Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Samordnare tar inte staden i örat

Helsingborgs stads satsning på campingplatser åt hemlösa EU-migranter kan strida mot svensk lag. Men den nationella samordnaren tänker inte ta kommunen i örat.

Människor från Europas fattigaste länder som söker sig hit har blivit en allt mer brännande fråga. De kommer för att skapa en bättre tillvaro. Samtidigt bor många EU-migranter i tältläger som växt fram utan tillstånd.
Olika kommuner har valt skiftande lösningar för att försöka komma tillrätta med problemen. I Helsingborg beslöt politikerna att hyra campingplatser på Stenbrogården åt de hemlösa EU-migranterna.
– Det är inte så många kommuner som valt den lösningen, det var ett skäl till att jag ville komma hit och besöka platsen, säger Martin Valfridsson.
Han är nationell samordnare för arbetet med utsatta EES-medborgare, som det formellt heter, sedan januari i år. Under onsdagen var han i Helsingborg och träffade politiker, tjänstemän och boende på Stenbrogården.
Martin Valfridsson konstaterar att det verkar vara ordning och reda på campingen, vilket juristen är tillfreds med. Men han är ändå bekymrad.
– Det är inte okomplicerat enligt vare sig lagstiftning eller rent praktiskt. Sverige är en stark välfärdsstat, där vi arbetat metodiskt för att få bort slumområden och kåkstäder. Jag är orolig för vad det kan bli av den här typen av ställen på sikt, säger Martin Valfridsson.
Han ser att de antingen kan bli nya slumområden eller till campingplatser på hyfsat hög nivå. De riskerar i så fall att konkurrera med privata näringsidkare, vilket inte är en kommuns uppdrag.
– Jag är inte säker på att den här typen av lösningar är förenliga med svensk lagstiftning om de blir mer långsiktiga. Vad en kommun får erbjuda är nödbistånd. Det handlar då om akuta nödsituationer, som när någon riskerar att frysa ihjäl.
Martin Valfridsson konstaterar att det är ett moraliskt dilemma – inte minst för de som arbetar med de utsatta människorna – att den här gruppen inte har rätt till samma välfärd som vi som bor här.
Samtidigt säger juristen att det inte är någon tvekan om att svensk lag måste gälla.
–  Man kan inte låta bli att tillämpa den. Den här gruppen har rätt till samma skydd mot att utsättas för brott som alla andra, men man får heller inte begå brott. Och att till exempel bosätta sig i en park eller på privat mark kan vara frågan om egenmäktigt förfarande.
Men vad ska kommunerna göra? Helsingborgs stad kom fram campinglösningen, som Martin Valfridsson är tveksam till – i alla fall om den blir mer långsiktig.
Tänker du ta initiativ till att frågan prövas juridiskt?
– Nej, det kan jag inte, det får i så fall andra göra.
Tänker du ta Helsingborgs stad i örat?
– Nej, jag tar ingen kommun i örat. Jag har varit runt i 90 kommuner och vill varken svartmåla eller hylla någon. Det här är otroligt svåra frågor för politiker och tjänstemän att hantera. Mitt mål är kunna medverka till större enhetligt, medmänsklighet men också klarsynthet, säger Martin Valfridsson.
Peter Danielsson, kommunstyrelsen ordförande (M), var nöjd med onsdagens möte. Han menar också att campinglösningen fungerat.
– Hittills har det fungera tämligen väl, även om kan ifrågasatta lösningen utifrån juridiska grunder och principer. Men samtidigt kan vi konstatera att de problem och den spända stämning som vi tidigare hade är bort, säger han.
– Men det här inte en permanent eller ens långsiktig lösning, för eller senare måste vi hitta ett annat sätt att hantera frågan.
Frågan är nu under behandling. Målet är att nå en bred politisk överenskommelse innan årsskiftet.
Gå till toppen