Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

In i konsten ut i naturen

Eva Teorell, Jan Bringevik

Tomarps kungsgårdPågår till 15 november
De två konstnärerna som nu ställer ut på Tomarps kungsgård har naturen gemensamt. Det handlar till stor del om konkreta platser; för Jan Bringevik är det ljuset i Nordafrika och på Österlen, Eva Teorell är specifikt intresserad av Arktis, vatten och sten. Men samtidigt är det inte traditionella landskapsskildringar. Jan Bringevik reducerar landskap till färgfält och linjer, Teorell försöker snarare återskapa vissa förhållanden i naturen i sina glas- och stenskulpturer och mer sökande måleri. Teorell ställer även ut tecknade porträtt och bronsskulpturer av katter, utförda med teknisk skicklighet och ärlig blick. I denna kontext står de för det mer bekanta och vardagliga, bland all denna lågmälda men samtidigt monumentala natur.
Kombinationen av de här två konstnärerna är bitvis väldigt lyckad, inte minst som utställningen har installerats. I det andra rummet manas verkligen känslan av ett naturrum fram, trots minimalismen i Bringeviks vilsamma målningar och det uppenbart iscensatta i Teorells ljussatta glasblock i samspel med sten och vatten.
Landskapet och ljuset i Nordafrika har inspirerat många konstnärer, däribland Paul Klee och Francis Bacon, men hos Bringevik finns det inget av Bacons desorienterande, förvridna figurer eller Klees barnsliga landskap och mosaiker. Det stora blå är en turkos rektangel på ljus bakgrund, och skiljer sig som monokrom från de andra verken, men är samtidigt karaktäristisk i sitt avskalade uttryck. Här är det som om ett starkt solljus studsat på en vitkalkad vägg och nästan bländat resten av landskapet.
I alla målningarna finns horisonten; allt förhåller sig till linjen mellan jorden och resten. Kanske är det den relationen som gör att verken, trots abstraktionen, känns föreställande, och nästan som bekanta platser.
Eva Teorells installationer är miniatyrer av isberg och klippblock. I "White Canyon" tornar glasblocket upp sig nästan som en icke-världslig entitet. Trots att objekten är ganska små är de storslagna och långt ifrån varianter av landskapsarkitekters 3D-modeller. "Reciproc" är det mest dramatiska av verken och består bara av ett vitt isberg på en svart spegel av vatten. Här är elementen mer utsatta, det är som om glasspetsarna smälter ner i vattnet; en illustration av det eviga kretsloppet men även en påminnelse om verklighetens smältande isberg och konsekvenserna därav.
Naturskildringar fungerar som ett internationellt metafor- och marknadsföringsspråk. En blå himmel ska signalera potential eller frihet. Ett isblock symboliserar renhet och fräschör. Med Teorell och Bringeviks poetiska fusion av geometri och geologi utgör abstraktionen inte ett lager som försvårar förståelsen av verken, utan gestaltningen snarare tydliggör och lyfter fram motiven. Som om den konstnärliga medieringen underlättar för att närma sig den faktiska naturen.
Gå till toppen