Huvudledare

Ledare: Handgranater på Malmös gator. Polisen vet vad som gått fel. Och vad som krävs.

En handgranat detonerade i Limhamn natten mot torsdagen, ytterligare ett fall i en lång rad av våld på öppen gata som drabbat Malmö under sommaren. Klart är att polisen trots sina projektinsatser inte har kunnat hindra gängkriminaliteten från att breda ut sig.
Polisen vet vad som måste till för att stoppa gatuvåldet, som här i Limhamn.Bild: Patrick Persson
Listan över gatuvåldet i Malmö kan göras lång och har pågått i åratal. Nu under sommaren har våldet trappats upp med ett tiotal fall där handgranater har använts. I början av veckan fick en man föras till sjukhus med lättare skador efter ett sprängattentat mot en föreningslokal.
Utvecklingen är oacceptabel och det är polisens uppgift att stoppa brottsligheten. Och Malmöpolisen agerar – men utan att lyckas.
Polisen i Malmö har de senaste åren haft en rad specialinsatser för att hindra våld mellan kriminella grupper i staden. Två projekt hade hunnit avslutas 2013 – för att avlösas av uppblossande våld mellan kriminella. Polisen samlade då ihop sig till ytterligare ett projekt, kallat Olivia, som nu har utvärderats och fått med tvekan godkänt – av polisen själv. Visserligen har målen inte uppnåtts, men polisnärvaron i särskilt utsatta områden har ökat, i alla fall för stunden, enligt polisens egen utvärdering.
Malmöpolisens taktik mot brottsligheten är alltså att lägga kraft på projekt. Projekt är per definition tidsbegränsade. Det som sker på Malmös gator denna sommar är tydliga tecken på att specialinsatserna inte räcker.
Polismästaren Stefan Sintéus är i alla fall i tal medveten om den misslyckade strategin. Tillfälliga satsningar duger inte utan polisen måste jobba långsiktigt och ta med gängkriminaliteten i det dagliga arbetet, sade han i en intervju med Sveriges Radios P1-morgon på torsdagen.
Sintéus förklarar också att insatserna mot gängkriminaliteten har hög prioritet. Men likafullt måste samma poliser avbryta just det arbetet för att ta sig an annan grov brottslighet, som också är prioriterad.
Om allt har hög prioritet så är ingenting prioriterat, är den närmaste slutsatsen.
Malmö är inte ensamt i Sverige med en växande gängkriminalitet. Dåvarande Rikskriminalpolisens kartläggning från i höstas visar att denna typ av brottslighet finns i 22 svenska städer och har vuxit kraftigt i omfattning sedan millennieskiftet.
Slutsatsen från rapporten är att det "råder en samstämmighet kring behovet av långsiktigt och uthålligt polisiärt arbete med tydliga mål, sett utifrån hela problembilden". Så ska alltså detta växande hot mot samhället bemötas.
Gängvåldet i Malmö är inte en fråga enbart för polisen. Begreppet "hela problembilden" i polisens analys pekar på att det inte finns enkla och entydiga lösningar. Kommunpolitikern John Roslund (M) riktade i gårdagens tidning kritik mot kommunalrådet Karin Stjernfeldt Jammeh (S) för att hon och hennes partikamrater blundar för sitt ansvar att motverka den öppna kriminaliteten.
Och visst måste politikerna agera för att systematiskt motverka utanförskap och annan grogrund för brottslighet. Men det löser inte de akuta problemen.
Skottlossning och handgranater i bostadsområdena är en angelägenhet för hela Malmö. Den som till äventyrs trodde att de grova brotten bara begås i somliga stadsdelar – "där borta" – måste ha fått en tankeställare efter våldsamma händelser vid Kronprinsen och i Limhamn.
Det är polisens uppdrag att skydda allmänheten från denna brottslighet. Det är lätt att stämma in i polisens egen slutsats – att tidsbegränsade specialinsatser är så gott som verkningslösa och att långsiktigt arbete är den enda vägen bort från dagens ohållbara utveckling.
Gå till toppen