Kultur

Nybygge efter apokalypsen

Daniel Segerberg, Sara Wallgren

Galleri ArnstedtUtställningen pågår till 20 september
I Arnstedts sista utställning för säsongen visar de två Berlinbaserade konstnärerna Daniel Segerberg och Sara Wallgren arbeten där materialets betydelse och villkor på olika sätt lyfts fram.
Daniel Segerberg arbetar i en medvetet jordnära stil med basala material och uttryckssätt. Allt som används är återvunnet och i utställningens huvudnummer, skulpturen ”Halssmycket”, är materialen - halmstickig torkad lera, metall, nät - hämtade från Torekovs strand. Det är uppenbart att det går att urskilja flera möjliga ingångar till verket, liksom till Segerbergs konstnärskap, men det landar ofta just i det använda materialet, som bär idéer om hållbarhet, miljö och sin egen historia.
Hållbarhetstanken går igen i de kollektiva skulpturprojekt som Segerberg tidigare arbetat med i olika konstellationer. Ett sådant dyker upp även här: i Arnstedts skulpturträdgård byggde han under förra året tillsammans med elever från Östra Karups skola ett slags prototyphus av spillvirke. Under hösten kommer arbetet med att bygga upp en drömstad av självförsörjande hus att påbörjas.
På många sätt påminner Segerbergs konstnärskap om en postapokalyptisk värld, där byggandet av en ny sorts civilisation tar sina första trevande steg ur spillrorna av en gammal överhettad och kollapsad gemenskap. I en serie tuschverk utvecklar han temat genom att gestalta kraftsymboler hämtade från tidiga kulturers samhällen, samtidigt som fraktalliknande mönster framträder till synes spontant ur figurerna, som om allt strävar mot en egen urform.
Medan Segerberg låter materialen finna sin egen skepnad söker Sara Wallgren det kontrollerade uttrycket i vad som först verkar vara en abstraherad verklighet. Men trots att hennes arbeten ibland tangerar det illusoriska, arbetar hon snarare med konkretiseringar än med förvrängningar av verkligheten. Genom att på icke-mekanisk väg göra exakta visualiseringar av olika ljud gör hon ett slags bokstavstrogen översättning, för att därefter kunna arbeta med medvetna förändringar av den till papper överförda ljudbilden.
På Arnstedt visar Wallgren flera variationer av temat. I ”We are not monsters” tecknar hon en serie bilder baserade på ett spektogram - ett förbildligat ljud - av ett inläst citat av Virginia Woolf, där ett fiktivt brus tillförs i bilderna genom förskjutningar i det tecknade. Ofta är det bruset i sig, ljud som inte bär information, som intresserar Wallgren. I stora, närmast meditativa teckningar gestaltas brus som diffusa, svagt tecknade raster på råa linnedukar, nedtecknat prick för prick.
Själva uppgiften att försöka fånga det flyktiga ljudets fysiska form kräver sin plats i upplevelsen av verken. Den tekniska aspekten hos den här typen av konst tar lätt överhanden. Men i mycket handlar det också om investeringar i bilden - i de enormt tidskrävande verken ligger stora massor av arbetad tid insprängda, som en påminnelse om den gestaltande bildkonstens villkor.
Gå till toppen