Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

BUDAPEST – ETT HEM JAG INTE VISSTE FANNS

ur ”Dagar vid Donau"

CRISTER ENANDER
Min längtan tillbaka till Budapest är levande, alltid stark och lockande. Jag saknar staden. Jag saknar livet där. Jag saknar kaféerna, boklådorna, de vackra byggnaderna. Ja, jag saknar den pompösa arkitekturen, den flagnade och förfallna storslagenheten. Jag saknar den mäktiga Donau och broarna som spänner över floden. Och ännu mer den lugnare atmosfär som rådde där. Under flera långa perioder har jag bott i Budapest. Men det var på den tiden då den nygamla fascismen ännu inte börjat marschera på allvar, då antisemitismen ännu låg under ytan och pyrde, då zigenarna, som man fortfarande säger i Ungern, fick leva någorlunda ifred från mobbens angrepp och våldsaktioner.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen