Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Snön faller över skäckens Hälsingborg

Dennis Gustafsson

Viktor Kasparsson: Vinterbrand och andra makabra mysterier Albumförlaget

Jag har kommit att bli alltmer förtjust i Dennis Gustafssons serievärld där den oförvägne privatspanaren Viktor Kasparsson löser svåra brott i trakterna av Hälsingborg. Gustafssons tecknarstil och motivkretsar sticker ut i seriesamtiden, och han har en kul förmåga att teckna fram skräckinjagande miljöer och samtidigt hålla hög nivå vad gäller det historiska materialet. Det går att fastna i detaljer, i gestaltningen av ett lik på väg att käkas upp av en råtta eller i det nogsamma arbetet med en tidstypisk kostym. Dessutom är det ofta rysligt och spännande, i vanlig skräckfilmsbemärkelse.
Den nya boken ”Vinterbrand och andra makabra mysterier” får ändå betraktas som en mellanbok. Med en löst hållen ramberättelse som argument har Gustafsson samlat ett antal Kasparssonnoveller, varav ett par tidigare varit publicerade här i Helsingborgs dagblad. Med vapendragaren Emilia Varga (som vi ju också mött i tidigare album) som chaufför ger sig Viktor Kasparsson iväg för att lösa ett fall, och för att förströ sig under den långa bilfärden berättar han ett antal makabra historier ur sitt yrkesliv för den lyssnande Emilia.
Novellerna är i vanlig ordning bloddrypande. Vi möter mylingar som tuggar sönder en kvinnas bröst, levande fågelskrämmor och galna kyrkvaktmästare. Gamla sägner får liv och det övernaturliga blir alltmer normaliserat. Är det Kasparsson som vill glänsa inför Emilia Varga, eller har han verkligen varit med om alla dessa ”makabra mysterier”? ”Dina mardrömmar är mitt jobb, Emilia”, suckar Kasparsson när Emilia tvivlar.
Även om jag med viss avsmak njuter av alla upphängda hästar och flygande bebiskranier i ”Vinterbrand” är den största behållningen dock en annan, nämligen ramberättelsens vackra vinterlandskap. Här tecknar Gustafsson skickligt fram en miljö som är både skräckfylld och skön. I takt med att mysteriet löses ökar antalet snöflingor som virvlar runt de båda privatspanarna.
På bokens sista sida är det nästan helt vitt, och snön som faller lägger ytterligare ett lager av berättelse över berättelsen. Det är snyggt.
Gå till toppen