwood samt pennan Suzy Menkes. Det är ju bara klokt att förstå att målgruppen kan vara den egna åldersgruppen. Äldre har ju idag oftast mer pengar än yngre. Dessutom.
Fanny Karst är en brittisk designer baserad i New York som hoppas kunna utmana normen för vad som räknas som ”moget mode”. Hon skräddarsyr kläder till kvinnor, oftast runt 60, under märket Old Ladies’ Rebellion. För henne innebär termen moget mode till exempel grafiska klänningar med humoristiska textbudskap på. Hon uppfattar också att fördelen med att bli äldre är att det inte längre finns någon press att passa in.
– Du kan komma undan med vad som helst. Frihet!
Hon är tillsammans med Ari Seth Cohen aktuell med en linje T-tröjor på vilka det bland annat står tryckt ”Old is the new black”. En fin slogan, men det är ju så att ”det nya svarta” är ett ständigt utbytbart koncept. Kommer de stiliga seniorerna att bli en permanent och naturlig del av modevärlden eller är det hela helt enkelt bara en fluga? Det är frågan.
– Klart att det känns härligt om ungdomsfixeringen får pyspunka, särskilt när man som jag själv är vuxen med råge, tycker Karina Ericsson Wärn.
Hon ser dock inte tendensen som en garanti för bestående förändring och påpekar att mode-annonsörer ofta experimenterar med vem de hänger sina kollektioner på.
– Bebisar, hundar, kända politiker, B-skådisar, äldre … det pågår ju en ständig jakt på nya ingredienser, så därför får framtiden utvisa om gamlingarna kommit för att stanna. Eller om det bara är en hajp.
Modellen i en klädmärkesreklam behöver inte nödvändigtvis vara representativ för det specifika varumärkets genomsnittskonsument – Phillip Lim har till exempel en geckoödla i sin vårkampanj – men den ska ju gärna attrahera den. Att döma av de många instagrammade och twittrade jubelropen efteråt verkar Céline med sitt val av Joan Didion i alla fall ha gjort just det.
– Hur det än ligger till är det bra och det för med sig mer uppmärksamhet åt seniorer. Alldeles för länge har äldre människor känt sig osynliga, säger Ari Seth Cohen.
Han fortsätter:
– Mode är ostadigt och i ständig förändring, men jag hoppas att marknadsförare blir medvetna om seniorbefolkningen. Genom att förändra vår bild av åldrande kan vi förhoppningsvis också förändra behandlingen av de äldre.
Minna Palmqvist:
– Jag blev sjukt glad och peppad när Didion-kampanjen kom. Sedan tog jag, som jag nästan alltid gör, ett cyniskt varv i hjärnan och tänkte att det ändå bara är marknadsföring och att det är typiskt när ett företag gör en enda grej en enda gång och får sjukt mycket kredd för något som borde vara självklart. Men. Sen släppte jag den cynismen och bara älskade alltihop. Oavsett bakomliggande strategier ändras i alla fall något, om än litet, varje gång ett stort företag väljer att visa upp andra ansikten än dem vi är vana att se, vare sig det handlar om ålder, kön, etnicitet eller kroppsform.

Modeinspiration med åldersmångfald

Advanced Style. Dokumentärfilm om Ari Seth Cohens modeblogg där han samlar stilsäkra seniorer han stöter på i New York. Kom ut 2014.
The Gentlewoman. Livsstilsmagasin tillägnat kvinnor, två nummer per år.
Iris. Dokumentärfilm om stil-ikonen Iris Apfel, gjord av Albert Maysles, en av bröderna bakom de av modevärlden högt älskade kultfilmerna ”Grey Gardens”, om de excentriska Jackie O-släktingarna Little Edie och Big Edie Beale. Maysles gick bort tidigare i år. Filmen har premiär i april.
Midnight. Modekortfilm av Fanny Karst, innehållande musan Beatrix Ost iklädd hennes kreationer, inspelad vid en pool.
That’s Not My Age. Modejournalisten Alyson Walsh bloggar med inställningen att stil inte har med ålder att göra. I mars i år släpptes en spin-off på bloggen, boken ”Style For-ever”.
Gå till toppen