Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

När censursaxen klipper till

Israels nya kulturminister Miri Regev har snabbt profilerat sig.
Hon karakteriserar landets kultursektor som ”arrogant, hycklande, intrigant och otacksam” och har lovat att inom en månad klargöra ”vad som är förbjudet och vad som är tillåtet” att uttrycka inom de verksamheter som åtnjuter statligt stöd.
Hon har redan dragit in stödet till den arabiska Al Midanteatern i Haifa, som har satt upp en pjäs om en arabisk-israelisk terrorist. Hon har också hotat att dra in bidragen till Jerusalems internationella filmfestival om man visar en dokumentärfilm om Itzhak Rabins mördare Yigal Amir. Festivalledningen har gått med på en kompromiss: filmen ska inte visas offentligt men den kommer att delta i tävlingen om bästa dokumentär.
Kulturministerns agerande och uttalanden har väckt starka reaktioner bland landets kulturpersonligheter. Författaren David Grossman anser att hon har missförstått sin nya roll: ”Hon ser som sin uppgift att hindra delegitimisering av staten. Vårt uttrycksutrymme begränsas till vad som ryms mellan censursaxens blad.” Grossman pekar på risken att Israel med hjälp av den nya kulturpolitiken kommer att utvecklas till ”en militant, fundamentalistisk och navelskådande sekt i historiens utkant”.
Över 3000 kulturarbetare har undertecknat en protestskrivelse med rubriken ”Svarta listan”. Dess slutord lyder: ”Vi hoppas av hela vårt hjärta att Israel inte förvandlas till en stat där konstnärer som uttrycker sina åsikter svartlistas. Om så skulle ske så finns listan här.”
Själv anser Miri Regev att hon gör kulturutövarna en tjänst genom att klargöra sin ståndpunkt – då vet skribenter och manusförfattare från början var gränserna går.
Men Israel är inte ensamt om att strama åt yttrandefriheten. I Gaza har Hamasregimen under lång tid dragit skarpa gränser för vilka kulturuttryck som är tillåtna. Redan för fem år sedan blev galleriägaren Jamal Abu Qumsan arresterad och misshandlad av polisen, som ville ha uppgifter om de konstnärer och författare som brukade samlas på galleriets kafé. Något år senare jämnades galleriet med marken av Hamas säkerhetsstyrkor.
På detta kafé träffade jag flera gånger ett par av Gazas mest profilerade oppositionella – tvillingbröderna Tarzan och Arab Nasser, som drömde om att bli filmregissörer. De lämnade Gaza några år senare, och lever nu i Jordanien och Frankrike. Sina filmdrömmar har de lyckats förverkliga långt över någons förväntan. Vid senaste Cannesfestivalen presenterade de sin film ”Degradé”, om en grupp kvinnor som sitter instängda i en skönhetssalong i väntan på att gatustriderna utanför ska ta slut. Ryktet om den filmen har lett till att de hotas av avrättning om de återvänder till Gaza.
Nyligen råkade en annan ung filmmakare ådra sig Hamasregimens misshag. Han hade med sin mobiltelefon och ett gäng kompisar gjort en kort och mycket våldsam actionfilm som han lagt ut på Youtube. Han tvingades ta bort den och hotas nu av dryga böter om han inte slutar göra film.
Gå till toppen