Kultur

Mannen, myten och Snusmumriken

Jörgen Hjerdt

Befriad. Weyler förlag.FÖRSTA MENINGEN: ”Väskan har jag packat.”
Vid ett tillfälle i ”Befriad” tänker huvudpersonen Matti på sin avlidne farfar, en tyst man med en vag sorg kring sig. En man vars blick alltid var någon annanstans. ”Jag brukade tänka på honom som Snusmumriken. Den liknelsen hade han säkert tyckt om. ”
Jörgen Hjerdt.Bild: Sofia Runarsdotter
Jag har noterat att män ofta ser upp till Snusmumriken, denna karaktär som är lika fysiskt som känslomässigt otillgänglig. Vagabonden, filosofen som är sinnebilden av det romantiska i no strings attached. Och jag förstår det till viss del: han har en Johnny Depp-hatt, han röker och spelar musik. Snusmumriken är mystik, självständighet och frihet, men att leva sitt liv som hans? Är ensam verkligen stark?
Matti tar ett beslut. Han lämnar ungarna på dagis, pussar sin fru hejdå, torkar bort smulorna från köksbordet. Sen drar han. Matti tar bilen till den kalla sommarstugan, slänger mobilen genom fönstret när det ringer. Han tänkte lämna en lapp men gjorde det inte.
Han kommer fram och äter knäckebröd och falukorv med skakiga händer, ser sig om i en stuga full av släktens historia: gamla vykort, föräldrarnas inramade foton, sina slitna leksaker bredvid de egna barnens. Och även om han tänker på sin farfars längtan efter en annan plats, är hans egen väg till befrielse mycket mörkare. Matti orkar inte leva mer.
Tematiken i filmaren och manusförfattarens Jörgen Hjerdst debut ”Befriad” är nattsvart. Miljöerna kalla och kantiga, ångesten konstant. Isolerade i stugan följer vi Mattis stream of consciousness genom romanens dryga 170 sidor.
Och det fantastiska är att det funkar, att det aldrig blir för mycket eller för instängt. För även om formen kan verka planlös, är texten mästerligt redigerad. Med utvalda minnen, tankar och scener av Mattis olika stadier skapas ett skickligt, hjärtskärande och rasande intressant portätt av en man i kris. Hjerdts språk är avskalat och rakt på sak, det är aldrig sentimentalt men gräver sig ändå in bakom revbenen. Och där lägger det sig i allt sitt obehag: de fuktiga yllefiltarna, sjöns iskalla lugn, tabletterna, flera mil till närmsta granne men ändå en känsla av att bli betraktad. Den ödsliga platsen är densamma men kartan ritas hela tiden om för Matti: ska han eller ska han inte?
Mörkret och rakheten till trots hittar romanen ändå en balans, dels med stråk av ljus och liv men också genom sina surrealistiska inslag. Och kombinationen är mycket lyckad.
Intressant är även hur kritiken mot maskuliniteten ligger som en ram kring historien när den ensamme, starke mannen bryter ihop i sin stuga. Manligheten och Snusmumriken, vad fostrar vi egentligen våra pojkar till? Fortfarande svarar män för 70 procent av alla självmord i Sverige, enligt forskarna eftersom de är mindre benägna att söka hjälp när de mår dåligt.
I ”Befriad” får vi en insikt i mekanismerna bakom denna tragiska statistik, men med en närvaro och finess som får texten att stanna hos läsaren länge, länge.
Gå till toppen