Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Narren som har tappat bjällrorna

Michel Houellebecq

Underkastelse. Övers Kristoffer Leandoer. Albert Bonniers Förlag.

Avståndet mellan å ena sidan en renhårig och rå utmaning som bär den äkta vredens kännetecken och å den andra sidan ett mer salongsfähigt och samtidigt inställsamt kittlande av medelklassens kräkreflexer är stort. Mycket stort. Det är också en av förklaringarna till Michel Houellebecqs spektakulära framgångar. Han rör sig från mer renodlade utmaningar till att nöja sig med att reta läsekretsen med sitt poserande samtidsäckel.
Michel Houellebecq.Bild: Philippe Matsas pour les éditio
Han aktar sig för att ta steget fullt ut. Ironier och långt drivna cynismer blir hans skyddsgardiner så att ingen med full säkerhet kan säga vad han egentligen har för sig. Och trots sin iakttagelseskärpa och vassa penna lyckas han nästan alltid skriva sig ut ur de predikament hans böcker försätter honom i. En bakdörr att smita ut igenom ställer Houellebecq alltid på glänt.
Den intellektuelle narren, den som draperar lögner och sanningar i formuleringar som är såväl syrliga som drypande av sötma, har alltid haft en given plats vid de etablerades och förnämas bord – hovnarrarnas tid är inte så avlägsen. I sin nya roman ”Underkastelse” flirtar Houellebecq – som så ofta – med den inte minst i Frankrike allt starkare islamofobin. Året är 2022 som dessutom är ett valår. François, romanens huvudperson och berättarröst, har en gång i tiden disputerat på en avhandling om den fascinerande J.-K. Huysmans och därefter under femton års tid blivit kvar vid universitetet. Han är lärare vid Nya Sorbonne. Han vårdar ömt sitt trista tungsinne och odlar slentrianmässigt sin misogyni och misantropiska livssyn.
François saknar varje ansats till intresse för politik. På så sätt kan Houellebecq använda dennes okunskap för långa utläggningar om politiska frågor. Vad som sker är att en koalition – bestående av högern, mittkoalitionen UDI och Socialistpartiet – ställer sig bakom Muslimska brödraskapet och därmed kan deras ledare Mohammed Ben Abbes bli landets president. Det franska samhällslivet börjar snabbt förändras – nya lagar och förordningar införs.
När ”Underkastelse” i början av året utkom i Frankrike ledde det – obegripligt nog – till en hel del rabalder och kritik. Protesterna utlöstes av Charlie Hebdos omslag med Houellebecq, vilket även ansågs vara en av orsakerna till terrordådet mot satirtidskriften. Då ställde Houellebecq in sin försäljningsturné för romanen. Romanen i sig är förvisso islamofobisk, men attentatet bottnade nog mer i Houellebecqs välkända antiislamska hållning. Han har medvetet gjort sig till en symbol.
Ty romanen är till den grad konstruerad, en tradigt förutsägbar spekulation, att den förlorar varje möjlighet att väcka engagemang eller intresse. Karaktärerna framstår på sin höjd som slarvigt målade figurer av papier-maché. De rör sig. De talar. De säger däremot aldrig något oväntat. Romanen är ett litterärt misslyckande.
Jämför man ”Underkastelse” med någon av Houellebecqs tidigare böcker, till exempel ”Elementarpartiklar” och ”Plattform”, så framstår den som skriven av en författare som mer eller mindre tröttnat på att spela sin trista roll som aggressiv gycklare. Han framstår mest av allt som uppgiven och uttråkad.
Narren har tappat sina bjällror.
Gå till toppen