Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Ängelholm

Musik ger känsla på begravning

"Amazing grace" och "Jag har hört om en stad ovan molnen". Det är de vanligaste låtarna på begravning. I alla fall när Christer Ekstedt ska spela trumpet.

Christer Ekstedt har planerat begravningar privat också. "För mina föräldrar kunde jag inte spela, trots att jag gjort så många begravningar. Man är inte mer än människa."Bild: Niklas Gustavsson
Christer Ekstedt är musiker och lärare på Kulturskolan. Men han spelar också på begravningar, 70-80 om året. Första gången var för nästan 40 år sedan.
– Man har ett väldigt stort ansvar som musiker för att det ska bli så bra som möjligt. Det är viktigt att det inte är något som går fel i en sådan stund.
Ibland är det begravningsentreprenören som kontaktar Christer och bokar musiken. Ibland pratar han direkt med de anhöriga, för att hjälpa dem hitta rätt. Det är ofta just under musiken som många låter tårarna falla.
–  Livemusik förmedlar något till de anhöriga. Om man kommit fram till musik som stämmer, och sen lyckas framföra den så att de fångas.
Många sånger kommer igen, men det blir också allt vanligare med mer personliga önskemål.
– I dag kan det bli precis vad som helst. Bohemian Rhapsody av Queen var inte helt lätt att genomföra, men då hade jag en otroligt duktig organist till hjälp. Det blev bra.
– De borgerliga begravningarna har ofta mer musik och diktläsning. Ibland har de bildspel. En del trivs nog med det, man kan göra det ännu mer personligt.
Sorg och död förändras inte mycket med tiden, men lite annorlunda är ändå begravningarna i dag jämfört med på 70-talet när Christer Ekstedt började spela.
Avskedet kommer lite tidigare i ceremonin, det är vanligare med ljus klädsel, och att kistan är lite enklare och istället täcks med ett vackert skynke.
– Det har blivit mer och mer CD-musik. Jag kan ha viss förståelse för det, för önskemålen blir alltmer skiftande. Men levande musik är något speciellt.
Känner du själv av sorgen när du spelar?
– Ibland står man inte på läktaren utan framme vid kistan, och har alla anhöriga rakt framför sig. Då vill det till att man är lite rutinerad för att kunna framföra. För man blir påverkad.
Gå till toppen