Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Orimligt kvothot

Att regeringen luftar förslag om att upplösa privata bolag som inte lever upp till politikernas jämställdhetsambitioner är anmärkningsvärt.

Kostym- och slipstätt på Volvos bolagsstämma 1999. Sedan dess har en del hänt på jämställdhetsfronten, trots allt.Bild: Anders Wejrot
Om ett år räknar den rödgröna regeringen med att kunna presentera ett lagförslag om kvotering av bolagsstyrelser. Och justitieminister Morgan Johansson (S) hotade i Ekot på fredagsmorgonen med storsläggan: en av de påföljder regeringen överväger är att helt enkelt upplösa de bolag som inte fyller kvoten om minst 40 procent kvinnor i styrelsen.
”Man kan hota med att upplösa bolaget. Eller också kan man istället ha ett vitesförfarande”, sade Johansson, alltså höga böter för bolag som inte når upp till jämställdhetskravet.
Sedan svängde Johansson. Att tvångsupplösa bolag vore plötsligt ”att gå alldeles för långt”.
En ministers ord borde ha längre hållbarhet än några timmar.
Hur som helst kommer kvothotet inte som en blixt från klar himmel.
”Hämmande könsroller och strukturer ska bekämpas”, fastslog statsminister Stefan Löfven (S) i sin regeringsförklaring.
”Regeringen kommer att göra en avstämning av könsfördelningen i börsbolagens styrelser efter bolagsstämmorna 2016. Om inte andelen kvinnor i de börsnoterade bolagens styrelser är minst 40 procent år 2016 presenteras ett lagförslag om kvotering”, varnade Löfven.
Europeiska unionen vill se jämställda styrelser i alla börsnoterade företag senast 2020, men har överlåtit åt de enskilda medlemsstaterna att hantera det praktiska. Johanssons utspel får ses som en del i den hanteringen.
Av regeringens uppskruvade retorik att döma skulle man kunna tro att ingenting händer när det gäller jämställdhet i näringslivet. Det är som om det omtalade glastaket skulle ligga kvar på oförändrad och låg nivå. Det stämmer inte.
I nya numret av nyhetsmagasinet Fokus konstateras att andelen kvinnor i börsbolagens styrelser ökat rejält, från 26 procent förra våren till 30 procent när årets bolagsstämmor är avklarade, allt enligt stiftelsen Allbright, som arbetar för fler kvinnor på ledande positioner och mer blandade ledningsgrupper och styrelser.
Med tanke på att det endast är lite drygt tio år sedan andelen kvinnor i börsbolagens styrelser passerade 10-procentstrecket är det svårt att hävda att inget händer.
Fokus beskriver det som en ”ketchupeffekt” med många orsaker: Den offentliga och interna debatten om vad ökad jämställdhet och mångfald kan betyda för näringslivet, och om värdet av självreglering. Mer medvetna valberedningar som söker bredare efter nya styrelsekandidater. Synen på vad en styrelse ska göra som förändrats – det handlar mindre om ekonomisk uppföljning och mer om att se framåt, tänka strategiskt, i en allt mer komplex och snabbt föränderlig omvärld.
”Det gör att man behöver en styrelsekomposition som är mer dynamisk och mångfacetterad”, säger Sara Öhrvall, själv ett exempel på den förändringens vind som blåser genom en del av landets styrelserum.
Öhrvall är ny i styrelsen för Wallenbergsfärens maktbolag Investor. Genom hennes inval når Investors styrelse upp till 36 procent kvinnor. Och räknas bolagets vd Johan Forssell bort landar styrelsen på exakt 40 procent kvinnliga ledamöter.
Jämställdheten går framåt, även om takten inte alltid är överdrivet hög. I bolagens ledningsgrupper är mansdominansen fortfarande stor – 81 procent män. Ändå: den intensiva debatten har effekt. De många goda argument som finns för ökad jämställdhet biter.
Men argument är en sak, lagstiftning något helt annat. Styrelsens sammansättning i privata företag är och bör förbli en ägarfråga.
Att regeringen dessutom leker med tanken att tvångsupplösa bolag som inte lever upp till politikernas jämställdhetsmål skvallrar om vilken vikt man från rödgrönt håll lägger vid den grundlagsfästa äganderätten: låg.
Gå till toppen