Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Sven-Åke Olofsson: Mäktiga politiker utan makt över polisen

Att vara politiker är att utöva makt. Men det finns områden dit lokala och regionala politikers makt inte når. Polisverksamheten är ett sådant.
Bild: Erik Nylund
Med jämna mellanrum har vi kunnat följa hur frustrerade lokala politiker är när brottsutvecklingen eskalerar medan polisen inte tycks rå på situationen. Nu senast har kommunalrådet Peter Kovács (M) i Höganäs tillsammans med kollegorna Ulf Molin (C) och Lennart Nilsson (S) slagit näven i bordet. De är djupt oroade över det stora antalet inbrott som skett i kommunen den senaste tiden. De vill veta varför polisen inte ryckt ut vissa gånger. Medborgarnas trygghet är inte prioriterad, löd den hårda domen som utmynnade i krav om möte med högsta polischefen i regionen.
Polisens svar är de sedvanliga. Patruller ska rycka ut till fler brottsplatser. Obesatta tjänster ska tillsättas. Och så är all polisverksamhet inte uniformerad och synlig.
Exemplet är ett av många där det skär sig mellan frustrerade politiker – pressade av sina medborgare – och polisen. Peter Kovács säger vad andra ledande politiker sagt före honom; det kanske vore bättre att kommunen skötte polisen. Så var som bekant fallet före den stora polisreformen 1965. Det är märkligt, att när polisen nu 2015 organiseras om ännu en gång, så lite uppmärksamhet ägnats åt det lokala och regionala politiska inflytandet.
Torkild Strandberg, folkpartistiskt kommunalråd i Landskrona, har lång erfarenhet från den gamla polisnämnden och sitter som en av få toppolitiker med i det nya polisrådet. Han menar att grundproblemet tidigare var för lite av politiskt inflytande och att detta kvarstår i en ny organisation. "Politiker borde kunna ställa krav och utkräva ansvar. Annars blir det kaffedrickande och mazarinätning med polisen bara."
Ett sätt att höja polisrådens status vore att bemanna dem med kommunernas högsta politiker, alltså kommunstyrelsernas ordförande. Detta hade automatiskt inneburit större uppmärksamhet och tyngd för politiska inspel.
Men idag är just den politiska tyngden i råden inte överväldigande och många kommuner är orepresenterade. Eftersom råden famnar över hela regioner är det dessutom svårt för en enskild kommun att få gehör för akuta lokala problem. Det blir till att luta sig mot de samverkansavtal som alla kommuner ska ha med polisen. Strandberg menar att dessa avtal fyller något vakuum men att det inte räcker. Gång på gång återkommer han till att andra politiker än de i regeringen måste kunna ställa krav och utkräva ansvar. Idag stöter lokala politiker bara in i polisens hierarkiska organisation.
Fler och fler lokala politiker tycks önska sig den kommunala polisen åter, den som försvann vid förstatligandet 1965 och som finns kvar i olika skepnader ute i Europa. "Jag ser det som så att den kommun som är tillräckligt stor och skulle vilja ha en kommunal polis också borde få klartecken för det", säger Strandberg.
Politiker har med sin kommunala självstyrelse en stor makt. Men den gör halt vid polisen som svarar för en av de viktigaste samhällsfunktionerna. "Fungerar inte en skola kan vi ingripa med kraft, till och med avskedanden. Men polisen kan vi bara ge råd till. Grundproblemet är att ingen utkräver ett ansvar."
Insyn är alltså i längden en klen ersättning för inflytande i kommuner som anser sig hårt brottsdrabbade. Och så finns ett Moment 22 inbyggt i den organisation med storskalighet som polisen tar steg för steg in i.
Polisen i syd famnar över ett jätteområde bestående av Kalmar, Blekinge, Kronoberg och Skåne. Huvudort för polisregion Syd är Malmö. Skåne omfattar fem polisområden, varav nordvästra Skåne är ett. Politiker som sitter i polisråden har i det närmaste en omöjlig uppgift om de vill trycka på om prioriteringar till förmån för sin kommun. De saknar inte bara makten utan de ställs också inför att satsningar i till exempel Landskrona och Höganäs lätt kan gå ut över andra kommuner. Och en problemkommun har kanske inte ens en representant i polisrådet.
Det är svårt att komma till någon annan slutsats än att ökat politiker- och medborgarinflytande över polisens arbete och prioriteringar kräver en mer lokal polisorganisation. Andra länder klarar det men i Sverige tycks det inte gå att få igång en seriös debatt.
På samma sätt som polisen gått upp i större och större enheter borde man stegvis kunna decentralisera åtminstone ordningsdelen. Varje kommun borde ha poliser som ägnar hela sin arbetstid åt den lokala verksamheten och inte ständigt tvingas rikta om sina insatser inom ett större område.
Det är tveksamt om Sverige skulle orka med att på nytt införa en lokal ordningspolis eftersom viljan inte finns på central politisk nivå och absolut inte inom polisen. Men en relativt enkel sak borde vara att ge polisråden mer makt vilket automatiskt kräver att lokala toppolitiker sitter där. Förmodligen blir varken politiker eller medborgare någonsin nöjda med den lokala polisnärvaron. Men att politiker ska vara så maktlöst missnöjda som många är idag är absurt.
Och pengarna? Ja, en början kunde vara att se på hur mycket kommunerna inom polisregion Syd satsar på att hyra in väktartjänster.
Gå till toppen