Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Min mening

Läsartext: Tack till dig som ser till att tiggeriet frodas

Tack till dig som medverkar till att understödja och utveckla tiggeriet på våra gator och torg. Tack till dig som genom detta förhållningssätt medverkar till förslumningen av våra parker. Tack till er som tycker att våra skatter ska användas för att ytterligare utveckla, bistå och fördjupa denna förnedrande verksamhet.
Bild: Hussein El-Alawi / arkiv 2014
Läs mer: Jag är stensäker på att du aldrig behövt tigga
Ni som lägger pengar och godisbitar i pappmuggarna utanför våra butiker. Du som genom denna handling tycker dig ta något slags ansvar för dina medmänniskor, utan att reflektera över vad det är du egentligen gör eller över konsekvensen av ditt handlande. Du som inte inser att du genom din handling håller kvar den medmänniska du vill hjälpa i ett passiviserat och förnedrat tillstånd. Du som genom ditt handlande i själva verket förstärker kränkningen, trycker ner och försvagar. Handlar det egentligen inte mer om din egen sinnesro, än om omsorg om en fattig medmänniska? Att du genom ditt handlande vill köpa dig fri. Från det som skaver. Åtminstone för stunden.
Jag understödjer inte tiggeriet. Jag tycker att det ska förbjudas. Det är ett riktigt konstaterande att fattigdom inte kan förbjudas, men det innebär inte att vi måste acceptera tiggeriet eftersom det inte gör den fattige rikare eller leder till bättre självkänsla för denne. Finns det ens något exempel där tiggeri bidragit till att lyfta någon ur fattigdom? Som företeelse tycker jag tiggeriet är förfärligt och kan inte förstå att vi i Sverige accepterar och medverkar till denna form av egenförnedring. Det är vare sig humant eller respektfullt.
Läs mer: Stort tack till Bo Sjögren för insändare om tiggare
Jag vill inte att den kommunalskatt jag betalar ska användas för att understödja sådan verksamhet. Det är inte för detta jag har arbetat och betalt skatt för, i över 50 år. Däremot skäms jag över att en ensam 97-årig kvinna med dålig syn och balans, i Sverige 2015, av sin kommun tvingas gå till förvaltningsrätten för att få sin rätt till särskilt boende prövad. Det kunde vi väl ändå ha besparat henne. Det inte bara skaver, det svider. Det har jag inte heller arbetat och betalt skatt för, i över 50 år.
Bo Sjögren
Gå till toppen