Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Du. Är. Ditt. Varumärke.

Mitt liv är ett misslyckande. Ofta tänker jag på vad den store Sven Lidman yttrade på dödsbädden, hans livs sista ord: ”Fiasko! Fiasko! Fiasko!” Jag saknar körkort. Jag är ogift. Det är nu flera år sedan jag fyllde femtio. Min kropp förfaller av ålder och brist på rätt aktivitet och tillräckligt med motion. Men mitt fiasko är större än så.
Bild: Petter Bjerregaard
Jag saknar sedan många år tillbaka fast anställning. Ja, senast jag hade en anställning var på åttiotalet.
Vad är mitt liv värt i dagens värld av snabba klipp, snabba bilar, snabba skilsmässor, dyra hus och insatslägenheter med nyrenoverade kök som kostat mer än hela min årslön? Ja, inte är det mycket. Jag försöker nu inte att vinna billiga sympatier ifrån er, arma läsare. Jag går inte med håven. Jag säger bara som det. Livet efter att man fyllt femtio tycks mest vara en stadigt brantare utförsbacke med enbart ett säkert slut.
Sakta men säkert börjar jag smälta in i den osynliga massan av äldre – vi som inte syns, som inte hörs och som framför allt inte stör de produktiva massorna. Ändå ställer jag frågan: Hur bryter jag denna onda cirkel?
Jag skaffar en ansvarlig hög med så kallade ”självhjälpsböcker”. Dessa böcker ska ge handfasta och kloka råd om det mesta som är svårt och besvärligt i livet. De hävdar att de ska vara ett stöd – och kanske inte så litet en tröst – att vända sig till när allt är en trasa och svårt. De ska ge råg i ryggen och mod i sinnet. Nya idéer, fräscha infallsvinklar, de ska blottlägga dolda potentialer som jag inte ens visste att jag ägde.
”Oavsett om du säljer bilar eller bloggar, jobbar med reklam eller kränger varmkorv”, skriver Fredrik Eklund i boken ”Konsten att sälja vad som helst till vem som helst”, ”så är DU ditt eget varumärke och din produkt”. Varmkorv har jag sålt oerhört många i mina dagar. Men deras varumärke var Sibylla. Kunderna brydde sig inte så värst vidare mycket om mig – den unge korvgubben. Det var så att säga korven de ville åt. Om sanningen ska fram kunde jag ha varit precis vem som helst så länge korven inte var sönderkokt, kall eller smakade konstigt.
Och några rader längre ner skriver mannen med de blekta tänderna – de ser ut som leksakständer – som pryder bokens omslag: ”När du känner dig själv och visar andra precis vem du, kan du klara vad som helst.”
Ju mer jag läser, desto sämre mår jag. Hela tanken som Eklund försöker förmedla är att om man känner sig själv och kan visa upp vem man innerst inne är, desto mer varor kan man sälja. Nu är jag nära att gå rakt in i den svartaste av depressioner. Om jag visar upp vem jag egentligen är så skulle jag inte ens lyckas med att sälja några muggar vatten mitt i den torraste och varmaste av öknar. Vad hjälper då ord som dessa: ”Du. Är. Ditt. Varumärke. Och. Din. Produkt.”
De löften som författarna utfäster är sannerligen inte av det blygsamma slaget. Dennis Westerberg skriver i ”Bara en tanke”: ”Förändringen som kommer ske inför dig, kan beskrivas ungefär som skillnaden på upplevelsen av ett trolleritrick, innan och efter att du fått tricket förklarat. . . . Låt dig således förtrollas av den insikt som de följande sidorna kan ge dig. En insikt som fullständigt förändrar ditt liv. Från vadsomhelst, till något makalöst fantastiskt.” Herr Westerberg håller inte vad han lovar. Han är faktiskt en bluff – rakt igenom.
I princip utgår ingen av alla dessa självhjälpsböcker – och i ännu mindre grad alla ”framgångsböcker” – från hur verkliga människor är och hur deras liv gestaltar sig. I stället konstruerar de en fiktiv person. Det är ofta en människa som redan nått framgång. Som tillhör den vackra och framgångsrika lilla klicken på toppen; de som redan står med foten redo för att ta ännu ett steg på karriärstegen. Det är bara det att den sortens människor inte finns – inte bland dem som böckerna vänder sig till i alla fall. De som ska läsa böckerna lever, som vi alla, sina liv nötta och slitna av vardagens krav och motgångar.
Men därigenom blir budskapet avsevärt enklare att saluföra. Genom själva köpet av boken tycker sig läsaren vara något de inte är, det är viktigare än att följa de råd böckerna ger. Det är den falska grundkänsla som leder till att försäljningen av den här sortens kvalificerat strunt på tomgång ändå går så oroväckande bra. Drömmen – ty det handlar om att sälja drömmar som alltid kommer att förbli drömmar – tycks redan erövrad genom handlingen att skaffa boken. Bokköparen känner sig, för ett förbiilande ögonblick, som en annan människa.
Jag inser att mitt liv kommer att förbli ett misslyckande, om än i den högre skolan. Här finns ingen hjälp att få. Inte för mig. Och antagligen inte för dig. Den bok, bland en rejäl hög, som framstår som vettigast och som verkligen ger mig några handfasta råd vad gäller ilska, mat- och kosthållning, självbild och hur man ska lyckas leva även när det mesta verkar motigt är skriven av Lisa Eriksson. När jag sedan tittar efter vad boken heter börjar världen verkligen att vackla. Dess titel lyder ”Bli vän med din PMS ”.
Som sagt. Fiasko! Fiasko! Fiasko!
Tidigare delar: 12/7 Ann Lingebrandt om romance, 18/7 Kristian Lundberg om feelgood, Petter Larsson om urban fantasy, 7/8 Nana Håkansson om sanna berättelser.
Gå till toppen