Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Efter flykten: "Det gör ont i våra hjärtan"

"Varför vaknade Europas samvete först när de såg pojken drunknad på stranden? Under fem år av krig har tusentals syriska barn och kvinnor dött i Syrien eller i Medelhavet", frågar min fru mig.
Ali Al-Abdallah var journalist i Syrien innan han tvingades fly. Nu bor han i Landskrona, där han driver Nyhetskaféet för arabisktalande på Landskrona bibliotek.Bild: Albin Brönmark
"Det är svårt för mig att svara på, men kanske bilden av det döda barnet var för hemsk för att det skulle gå att blunda den här gången", svarar jag henne.
Jag, som själv nyligen har kommit till Sverige som flykting, känner en stor sorg över de hundratals syrier som omkommit i Medelhavet när de försökt ta sig till Europa.
Europa har varit tyst under alla år som det syriska kriget pågått och fortsätter stänga sina gränser för människor på flykt. Bland dem mina landsmän som kunnat komma hit, men först efter att de förlorat allt.
Men det som överraskande mig och många av flyktingarna som bor i Sverige eller i andra EU-länder, var att Europa reagerade först när människor fick se den döde pojken Alan liggande där med sitt runda ansikte mot sanden vid Medelhavets strand.
Bilder av tusentals flyktingar som fastnat i vissa europeiska länder under miserabla förhållanden påminner mig om min egen flykt till Sverige för ett år och tio månader sedan.
Det var ett nog så svårt beslut för mig att lämna min familj och mitt land efter 30 år i Syrien. Men det gällde livet.
Jag lyckades spara omkring 8 000 euro genom mitt arbete som journalist i Syrien för att kunna ta mig till Europa. Flykten var inte enkel. Tvärtom en farlig och skrämmande resa.
Först flydde jag över gränsen till Turkiet, sedan med hjälp av människosmugglare till Rhodos och vidare med båt till Aten. Jag glömmer aldrig den fruktansvärda båtresan över Medelhavet.
Jag är mycket rädd för havet, men kände att det var bättre att drunkna än att dödas av missiler eller som frihetsberövad i Syrien.
Nu är jag här i trygghet i det öppenhjärtade landet Sverige. Det är dock inte lätt för oss syrier att se miljontals landsmän vara på flykt just nu. Det gör enormt ont i våra hjärtan.
Det gör ont när döden blir till siffror i helvetet i Syrien eller under flykt.
Det gör också ont när vi blir betraktade som främlingar istället för som människor som vill jobba och bygga en framtid när vi kommit hit.
Det gör ont i våra syriska hjärtan när vi ser Syrien bli ett söndertrasat land som människor tvingas fly ifrån, efter att ha varit ett modernt och effektivt samhälle.
"Var är Europas medmänsklighet när det gäller tragedin i Syrien?" undrar många av mina landsmän när jag möter dem.
Hittills har Europa bara tagit emot 250 000 syrier, när Syriens grannländer har tagit emot fler än 5 miljoner,
"Varför vägrar de arabiska Gulfstaterna ta emot syriska flyktingar, som även de är muslimer?" Det är en annan fråga som jag och mina landsmän dagligen ställer oss.
Slutligen vill jag säga att alla landsmän som jag känner här i Sverige och i Tyskland är enormt tacksamma för det öppenhet som både Sverige och Tyskland har visat alla oss som flytt.
Gå till toppen