Skåne

Flera självmordsförsök på boenden för ensamkommande

Personal på boenden saknar ofta erfarenhet och är ofta illa rustade att hantera svåra kriser.

90 procent av de ensamkommande ungdomarna på boendena skulle kunna bli aktuella för diagnosen posttraumatisk stress. Det visar en undersökning från 2011.Bild: Johan Bävman
En torsdag i februari 2014. I ett sovrum på ett boende för ensamkommande barn i Skåne ryker det.
Pojken som bor där har placerat en tvättkorg vid en värmefläkt. Syftet är att röken ska döda honom.
Flera av brandvarnarna på boendet är urkopplade.
Men en anställd upptäcker röken som kommer från rummet och avbryter självmordsförsöket.
Självmordsförsöket är ett av åtta dokumenterade fall där barn försökt ta livet av sig eller skada sig själv allvarligt som vi upptäcker när vi granskar hemmen för ensamkommande. Vi har gått igenom alla tillsynsrapporter och lex-Sarah-utredningar som Inspektionen för vård och omsorg gjort i Skåne sedan myndigheten tog över tillsynsansvaret sommaren 2013.
I arbetet med den här artikelserien stöter vi på ännu fler berättelser om självmordsförsök och självskadebeteenden. Händelser som aldrig har rapporterats till myndigheten.
Ingen vet hur många självmordsförsök som görs på boendena. Varken kommunerna som har ansvaret för barnen eller boendena som drivs av företag eller kommuner har någon skyldighet att per automatik meddela självmordförsöken till Ivo eller någon annan myndighet.
Marie-Louise Lundberg, enhetschef på Region Skånes team för krigs- och tortyrskadade, tycker att boendena borde ha personal som har erfarenhet av att arbeta med ungdomar med psykiska besvär och en medicinskt ansvarig sköterska.Bild: Lars Brundin
Det är först när man bedömer att ett självmord eller ett självmordsförsök har koppling till ett allvarligt missförhållande på boendet som åtgärderna måste redovisas till Ivo.
Marie-Louise Lundberg, enhetschef för Region Skånes team för krigs- och tortyrskadade, konstaterar att inte heller vården vet men säger att många av barnen mår dåligt.
– 2011 gjorde vi en undersökning av ensamkommande ungdomar på boenden, med hjälp av ett så kallat screeningformulär för posttraumatisk stress. Över 90 procent fick så höga värden att om de träffat en psykolog så hade de fått den diagnosen. Generellt sett, om man tittar på forskning, så är personer med posttraumatisk stress överrepresenterade när det gäller självmord.
– Det vi ville visa för chefer och politiker är att det inte räcker med kost och logi, de har ofta ett större vårdbehov. Sen är många av dem väldigt resurstarka, men om man skrapar på ytan så har de mycket med sig, säger hon.
När ett ensamkommande barn anvisats till en kommun har socialtjänsten där ofta bara 48 timmar på sig att hitta ett boende. På den tiden finns det ingen möjlighet att utreda barnet fullt ut, det vittnar flera som arbetar inom socialtjänster i Skåne om för HD och Sydsvenskan. Istället får barnet utredas efter hand. Barnet placeras alltså utan att man vet hur det mår och vilket stöd det behöver.
Läs mer:BO kritiserar panikplacering
På en marknad där det råder underskott på platser kan barn placeras i helt nystartade boenden som man inte vet något om, eller boenden där brister konstaterats.
