Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

Romanskonstens revansch

Made in Sweden

Lisa Larsson & Roland Pöntinen

Magle konsertsal, Lund

Måndag 16 november

Konserten ges även på Ängelholms stadsbibliotek 18 november och Dunkers kulturhus 24 november.

Romanskonsten har haft det svårt i Sverige under de senaste 75 åren. Efter Ture Rangström och Gunnar de Frumerie är det ytterst få svenska tonsättare som ägnat någon större tid åt att skriva sånger för röst och piano. Romansen har på något sätt förknippats med en förlegad tid (läs nationalromantik) av de modernister som satte dagordningen efter andra världskriget.
Det är desto mer symptomatiskt att genren verkar leva upp igen när modernismen med stort M mist sin dominerande ställning.
Ett av de tydligaste exemplen på detta är vår främste nyromantiker Rolf Martinsson som gjorde pianoversion av den orkestrala sångcykeln "Songs on Poems by Emily Dickinson". Även detta förfarande är ett tidens tecken, förr gjorde ju tonsättarna tvärtom och orkestrerade sina pianosånger.
Utan att ha hört originalet kunde jag ana orkesterväven bakom pianostämman när Lisa Larsson och Roland Pöntinen framförde sångerna i Magle konsertsal i Lund. Det ska sägas att pianoversionen står väl för sig själv. Det var bara vid något enstaka tillfälle som pianot var ett klent substitut för de martinssonska klangkulminationerna.
Tydligt var dock att Lisa Larsson uppskattade det sätt som tonsättaren fångat de korta dikternas tillspetsade karaktärer och mystiska stämningar. De tio sångerna blev till ett pärlband av små dramatiska eller lyriska scener.
Även om de ursprungligen inte skrevs för Lisa Larsson låg de mycket väl till för hennes röst.
Om hon kunde låta ansträngd i det övriga programmet när hon kom i det högre registret, klingade hennes röst fritt och varmt här.
Vid sidan av Dickinson-sångerna utgjorde Alban Bergs "Die Nachtigall" en höjdpunkt i konserten. Sångerskans arrangemang av Griegs kärlekssånger till "Love Story on Edvard Grieg" var ett fyndigt sätt skapa en röd tråd mellan de enskilda styckena.
Pianisten Roland Pöntinen var under hela konserten en lyhörd ackompanjatör. Hans framförande av två satser ur Stenhammars "Sensommarnätter" gav det nordiska vemodet en skarpare relief.
Men Strauss-valsen "Frühlingsstimmen" blev för mycket. Ignaz Friedmans arrangemang var överlastat och utdraget.
Gå till toppen