Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Konst

Alla bilder leder till Paris

Paris är inte en belägrad stad. Utanför rummet där jag sover håller den arabiska grönsakshandeln som ligger vägg i vägg med ett traditionellt boulangerie öppet som vanligt. De flesta jag möter verkar vara överens om att allt bör fortsätta som tidigare. Om vi låter rädslan begränsa oss har terrorn segrat.
Paris Photo. Galleri- och förlagsmässan i pampiga Grand Palais som en gång startade i en källarlokal har växt till en världsledande konstmarknad för gallerier specialiserade på fotografi och är på flera plan årets kanske viktigaste fotohändelse. Det är här man samlas, det är här man möts, det är här aktuella fotoböcker från de stora förlagen presenteras, det är här nya kontakter skapas, och det är här etablerade kontakter vårdas. Här finns mångfalden. Alla fotografiska uttryck förenas i en stor smältdegel av besökare från jordens alla hörn. Kort sagt; det är svårt att verka i den här branschen utan att vistas i Paris andra veckan i november.
Men det slutar inte på Grand Palais. Hela Paris andas fotografi de här dagarna, många lokala gallerier och flera av de stora institutionerna drar nytta av uppmärksamheten, exempelvis visar Le Bal uppe vid Montmartre en stor utställning kurerad av David Campany där bland annat Man Ray och Jeff Wall finns representerade. Temat stavas damm. Låter det tråkigt … det är det inte. I nationalmuseet Centre Pompidous dunkla källare presenteras Agnès Vardas sextiotalsbilder från Fidel Castros Kuba. Här delar de utrymme med hennes kortfilm "Salut les Cubains", och förutom de båda materialens innehållsmässiga samspel, förstärker filmens ljusflimmer känslan av fotografiernas sekvenshängning. Trots Vardas fascination över hur folklig mobilisering kunde göra revolutionen möjlig riktar flera av hennes verk stark kritik mot regimen.
I de judiska kvarteren ligger Svenska Institutet som de senaste åren flaggat för svensk fotografi i många fina utställningar. Men som i år ligger lågt och nöjer sig med att visa några enstaka printar från renoveringen av Hôtel de Marle (1500-talsbyggnaden de verkar i sedan 1971), vilket är synd, de har fantastiska lokaler och var bör svensk fotografi exponeras de här dagarna om inte på Svenska Institutet. Vi får hoppas att det inte är ett klubbat verksamhetsbeslut utan bara en ovanligt omdömeslös miss. I utkanten av Marais i den smala gränden Rue Chapon finns det lilla oberoende galleriet In)(Between som koncentrerar sig på japansk fotografi. Galleristen och tillika ägaren Luigi Clavareau introducerar mig för den ödmjuka men tillbakadragna fotografen Susumu Fujita som nu lanserar sin nya bok "Silver Eye" med bilder från sjuttiotalets Tokyo. Susumu berättar att när han strövade omkring som ung man i nöjesområdet Kushiro stannade han till vid klubben Silver Eye. Det var där och då han bestämde sig för att bli fotografen med silverögat och att försöka se livets dynamik utan oro eller fruktan.
Nere vid kajen ser jag fotograferna Klara Källström och Thobias Fäldt promenera förbi och vid ett barbord sitter Michael Grieve från webbmagasinet 1000 Words.
Ombord på en lånad restaurangbåt förtöjd i Seine snett nedanför Museé dO´rsay arrangeras den lilla och intima fotoboksmarknaden Polycopies. Där träffar jag förläggaren Gösta Flemming från bokförlaget Journal som nu kan stoltsera med att han passerat hundrastrecket av utgivna fotoböcker och bakom förlagsbordet sitter Hannah Modigh och signerar sin bok "The Milky Way". Utan Gösta Flemming skulle många svenska samtida fotoboksklassiker aldrig sett dagens ljus och jag vågar nog påstå att Gösta har varit starkt bidragande till att svensk fotografi lyckats nå ut i världen, och när ingen annan vågade, stod Gösta där och publicerade JH Engströms genombrott "Trying To Dance" som i dag betingar ett högt pris på andrahandsmarknaden. Härom året gav han ut Sara Skorgan Teigens uppmärksammade "Fractal State of Being", som i fjol blev nominerad till bästa fotobok av Aperture Foundation Photobook Awards, under just Paris Photo. Listan kan göras mycket längre och jag kan inte låta bli att signalera för att Gösta Flemming bör få den uppmärksamhet han förtjänar.
För mig är böcker ett av de absolut bästa sätten att presentera fotografi. Det har aldrig varit lättare att producera fotoböcker och mindre förlag blommar upp i samma takt som offsetplåtar blir museala. Ofta upptäcker jag de mest nyskapande och intressanta böckerna på de små independentförlagen. Inte långt från Polycopies upp mot Saint Germain huserar konstkollektivet Offprint i Ecole Nationale Supérieure des Beaux-Arts lokaler, här svämmar det fullkomligt över av böcker och egenproducerade publikationer, hängivna besökare trängs med entusiastiska förläggare, och om Polycopies är litet och intimt är Offprint raka motsatsen, men har man tid och ork är det här man hittar de små guldkornen. Och intresset är stort. Inklämt mellan brittiska Self Publish Be Happy och schweiziska The Name Books hittar jag det lilla portugisiska förlaget Pierre von Kleist Editions som för några år sedan gav ut den malmöbaserade fotografen och gatukonstnären Nils Petter Löfstedts debutbok "Club 13". Boken är resultatet av sex års fotograferande i Malmö där personliga expeditioner varvas med naturpoesi och nattliga gatukravaller.
Söndagsmorgonen är ljum och klar och på brasserie L'Horizon vid Saint Placide ser jag Gerry Johansson. Han sitter med en kaffe i solen, och jag längre in i skuggan, vi hälsar kort, men låter vidare konversation bero. Båda är vi upptagna av gatans skådespel. Även i stadsbilden gör sig Paris Photo påmind. Magnumfotografen Elliott Erwitt marknadsförs av La Hune med stora utomhusprintar utanför kyrkan vid Place Saint Germain och inmonterad i en husfasad på Rue Bonaparte sitter reproduktioner av Lisette Models klassiska bilder.
I trappan till Concorde Atlantiques uteservering stöter jag ihop med den holländska fotografkonsulenten Marc Prüst och Tokyos Internationella Fotofestivals direktör Ihiro Hayami. De vill föreslå mig ett samarbete nästkommande år som jag tyvärr tvingas avböja. Men kontakten är tagen, och det är precis det allt handlar om, att skapa och vårda kontakter, hitta nya sammanhang och utbyta idéer, och det är det jag bär med mig hem igen. För här närmar sig människor varandra med uppriktig nyfikenhet. Hem bär jag också Nina Strands lilla röda bok "Dr. Strand". Självfallet utgiven av Journal.
Det är ingen slump att allt händer här i Paris. Och det är ingen slump att Paris Photo är beläget i Grand Palais (republikens monument till den franska konstens ära). Frankrike har som bekant en lång tradition av att betrakta fotografi som en konstform bland andra, och där ligger vi i Sverige, även om vi är på bättringsvägen, ohjälpligt efter. Om det beror på okunskap eller vår sedvanliga ängslan över det okända kan jag inte avgöra en dag som denna. Det finns så mycket här ute vi kan lära av.
Gå till toppen