Nöje

"Mat är ju inte raketforskning"

Musikern och matnörden Eric Gadd är huvudperson i torsdagskvällens "Hur smakar musiken" på The Tivoli. Vi tog tempen inför besöket.

Eric Gadd är värd för andra upplagan av "Hur smakar musiken" på The Tivoli.Bild: JESSICA GOW / TT
Hur smakar musiken?
– Man kan få musik att smaka precis hur som helst. Det finns klara paralleller till matlagning tycker jag. Många av mina musikkollegor är inne på mat. Det går att översätta: botten och bas, syra och diskant. Det roliga är att normalt kockande ju inte är raketforskning.
Varför tackade du ja?
– Det kändes väldigt rätt. Jag har varit och duttat på en liknande idé men den har hamnat på hyllan. Nu finns möjligheten att konkretisera idén och kanske kan jag ta med mig erfarenheterna från The Tivoli.
Vad ska du bjuda på?
– Jag börjar med en sotad potatis med tre sorters lök, löjrom och hängd gräddfil.
Hängd?!
– Ja, men du vet den får hänga och droppa i ett filter tills den blir tjock och lite som smetana.
Okej. Vad blir det sedan?
– Det blir grissida med sauce vert, stuvad blomkål och rostad paprika. Och sen blir det en french toast på surdeg och valnötter, lönnsirap och lite glass. Det blir bra, tror jag.
Kommer du själv stå i köket?
– Nja, jag kommer i alla fall hänga där och assistera lite.
Ditt eget matintresse då, hur ser det ut?
– Det har faktiskt gränsat till att jag skulle jobba med det. Men jag har fått rådet att hålla det på hobbynivå. Det är ett så jävla hårt arbete. Det ska gudarna veta att musik- och artistbranschen också är och jag vet inte om jag kan köra en till liknande utslitande försök till karriär bredvid musiken. Än så länge håller jag matlagningen som en lustylld grej. Med mitt namn kan jag tillåta mig att göra något matjobb också. Det är på en perfekt nivå. Men jag kan tänka mig att det kommer att svälla.
Varför?
–  För att det blir roligare och roligare. Och när det blir roligare så jobbar jag mer och mer. Sen är jag rädd att jag halkar över gränsen och övergör. Då blir det prestation snarare än lust. Därför brasklappar jag lite.
Varför är mat så kul?
– Det är samma sak som med ljud och musik. Det är spännande att pröva sig fram och se vad man kan få för smaker, texturer, läten och ljud.
Intresset för mat är ju helt enormt, eller hur?
– Med alla matprogram och kokböcker är det nästan galet uppskruvat. Man kan ju diskutera hur hälsosamt det är, om det är neurotiskt. Mat kan bli patologiskt insnöat, men det tycker jag inte det är för mig än.
Och i musiken då, vad känner du för smaker där, så att säga?
– Det är jäkligt spännande att se vad som händer i mötet mellan hiphop och trance. Man är så van vid att hiphop är torr och hardhippin' men i Europa och Sverige uppstår just nu en slags bastard. En syrad, nästan psykedelisk hiphop med jättestora reverb: sånt man inte alls kopplar till genren. Det är kul.
– Nu kan man ju undra vad det har med mig att göra. Men jag är så pass nyfiken på subkulturer att det kan dyka upp nya alster av mig som är påverkade av den här musiken. Fast det blir alltid nån slags Eric Gadd-musik i alla fall. Och numera gör det ingenting. Men när jag var yngre var jag sur för att jag inte kunde härma exakt.
Något nytt på gång redan nu?
– Ja, jag håller på med tre ep som innehåller fyra gamla men nyinspelade låtar och en nyskriven. De ska släppas tätt på varandra i någon slags kronologisk ordning. Jag spelar in dem avskalat och naket. Det är kul att se hur de blir.

Mer om Eric Gadd

NAMN: Carl Erik Gudmund Sojdelius.
FÖDD: På Gotland. Bor i Stockholm.
SKIVOR: Debuterade 1987 med skivan "Hello". Har gjort totalt 13 fullängdare varav den senaste "Fiende eller vän" kom 2013.
AKTUELL: Står för meny och musik under "Hur smakar musiken". Spelar just nu in tre ep som släpps i början av 2016.
Gå till toppen