Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Från macho till feminist

Den senaste Bondbruden i Léa Seydoux gestalt vet inte bara hur man hanterar en pistol, hon dricker även sin Martini "dirty" - och den annars så cocktailkonservative agenten väljer att beställa in en likadan. Denna drinkrevolution har tolkats som att den manschauvinistiske agenten fått ett feministiskt uppvaknande.
Leif GW Persson har valt en rekorderlig kvinnlig polis till hjälte i sin senaste roman "Bombmakaren och hans kvinna", och när han på Nordiska litteraturens dagen i Helsingör i söndags tilldelades etiketten femi-krimi sa han inte emot.
Vad är det egentligen som håller på att hända med de gamla alfahannarna?
Också Jan Guillou har hyllats för att i och med "Blå stjärnan" ha skrivit en feministisk roman - till och med Ebba Witt-Brattström har gett den ett entusiastiskt godkänt. I senaste numret av tidskriften Skriva berättar Guillou om sin insats för att lyfta fram kvinnors glömda insatser under kriget: "I många fall har de utfört fantastiska uppdrag, men när kriget är slut kastas de ut i kylan igen medan männen delar ut medaljer till varandra."
Att som manlig författare leva sig in i ett kvinnligt perspektiv har inte varit något problem, då han utgått från antagandet att också kvinnor är människor, "med den utgångspunkten behöver man inte bekymra sig så mycket om kvinnors tankeverksamhet".
Svårare än så är det alltså inte. Visst blir man om inte skakad så i alla fall rörd.
Gå till toppen