Vi kan redan nu avslöja ganska mycket av vad OECD kommer att råda Sverige till:

1. Fördela pengarna bättre. Mer pengar hjälper inte, däremot att mest resurser hamnar där de största behoven är. Det görs inte tillräckligt i Sverige. Alla skolor ska ha samma nivå på undervisningsmaterialet - datorer, laborationssalar, skolböcker, bibliotek och nätuppkoppling. I de länder som lyckas, har utsatta skolor samma standard som andra skolor, men i Sverige ser det sämre ut på utsatta skolor. Extra matteundervisning i svaga skolor kan också vara en bra idé.

2. Fördela lärarna bättre. De erfarna och välutbildade lärarna ska till de mest utsatta skolorna. I Sverige idag är det tvärtom. Lärarbrist finns i många länder, men i Sverige är skillnaden extra stor mellan starka och svaga skolor när det gäller tillgång till utbildade lärare - till de svaga skolornas nackdel.

3. Använd pengar på att höja lärarnas löner. De länder som lyckas med skolan har mer välbetalda lärare. I Sverige är lärarlönerna låga.

4. Lägg inte pengar på mindre klasser. Det är bättre att höja kvaliteten på undervisningen. Tidiga insatser behövs, och formativ bedömning.

5. Låt skolorna bestämma mer över schemat och hur elevernas kunskaper ska testas. System som har det så, presterar bättre.

6. Sverige går emot strömmen när det gäller ordning. Elever kommer ofta försent, skolket har ökat och särskilt skolkar elever från lågutbildade hem. Men svenska rektorer ser inte detta som ett hinder från att lära. Det är det. Lugnare lärmiljö skulle antagligen förbättra resultaten.

7. Lärare i Sverige har för ofta låga förväntningar på sina elever. Var femte svensk rektor tycker att förväntningarna från lärarna på den egna skolan hindrar elevernas lärande. Relationen mellan lärare och elev är viktig. Den är bra i Sverige, men väldigt ojämn från lärare till lärare.

8. Den sista punkten är kanske vad OECD kommer att fokusera mest på. Sveriges lärare och rektorer behöver coachning, mentorer, fortbildning på en helt annan nivå än idag. Vi ligger i botten när det gäller detta. Och det är skolpersonalen själv som ska ansvara för att driva skolutveckling och lyfta ledarskap och pedagogik.

Det finns vissa saker som OECD kommer att förbigå med tystnad. De är värda att nämnas, eftersom de diskuteras så mycket i den svenska debatten. Till dessa hör andelen friskolor, förstatligande eller ändrad betygsålder. Varför säger OECD inget om detta? Helt enkelt för att de är oväsentliga för elevernas kunskapsresultat.