–  Jag tror jag är den första och enda fotografen på plats, säger Véronique Bourgoin skrattande och tittar sig omkring i utställningslokalerna på Gallerihuset som ligger mitt emot Landskorna museum. När vi ses är det fortfarande ett par dagar kvar till torsdagskvällens festivalinvigning, och Véronique Bourgoin och hennes assistent Lilas Conpentier är i full färd med att färdigställa utställningen "Les Labyrinthes du temps", eller "tidens labyrinter".

 

Att det tar tid att bli klar blir begripligt när man ser omfattningen av materialet. Överallt på golvet ligger bilder i högar och det ena utställningsrummet är dessutom tapetserat från golv till tak med svartvita bilder. Denna bildtapet föreställer ett rum fullständigt belamrat med böcker, skivor, vhs-band, tavlor, affischer och urklippta bilder. Ovanpå tapeten hänger just nu ett enda inramat fotografi, på ett hus i starkt motljus. Men innan Véronique Bourgoin är klar ska ytorna fyllas med fler upphängda fotografier. Många fler.

Idén med rumstapeterna föddes 2009, berättar hon. En del av inspirationen kommer från det egna hemmet i Paris, där salongen utgjort en naturlig samlingspunkt för samtal och kreativa samarbeten. Första gången hon gjorde en utställning med denna typ av fototapeter var det avbildade rummet också hennes eget.

– Jag reflekterar över vad som sker med kommunaktionsytorna i vår tid. Förr var salongen eller vardagsrummet verkligen husets centrum, där man möttes och pratade. Nu är det dessa, säger hon och pekar på min smartphone.

– Vi har allt i våra fickor nu, våra kommunkationsytor, våra salonger. Så jag började experimentera med min egen salong, för att göra den transportabel.

 

Sedan 2009 har hon under sina resor samlat på just salonger och vardagsrum, både från privata och historiska miljöer, som kan följa med henne på framtida utställningar. Rummet som bildar tapet i Landskrona finns inte längre.

–  Detta rum fotograferade jag under en projektvistelse jag hade i Rumänien. Mannen som bodde här samlade och gömde alla dessa saker i sin privata salong i många, många år under Ceausescus diktatur. Så det är en spegling av ett hemligt rum under diktaturen. Men huset var gammalt och skulle rivas tre månader efter mitt besök, så jag frågade om jag fick bevara ett minne av rummet.

Bilderna som Véronique Bourgoin ska hänga upp spänner över 25 års verksamhet som fotokonstnär. Och hon har med sig många fler bilder än hon faktiskt kommer att använda.

–  Det är ett slags improvisation varje gång. Jag gillar att jobba så, att ha ett koncept men vara fri inom ramen för det. För mig finns det berättelser i bilderna, och genom hur de kombineras skapar jag nya historier vid varje ny utställning. Men sedan får besökarna göra sina egna tolkningar.

Bakgrund: Fransk foto-, video- och installationskonstnär, utbildad vid konstakademin i Paris. Grundade 1994 det fotografiska utbildningsprojektet Atelier Reflexe, som var verksamt till 2010. Flera av fotofestivalens namn, Exempelvis ryske Boris Mikhailov, har gästat Atelier Reflexe.