Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Adda mig!

Telefonen surrar till. Ett sms har anlänt, men inte av den vanliga sorten: "Tid med en fika?" eller "Just nu! 25 % på alla strumpor". Meddelandet inleds: "Mamma Mycket död. Det är ingen överdrift." Jag har beställt en sms-novell av Helsingborgsförfattaren Siddharta Sebastian Larsson med titeln "Detta korta sms (…) rymmer hela mitt liv" och strax tickar meddelandena in, ett par om dagen.
Det liv som sammanfattas i fjorton utskick pendlar mellan sorg, tristess, desperation, plumpa påhopp och ett desperat vädjande: "Adda mig… snälla du… adda mig, adda mig!" Det är lätt att få en känsla av obehag - vad vill den här människan mig egentligen?
En sms-novell? Ja, kanske är ordet missvisande, för det är inte fråga om någon klassisk berättelse som styckats upp i korta bitar utan om litteratur skapad speciellt för mediet. Det är en hybridform vid sidan av andra digitala litteraturskapelser, som twitteratur, facebook-romaner och e-singlar. Inom begränsningen 160 tecken per avsnitt kan det röra sig om dikter likaväl som realtidsrapporter och interaktiva historier där det är tänkt att läsaren själv ska reagera. Fenomenet startade i mobilglada Japan, där flitig pendling och ett förbud mot att tala i telefon i kollektivtrafiken förklarar genomslaget för sms-böckerna, som många gånger toppar bästsäljarlistorna.
Siddharta Sebastian Larssons verk är den första svenska sms-boken som lanseras av förlaget SMSpress, vilket som namnet avslöjar specialiserat sig på denna nya litteraturform. Det ursprungligen danska förlaget startade upp sin verksamhet i Sverige i början av året och hittills finns en handfull titlar översatta; i Danmark har man nyligen firat femårsjubileum och släppt drygt hundra verk. Där har genren fått ett starkare fäste än här - böckerna distribueras via biblioteken och används i skolundervisningen.
Det har gjorts tidigare försök att introducera sms-litteraturen i Sverige. När poeten Pär Thörn 2009 på beställning av Sydsvenskan skrev dikter direkt för mobilen nådde han fler läsare än vanligt. Andra mer kommersiella ansatser väckte inget vidare gensvar och glömdes snabbt bort.
Kommer sms-litteraturen att slå igenom nu, när vi alltmer flyttar över våra liv till mobilen? Och framförallt, vad kan genren uppnå som inte lika bra kan göras på papper? Kanske är grejen inte så mycket formatet som distributionen: den tar sig in i vardagen på ett helt annat sätt än en bok som ligger och väntar på dig vid läsfåtöljen. Texten söker upp dig, tränger sig på och kan anlända vid ett tillfälle då du är helt oförberedd.
Ett konkret exempel på det är Steen Langstrups rysare "I morgon skall du dö" om en mordisk stalker. Den har visat sig kunna vara en riktig skräckupplevelse och har i Danmark flera gånger polisanmälts av läsare som glömt bort att de själva satt igång prenumerationen.
Chockeffekter i all ära - blir sms-litteraturen mer än ytterligare en distraktion i vår digitala vardag? Vi lever i en värld där plingen ständigt jagar oss, men visst kan det vara en poäng att det plötsligt landar litterära alster bland de banala konversationerna och reklambudskapen i mobilens meddelandekorg. Också på 160 tecken ryms en hel värld av estetiska möjligheter.
Gå till toppen