Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

Imam vrider rappen 90 grader

Silvana Imam

Hx, Helsingborg 28/8.

Hon kallar sig för rappens Van Gogh, rappens Liberace och rappens Tarantino. Hon säger att hon skriver på den nya Iliaden, den nya Bibeln och den nya Koranen och slänger ur sig referenser till Pascal lika enkelt som till Pussy Riot och Wu-Tang Clan.
Silvana Imam spelade på Hx-festivalen på fredagskvällen.Bild: Tom Wall
Silvana Imam är en rappare med ambitioner. En rappare som grävt en tunnel under den svenska hiphopscenen och krupit ut i en liten men egen värld vid sidan av.
På scen greppar hon sin publik i nacken och kastar den två steg åt vänster, ut på en spelplan där nya regler gäller. I Helsingborg öppnar hon sin konsert med ett brandtal till bortglömda kämpar. Snart dansar hon runt i helvita kläder med röd rånarluva på huvudet, spelar upp en intervju med Gudrun Schyman, citerar Judith Butler i megafon och kastar rosor till publiken i röken från rosa bengaler.
Musiken bakom henne är mörk och episk, industriellt upphackad eller ödsligt melankolisk. Men rösten som flyter över den är alltid stark, oavsett om styrkan kommer från glädje eller från ilska.
Efter ett debutalbum som lät som en nattlig bilfärd genom en nedsläckt stad har Silvana Imam alltmer blivit en artist i krig med sin omvärld, skoningslös i sina attacker, explicit politisk och mer domderande än cool i sitt sätt att rappa. Alla som har hört mer än en hiphoplåt kommer att känna igen området hon rör sig i. Det är hårda dissar, sena nätter, vänner för livet och hyllningar till sig själv, teman som används av var och varannan rappare så fort de får ett par rader över. Men Silvana Imam har förmågan att vrida de där idéerna nittio grader och ge dem en egen udd.
Hon kan förolämpa någon med orden gå kyss ditt fucking hakkors och får frasen "din analys är fattig" att låta som en svidande diss. Skrytrappens traditionella machodrag vreden, aggressionen och det megalomana självförtroendet får ny riktning i en vokabulär där ordet pussy aldrig kan vara annat än positivt.
Som textförfattare är hon upptagen av stiliga rim och noggrant konstruerade meningar. Och i inspelad form kan hon ibland få något uträknat över sin persona, om hon saknar något är det den där förmågan att få allt hon gör att kännas helt och hållet självklart.
Men för den som har henne framför sig är hon en närvaro som tränger undan allt annat. Här kastar hon sig över varje låt som om hon försökte övervinna den med våld. Trots att hon har gott om låtar kvar att spela varar konserten inte i mer än 35 minuter. Men flera av dem hör till det mest intensiva jag har hört en svensk rappare prestera på scen.
Gå till toppen