Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

Ernst under Toscanas sol

Ernst Kirchsteiger delar med sig av sitt älskade Toscana, en plats i solen där han finner ro. I nya "Ernst i Toscana" får tittarna komma närmare den folkkäre programledaren och hans tankar.

Ernst Kirchsteiger reser till Toscana.
En hund skäller i någons trädgård. Olivträdens kvistar vaggar i den ljumma vinden. Solrosorna blommar, persikorna doftar. En fikonpaj gräddas i ugnen. Det är inte svårt att förstå att Ernst Kirchsteiger trivs i Toscana. Här kan hans bara fötter vandra över solvarma stenplattor. Och det gör de, i nya TV4-programmet "Ernst i Toscana". I fem avsnitt med start den 20 april delar han med sig av en plats som får honom att må bra.
Livet i Italien påminner programledaren om hans eget ursprung och barndomens besök hos farföräldrarna i Österrike.
— Det var galna Fellini-middagar under något aprikosträd i deras trädgård, eldflugorna flög omkring, vi sjöng och höll på. När jag kom till Italien var det som att det där började om igen. Och då kände jag: "Här vill jag vara", berättar han.
Privat hyr Ernst Kirchsteiger och hans hustru en gård i Toscana sedan en tid, och det är där tv-profilen samlar kraft mellan sina olika uppdrag. Han låter sig inspireras så att han orkar inspirera andra, förklarar han:
— När man bara ger ur sig blir man plattare och plattare, från sidan syns man knappt till slut. Då gäller det att bli rund igen i kroppen, tredimensionell, innan man gör nästa tv-produktion. Där nere blir jag rund väldigt snabbt.
Men nu tar du med dig jobbet till din plats för återhämtning?
— Vi är inte i vårt hus och gör programmet. Toscana är så stort och det finns så mycket att berätta. Det var en väldigt häftig känsla att vakna och gå till jobbet i ett helt annat sammanhang. Att gena över en vingård och kolla om vildsvinen har varit där på natten, och så var man plötsligt bland arbetskamrater.
Kirchsteiger tar i ett vilsamt tempo med tittarna till den lokala frukthandlaren och till en keramiker där han, själv gammal keramiklärare, med framgång provar att måla en tallrik.
— De tyckte att jag skulle ta sommarjobb där, så vem vet? Lite talang tyckte de att jag hade, men det var nog mer att jag var orädd. Vad är det värsta som kan hända, att tallriken blir ful? säger han med ett skratt.
I sommar har han dock inte tid att jobba i någon toskansk porslinsfabrik. Efter "Ernst i Toscana" ser han fram emot ännu ett "Sommar med Ernst".
— När jag är i Italien älskar jag det landskapet. Nu ska jag rakt upp i de svenska skogarna där man hör vargtjut. Jag känner att det är lika starkt. Tänk att jag får engagera mig i de här platserna! På många sätt lever jag min dröm.
Gå till toppen