En av de vanligaste bristerna är att föreståndare och personal saknar utbildning eller erfarenhet.
– Jag tycker att det är under all kritik, jag tycker verkligen det, säger Marie-Louise Lundberg.
– Det handlar inte bara om att barnet ska ha tak över huvudet och mat. Det finns så klart de som klarar sig med det. Men det måste också finnas alternativ där personalen har erfarenhet från till exempel barn- och ungdomspsykiatrin.
Hon anser att det på boenden borde finnas personal som har erfarenhet av att arbeta med ungdomar med psykiska besvär och en medicinskt ansvarig sköterska.
Läs mer:Kommuner berättade inte om kaoset
Teamet för krigs- och tortyrskadade utbildar i dag personal på boenden.
– Kunskapen varierar mycket från boende till boende. Tanken med utbildningen är att kunna stärka dem som har den dagliga kontakten med barnen. Men det är en stor omsättning på personal och utbildningen är frivillig.
"I början tänkte jag mycket på min familj. Först när jag slutade tänka så mycket blev det bättre", säger Mujtaba Attai. Han berättar hur smugglare lämnade honom på Malmö C. Han frågade en vakt som berättade var Migrationsverkets adress var. Sedan tog de en taxi dit.Bild: Albin Brönmark
Ordföranden i Sveriges ensamkommandes förening i Malmö, Mujtaba Attai, känner väl till att många ensamkommande unga mår dåligt. Han kom själv till Sverige 2012 och vet hur det är att anlända ensam till ett land där man inte känner någon och inte kan språket.
– Man tänker mycket. För det första på sin familj. Sedan om man får uppehållstillstånd eller inte? Ska man tillbaka till Afghanistan, Iran, Libanon eller inte? Sedan måste man gå i skolan. Men man förstår inte språket och man kan bli arg när man inte kan koncentrera sig. Man vet heller inte vart man ska vända sig. Man har kanske inte kontakt med sin familj.
Mujtaba Attais bild är inte att det i första hand är utbildning som saknas. Men han efterlyser fler anställda på boendena och tycker att större erfarenhet måste vara ett krav. Han har själv flera exempel på när personalen inte har förstått honom eller andra ungdomar.
– Jag tänker att det är svårt för personalen. Skitsvårt att förstå. Det är åtta, nio på samma boende som tänker mycket varje dag. Om personalen inte har erfarenhet kan de istället bli arga om barnen till exempel inte vill gå i skolan. De vet inte hur man ska prata med barnen eller ungdomarna på ett boende. Det har jag sett många gånger.
2010 uppmärksammade Barnombudsmannen Fredrik Malmberg regeringen på att det inte finns några lagstiftade kvalitetskrav på HVB-hem och att det är otydligt vad omsorgen och vården ska leda till. Han vill se bättre kvalitet.
Är HVB-hem rätta stället att placera ensamkommande på?
– Nej. Vi tycker att det är ett stort problem. Man har inte tänkt igenom formen. Det lyfte vi fram i vår rapport redan för fem år sedan. Man hade en modell med HVB-hemmen, som var konstruerad för att ta emot barn och unga med en social problematik i Sverige. Den formen använde man då även för ensamkommande, säger han.
– Det behövs olika typer av placeringar och man måste sluta tro att ensamkommande har samma behov. Några har omfattande stödbehov och några har det inte. Det man definitivt vet är att det är fel att dra alla över en kam.
 
