Den späda bokstammen svajar en aning när femåriga Ebba Isaksson klänger sig uppåt. Hon sätter sig tillrätta bland de tunna grenarna ett par meter ovanför marken.

– Det är jättekul att vara högt uppe. Härifrån ser jag ända till sandlådan!

– Fast det kan vara lite läskigt också, att svinga sig i de högsta träden. Ska man ramla eller inte? Jag brukar lägga gräs under, så blir det mjukt när man landar, säger jämnåriga Ellen Jangmark.

De båda kompisarna blir våra vägvisare runt gården på förskolan Vresboken i Torna Hällestad. De avslöjar det hemliga gömstället under häggbusken ”dit inga vuxna brukar komma” och pekar ut ståndet av sockernässlor, som man kan stoppa i munnen och suga på.

– Och här kan man tugga på boklöv, fast de smakar lite surt, säger Ebba Isaksson.

Detta, att på egen hand få upptäcka, testa, tänja på gränser, ligger i människans natur och bidrar till hennes utvecklig. Det menar miljöpsykolog Fredrika Mårtensson, som i över tjugo år har studerat barns utelek.

– Barn behöver få känna sig fria, ta lite risker, gå vilse, säger hon. Det betyder inte att de vuxna släpper kollen helt eller att barnen utsätter sig för riktigt farliga saker. För ett barn kan det kittla lite i magen bara av att få klättra ut på den där grenen.

Behovet finns; och ändå kan Fredrika Mårtensson konstatera att utvecklingen går åt motsatt håll. Timmarna med fri utelek ser ut att bli allt färre. En del barn stannar inne framför tv-spelet, andra pendlar mellan skola och fritidsaktiviteter.

– När jag var liten kunde treåringar vara ute på gatan och leka. I dag är vi mer medvetna om farorna med trafiken. Att färre barn dör i bilolyckor i dag än på 70-talet är förstås en stor framgång. Men vi får betala ett högt pris, i form av osjälvständighet.

Många pappor och mammor känner sig också ensamma i sitt föräldraskap och vågar inte lita på att andra vuxna tar ansvar om ens barn behöver hjälp eller skulle råka illa ut utanför hemmet.

– Men så finns det områden där grannkontakten fungerar som ett skyddsnät, säger Fredrika Mårtensson. Om vuxna hälsar på varandra och rör sig lite mer ute, så ökar den sociala tilliten. Då skapas också gemenskaper bland barnen, där leken kan frodas.

Det finns många exempel på bra bostadsområden i Sverige, och generellt har barn i de nordiska länderna större rörelsefrihet än i många andra länder, förklarar Fredrika Mårtensson. Men det är svårt att kompensera för de många naturliga mötesplatser som försvunnit ur vardagen.

Lekplatsen, som förr fungerade som en samlingspunkt där leken gärna utspelade sig i dungen bredvid, har i dag blivit en plats för familjeutflykten. Ibland ett mininöjesfält med avgränsade aktiviteter, som ska avverkas ett efter ett.

För de lite äldre barnen räcker dessutom inte de tillrättalagda lekplatserna. En tioåring behöver vidga sina vyer på egen hand.

– Därför måste vi skapa ett samhälle där de kan röra sig mer fritt och där de vuxna känner att de kan släppa kontrollen, utan att behöva oroa sig för att barnen ska hamna i trubbel, säger Fredrika Mårtensson.

Studier visar att utevistelse i gröna lekmiljöer generellt ger bättre välbefinnande, nattsömn och koncentration. Men hur mäter man det där andra — vikten av att få bränna sig på en brasa eller skrapa armbågen i ett cykelrace?

Det finns ingen Pisaundersökning som mäter sådana utmaningar, konstaterar Fredrika Mårtensson. Men hon gissar ändå att risktagandet gör barnen bättre rustade att hantera situationer; inte bara att bli gatusmarta utan smarta i livet i stort.

Hon och hennes kolleger har jämfört barn från två grupper — de som blir skjutsade till olika aktiviteter, och de som har för vana att röra sig mer självständigt.

– Barn från den senare gruppen kunde betydligt lättare orientera sig och sätta ord på hur de upplevde omgivningarna. Rörelsefriheten hjälper dem att hitta sin egen plats i världen.

På Vresbokens gård har två fyraåringar just bakat chokladbollar av blöt sand.

– Fast det roligaste är att leka tjuvar. När man typ springer för att inte bli tagen av polisen, säger Lo Formare.

Kompisen Ebba Wahlstein Unmack håller med:

– Jag har också ramlat på asfalt och slagit mig på knät. Och så har jag bränt mig på eld, fastän jag stod en bit ifrån. Vi har eld här på gården också, men det är låtsaseld. Det är coolt varmt.

Sommaren är en olycksdrabbad årstid. Bland de yngsta barnen, upp till sex år, inträffar dubbelt så många olyckor i augusti som i februari. Anledningen är att barnen leker mer utomhus på sommaren och utsätter sig för andra risker än de gör till vardags. Plaskpoolen, studsmattan och cykeln är ofta inblandade vid skadetillfället.

Varje år uppsöker cirka 170 000 svenska barn akutmottagningar till följd av en skada. Det finns många olika faktorer som påverkar vilka skaderisker barnet utsätts för.

Barnets ålderspelar in; femton procent av Skånes fyraåringar besöker varje år vårdcentralen, tandläkaren eller sjukhuset på grund av olycka eller förgiftning. Motsvarande siffra för åttamånadersbarnen är fem procent.

Bland de yngre barnen är fallolyckor, klämning, skär- och brännskador och förgiftningar vanliga anledningar till att söka vård. I förskoleåldern tillkommer kollisioner med andra barn och cykelolyckor. I tonåren är mopedolyckor ett vanligt skäl till akutvård.

Motorisk utveckling, kognitiv och språklig förmåga, syn och hörsel kan också påverka olycksrisken. Barnets förmåga att analysera och fatta beslut är också avgörande för möjligheten att uppfatta och hantera oväntade situationer.

Man har inte kunnat se något samband mellan olyckor och familjens sociala bakgrund. Däremot finns det ett tydligt mönster som visar att risken att barnet utsätts för avsiktligt våld, eller att barnet begår självdestruktiva handlingar, minskar ju högre utbildning modern har.

Drunkning, trafikolyckor och självmord är bland de vanligaste dödsorsakerna bland barn. Antalet barn som avlider till följd av skador har dock minskat drastiskt — från drygt 400 per år vid 1970-talets början, till cirka sjuttio per år under 2010-talet. Och antalet dödsfall på grund av olyckor är, i jämförelse med resten av befolkningen, förhållandevis låg i åldersgruppen 0 till sjutton år.