Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

Från krigets fasor till sim-SM i Helsingborg

Ahmad Al Said flydde med sin familj från krigets Syrien för 16 månader sedan. I går tävlade han för Helsingborgs Simsällskap i SM.

Klockan var strax före elva en helt vanlig torsdagsförmiddag i en helt vanlig simhall på ett helt vanligt svenskt mästerskap.
Men Ahmad Al Saids väg upp till Filborna arenas startpall sju på 100 meter bröstsim är lika otrolig som fascinerande och viktig.
Ahmad Al Saids tid i sim-SM räckte inte till någon final. Men bara att delta är en seger i sig för 18-åringen i landet han kom till för bara 16 månader sedan.Bild: Anders Malmberg
I juli förra sommaren kom 18-årige Ahmad Al Said till Sverige på flykt från Syrien. Bakom sig lämnade han ett land i inbördeskrig och en simmarkarriär på juniorlandslagsnivå. Framför sig såg han fred och en dröm om att en gång få återse en simbassäng.
Läs mer: Publiksuccé ger klirr i HS-kassan
En bild på Sarah Sjöström tände hoppet och i går startade han på SM för Helsingborgs Simsällskap.
– Min mamma kom hit först. Därefter tog jag, min pappa och mina två bröder oss till Libanon och fick kontakt med en svensk konsul. Via den vägen kom vi till Sverige, berättar Ahmad Al Said.
Han är ett enda stort leende och de svenska orden sprutar ur honom där han står bland lagkamrater och övriga SM-simmare efter loppet.
”Jag var med i det syriska juniorlandslaget, men stämningen och kriget i Syrien gjorde det omöjligt att träna. Ingenting fungerade.” säger Ahmad Al Said.Bild: Anders Malmberg
När familjen kom till Sverige hade Ahmad och hans två lika simtokiga bröder varit utan simning i två år.
– Jag var med i det syriska juniorlandslaget, men stämningen och kriget i Syrien gjorde det omöjligt att träna. Ingenting fungerade.
Familjen Al Said flydde från hemmet en timmes väg utanför Damaskus och hamnade så småningom i Helsingborg.
Skulle det finnas möjlighet att träna simning där uppe i norr? En bild i en tidning gav svaret.
– Jag såg en bild på Sarah Sjöström, som är ett namn i hela världen, och då förstod jag att det fanns en möjlighet för mig att simma här i mitt nya land.
Läs mer: Dubbla SM-guld för Sarah Sjöström
Ahmad Al Said tog en bild tillsammans med idolen Sarah Sjöström och skickade ner till sina gamla landslagskompisar i Syrien. "De trodde inte att det var sant".Bild: Anders Malmberg
Efter någon månad i Sverige ställdes Ahmad Al Said inför ett val. Antingen att sätta sig i soffan och tycka synd om sig själv eller hitta en klubb för att komma tillbaka till simningen. Det självklara alternativet blev det senare.
– Simmar jag igen får jag nya kompisar som kan lära mig svenska och få mig att komma in snabbt i samhället. Det är jätteviktigt att komma i kontakt med personer och inte bara sitta tyst hemma. Då blir man aldrig delaktig, säger Ahmad Al Said.
Bröderna Mohamed, 17, och Khalil, 16, följde med till simklubben – och fastnade.
– Vi fick göra ett test för att se hur mycket vi kunde. Först simmande vi en lite svagare grupp, men vi kom igång med tiden. Nu simmar jag SM, säger Ahmad innan han skakar lätt på huvudet och tystnar innan han fortsätter:
– För mig är det här helt otroligt.
Läs mer: Balanserad Alshammar blickar mot OS
Han kom till Sverige för 16 månader sedan och ser sig som en del av landet. Tack vare simningen.
– I skolan lärde jag mig svenska. Det gick rätt fort. Men i klubben lärde jag mig att prata svenska, bli en del av samhället, få kompisar. Det var jätteviktigt för mig. Det är integration.
– Redan första terminen var vi på studentfest hemma hos en klubbkompis. Vi fick vänner direkt, förklarar Ahmad Al Said.
Nu simmar storebror SM och lillebror Khalil är en av de ideella krafterna som får mästerskapet att flyta.
Tiden 1.07,09 på 100 meter bröstsim räckte inte till någon final. Men Ahmad Al Said går runt i Filborna arena som deltagare i ett svenskt mästerskap främmande i såväl tanke som handling för bara ett drygt år sedan. Och han delar upplevelsen med Sarah Sjöström.
– Jag har tagit en bild tillsammans med henne och skickat ner till mina gamla landslagskompisar i Syrien. De trodde inte att det var sant. Helt otroligt.
Gå till toppen