*********

Brister på vart tredje boende

I måndags avslöjade HD och Sydsvenskan hur företaget Awabs boenden i Örkelljunga och Helsingborg havererat. Ändå kunde företaget ta 150 000 kronor i månaden för ett ensamkommande barn.
Awab är långt ifrån ensamma om att ha brister.
Många av boendena för ensamkommande lever inte upp till kraven som ställs på dem. Det gäller både privata och kommunala boenden.
Vi har tagit del av tillsynsbeslut, lex Sarah-ärenden och klagomål hos Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, som gäller boenden för ensamkommande i Skåne.
Sedan sommaren 2013 hittar vi drygt 40 ärenden som gäller allvarliga händelser eller där myndigheten konstaterat fel på boendena.
Flera självmordsförsök
 I april 2014 eskalerade en konflikt mellan en ensamkommande pojke och personal på ett boende i Simrishamn. Det slutade med att pojken hällde bensin över sig och hotade att tända eld på sig själv.
Det framkom det att det hade funnits tecken på att pojken mått dåligt utan att personalen hade agerat. Personalen hade inte fått utbildning i psykisk hälsa.
I vår genomgång finns åtta exempel på ensamkommande som försökt skada sig själva på boendena.
Personalen saknade utbildning
 När det privata boendet HVB Sofielund i Malmö fick tillstånd för att öppna sommaren 2014 utlovade ägarna att personalen bland annat skulle bestå av behandlingsassistent, behandlingspedagog och socionom samt övriga med erfarenhet av att arbeta med ensamkommande.
I februari i år upptäckte Ivo att en tillfällig föreståndare inte var godkänd och att alla utom en i personalen saknade rätt utbildning.
Enligt lagen ska föreståndaren ha lämplig högskoleutbildning, erfarenhet och godkännas av Ivo. Personalen ska ha lämplig utbildning och erfarenhet.
I åtta fall har Ivo haft synpunkter på personalens utbildning. I några tillsynsbeslut framgår det dessutom att personalomsättningen på boendena är hög.
Utredde inte missförhållanden
 Privata Flintevångsgården i Staffanstorp fick förra året mycket omfattande kritik av Ivo.
Bland annat kritiserades boendet för hur man hanterat ett antal allvarliga händelser, däribland självmordförsök. Enligt Ivo var inte vården på hemmet "god och säker".
Trots händelsernas allvar utreddes de inte enligt lex Sarah. Ledningen ansåg inte att händelserna hade koppling till missar på boendet. Men Ivo ansåg att det hade uteslutits på ett för tidigt skede och att boendet borde ha gjort en utredning.
Dessutom framkom det att ledningen och personalen inte kände till rutinerna för hur för rapporteringen av missförhållanden ska fungera på ett HVB-hem.
Kontrollerade inte anställdas brottsregister
 Anställda ska kontrolleras om de förekommer i belastningsregistret innan de börjar arbeta på ett HVB-hem. Men flera av boendena slarvar med registerkollen. Vi hittar fem fall i vår genomgång.
Ett av de senaste boendena som avslöjats med att ha slarvat med registerkontrollen är kommunala HVB Campus i Landskrona.
Flera personer hade börjat arbeta på boendet utan att Landskrona stad, som driver det, begärt att få se ett utdrag från deras belastningsregister. I några fall begärde kommunen in uppgifterna i efterhand och i några fall gjordes ingen kontroll alls.
Åtta barn fick bo i boende för fem
 Det kommunala Asylboendet i Ängelholm har plats för fem barn. Men i oktober förra året bodde där åtta.
Socialstyrelsens föreskrifter säger att varje barn på ett HVB bör ha ett eget rum.
Undantag kan göras för syskon och andra släktingar om barnen önskar det, men då ska det finnas lediga rum om barnen skulle ångra sig.
I vår genomgång hittar vi fem exempel på att boenden vid inspektion hade fler barn än vad de hade platser för eller att barn delade rum.
Slarv med dokumentation om barnens behov
 På 15 boenden har Ivo kritiserat brister i dokumentation som journaler, vårdplaner och genomförandeplaner.
På Bokskogens HVB i Vinslöv upptäckte Ivo till exempel att det saknas utredningar och att det slarvas med vårdplaner och genomförandeplaner.
Enligt föreståndaren innebär "den nuvarande situationen negativa konsekvenser för ungdomarna till exempel eftersom man inte utvecklar sina metoder, har för lite samtal och brister i dokumentationsskyldigheten, till exempel följer man inte upp genomförandeplaner".

Detta händer när ett ensamt flyktingbarn kommer till Sverige

1. Barnet kommer till Sverige och ger sig till känna i en kommun eller på Migrationsverkets kontor/ boenden.
2. Ankomstkommunen måste ordna ett boende de första dygnen.
3. Migrationsverket anvisar barnet till en kommun som ska ta ansvaret för det.
4. Barnen hämtas eller får transport till sin kommun.
5. Anvisningskommunen har ansvar att ordna boende i HVB-hem eller familjehem. Den har oftast 48 timmar på sig. Kommunen har ansvar för barnet tills det fyller 18 år. I vissa fall kan de bo kvar i så kallade utslussningsboende tills de fyller 21 år.
Läs alla artiklar om: Handeln med flyktingbarnen
Gå till toppen