Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: "Ett tiggeriförbud skulle inte leda till att fattiga människor får det bättre ställt."

Att Torkild Strandberg (FP) föreslår ett tiggeriförbud och hävdar att det vore bättre även för den som tigger är magstarkt för att komma från en liberal.
Det skriver Joar Forssell, kandidat till Liberala ungdomsförbundets styrelse, och Anton Wemander Grahm, migrationspolitisk talesperson för Liberala ungdomsförbundet.

Ett tiggeriförbud skulle inte leda till att fattiga människor får det bättre ställt. Det är inte otroligt att de som idag tigger skulle fortsätta göra det, men då också jagas av polis och ordningsmakt, skriver Joar Forssell och Anton Wemander Grahm.Bild: Janerik Henriksson
Ett tiggeriförbud är ohållbart, inhumant och meningslöst.
Att Torkild Strandberg (FP), kommunstyrelsens ordförande i Landskrona, förordar något så populistiskt och djupt omoraliskt är beklagligt, Aktuella frågor 26/4.
Alla människor föds inte med lika goda förutsättningar. I flera europeiska länder är fattigdom och diskriminering så utbredd att människor väljer att tigga för att rädda sitt och sina barns liv. Det är djupt bedrövande och ett problem som politiker både i Sverige och andra länder måste agera mot. Så långt har Torkild Strandberg rätt. Men problemet är inte om tiggeriet stör andra människor. Problemet är att det finns de som lever i sådan misär att de tvingas tigga för sitt levebröd.
Många saker kan störa den som rör sig på gator och torg i Sverige, provocera eller göra en illa berörd. Gatuförsäljare, påflugna politiska aktivister och strippklubbsreklam är några exempel. Tiggeri är av en annan karaktär, det blottar samhällets brister och misslyckanden. Det blottar det glömda Sverige och det glömda Europa. Det är inte svårt att förstå att många som passerar känner sig otillräckliga och illa till mods.
Torkild Strandberg har tre förslag när det gäller tiggeriet. Det första är att Rumänien ska ta ansvar för sina medborgare. Här blottar Strandberg en okunskap som banar väg för fördomar. De EU-migranter som tigger i Sverige kommer från fler länder än Rumänien.
Det är rätt att Sverige och EU bör ställa krav på de länder där grundläggande rättigheter inte upprätthålls och stora reformer behövs för en starkare ekonomi, men sådana krav ställs redan, även om det måste göras tuffare och med hårdare sanktioner.
Strandbergs andra punkt är att myndigheter ska ges lagliga medel för att kunna stoppa tältläger och kåkstäder i svenska kommuner. Men återigen hamnar kommunalrådet från Landskrona fel.
Kommunen reglerar själv, genom den lokala ordningsstadgan, var människor får tälta och slå läger. Privat mark skyddas av lagen, polisen har i uppgift att upprätthålla densamma. De lagar och regler som behövs finns och används redan idag.
Till sist föreslår Torkild Strandberg ett tiggeriförbud och hävdar att det vore bättre även för den som tigger. Det är magstarkt för att komma från en liberal. I själva verket skulle en kriminalisering göra redan svårt utsatta människor än mer utsatta.
Ett tiggeriförbud skulle inte leda till att fattiga människor får det bättre ställt. Det är inte otroligt att de som idag tigger skulle fortsätta göra det, men då också jagas av polis och ordningsmakt. En redan ansträngd ordningsmakt skulle alltså bli tvungen att jaga en redan marginaliserad och utsatt minoritet.
De små summor tiggeriet trots allt gör möjligt att skicka till fattiga släktingar i migranternas hemländer skulle försvinna. Deras hemförhållanden skulle bli än sämre och den fattigdom som drivit dem till att tigga från början skulle bli än större.
Vissa människor, som redan nått samhällets absoluta botten, skulle riskera att få en kriminell identitet.Att utöver det redan påtagliga utanförskapet stämplas som kriminell kan leda till större problem.
Det sista som lämnar ett civiliserat samhälle är den medmänskliga viljan att hjälpa. Torkild Strandbergs populism är raka motsatsen till detta.
Det glömda Europa kan inte skyfflas under mattan. Det går inte att förbjuda ett problem, i det här fallet fattigdom, i stället för att ta tag i dess grundorsaker, där det behövs reformer på såväl kommunal, nationell och europeisk nivå.
Joar Forssell
Anton Wemander Grahm
Gå till toppen