Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Helsingborg

"Musikutbudet är tunnare än rispapper"

Fjolårets Hx-festival fick tuff kritik från helsingborgarna. När jag läser årets program är jag rädd för att det kommer minst lika många kritiska röster.
Det är fortsatt lågbudget som gäller.
Inte minst när det gäller det musikaliska utbudet. För det är, i ärlighetens namn, tunnare än rispapper.
Det största internationella namnet är The Black Sorrows. Ett australiensiskt band som hade sin storhetstid för drygt 25 år sedan. Och inte ens då var något megaband, förutom i hemlandet och på Nya Zeeland.
Björns band, Smith & Thell och Världens snabbaste allsång är förstås bra bokningar med lokal anknytning. Och Kulijuli-specialen kommer att locka sin publik. Draget att plocka in Olle Larsson & Co var ett sätt att kväsa rösterna om att Hx saknar "folkliga" inslag.
Men jämfört med Landskronakarnevalens musikprogram sopar lillebror i söder banan med Helsingborg.
Det som är riktigt trist är att musikutbudet saknar så många självklara element. Punk, hip hop, metal, hårdrock, r'n'b och blues är bara några genrer som lyser med sin frånvaro.
Ja, jag vet. Hx är ingen renodlad musikfestival. Men vill man locka ut folk på stan under tre dagar är musik en av grundstenarna. Det finns massor av lokala band som kunde ha bidragit. Allt från coverband till bluesrockare.
En annan sak som jag gillade med fjolårets Hx var tältet i Stadsparken där man kunde se förstklassiga stå upp-komiker som Al Pitcher. Det verkar också ha fått stryka på foten i år. Trist.
Läs alla artiklar om: Hx-festivalen
Gå till toppen