Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Fredrik Reinfeldt AB putsar på varumärket

Fredrik Reinfeldt, föreläsare och före detta statsminister.

Bild: Mattias Ahlm
Förra gången Fredrik Reinfeldt sommarpratade, det var år 2004, inledde han med Beatles ”Revolution”. Då var han relativt nybliven partiledare för Moderaterna och hade ännu ett par år kvar innan han skulle axla landsfaderrollen.
När Reinfeldt som nybliven 50-åring kliver in i livestudion öppnar han med Rolling Stones ”Satisfaction” och verkar ytterst nöjd med vad han åstadkommit halvvägs i livet.
Elva år efter första programmet kan man konstatera att det kanske inte var någon revolution han genomförde, men en nog så omstörtande omvandling av det egna partiet och ett systemskifte i landet. Genom att överta sossarnas retorik fick han sossarna att överta moderat politik och lade fast ett arbetslinjens, skattesänkningarnas och privatiseringarnas Sverige.
Moderaternas omstöpning till ett så kallat arbetarparti visade vad slipade spinndoktorer kunde åstadkomma och statsminister Reinfeldts varumärke putsades in i minsta detalj.
I den lagomkostym som syddes upp åt honom fanns ingen plats för kulturella accessoarer. Han var mannen som gillade Magnus Uggla och hade en väckarklocka på nattduksbordet, även om några Camilla Läckberg gott kunde slinka ned på sommarlovet. Kanske var det alldeles uppriktigt, men det är svårt att tro att det inte samtidigt var noga tillrättalagt. Den sortens politiker som skulle få högsta förtroendesiffrorna var inte den person som namndroppar Nietzsche och Platon och engagerat diskuterar William Goldings ”Flugornas herre” – just vad sommarvärden Reinfeldt gjorde 2004.
Den här gången börjar han med att citera Victor Hugo innan han sätter igång att som en själaglad debutant prata om sitt författarskap och nervositeten inför förläggarens dom. Lyssnarna får en komprimerad skrivkurs: ”Att skriva en bok handlar om att skriva långt.”
Man får känslan av att Reinfeldt trivs i etern och kopplar av ordentligt i rollen som en alldeles vanlig person. Han försäkrar oss att han är lika rädd som alla andra för förändringar, berättar om sina garderobsbekymmer – efter alla år som politiker äger han inte mer än ett par slitna jeans, stackarn – och hyllar städningen, lika tillfredsställande som att göra rätt för sig.
Sommarpratet är förstås ett gyllene tillfälle för honom inte bara att kränga sin kommande bok utan också att putsa på sitt eftermäle. Det finns inga skäl att tro att inte bilden av Fredrik Reinfeldt AB – han är ju nu egenföretagare med aktiebolag – är lika skickligt polerad som tidigare.
När han skyfflar den avspände privatpersonen åt sidan håller han ett statsmannamässigt tal om världens utmaningar som kan få en att misstänka att han är sugen att ta plats på den internationella scenen. Han säger sig vilja ombalansera religionens roll och kvinnans ställning - och ger oss på det Beyoncés ”Run the world (girls)”. Överst på hans lista över de största bekymren står - helt i linje med den ”öppna era hjärtan”-uppmaning han lär bli hågkommen för – vår oförmåga att leva tillsammans.
Mot slutet ger han oss något att grubbla över när han spelar Ebba Gröns ”Staten och kapitalet”. Kan det vara så att den förre statsministern har självdistans och humor?
Gå till toppen