Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

Lisa Aschan går under jorden

Hennes debut "Apflickorna" Guldbaggebelönades. Nu är nordvästskåningen Lisa Aschan tillbaka med "Det vita folket", ett drama om ett underjordiskt flyktingförvar.

Lisa Aschan bor numera i Stockholm, men är uppvuxen utanför Vejbystrand. "Vi har kvar huset, så jag är ofta där"Bild: Märta Thinner
"Apflickorna" skildrade vänskapen och maktkampen mellan två tonårstjejer som tävlade i hästridning.
I uppföljaren "Det vita folket" lämnar Lisa Aschan ridhusrealismen. Filmen utspelas i ett slags parallell version av Sverige där alla invånare när som helst riskerar att bli deporterade. På ett gigantiskt, underjordiskt flyktingförvar sitter det gott om blåögda, blonda personer som pratar perfekt svenska. Vera Vitali spelar intagen och Pernilla August spelar väktare.
Men det är ingen politisk film, säger regissören. Hon är främst intresserad av att skildra maktspel, och det hon kallar "rum med regler".
– Rum med regler är min fetisch. Man kan berätta något om människor utifrån hur de förhåller sig till ett rum. Om de tänder en cigarett i ett badhus, eller klär av sig nakna på en offentlig plats. Det berättar något.
Precis som ridhuset i "Apflickorna" är flyktingförvaret i "Det vita folket" fullt av regler och koder.
–  Det finns något absurt med platser som flyktingförvar. De är fängelser, men de får inte kallas för fängelser. De anställda är både vårdare och väktare, och är oftast obekväma med sin maktposition. Det blir något ofrivilligt komiskt när de försöker dölja sin höga status med sitt språk och sina handlingar. De kan väcka någon mitt i natten, och så ber de samtidigt om ursäkt.
Lisa Aschan påpekar att filmen är fiktion, men att hon utgår från verkligheten. Inför filmen besökte hon flera gånger ett flyktingförvar i Märsta, nära Arlanda.
– De ligger alltid nära flygplatser, så att man kan höra flygplanen. Jag var där på natten en gång. Det var lite folk, och halv fyra på morgonen så kom det två poliser med en kille som skulle skrivas in. Han skakade i kroppen. Vi blev lämnade ensamma en stund och han stirrade på mig, och sa plötsligt, på ren svenska: "Varför är jag här?" "Vad har jag gjort?". Då kände jag att jag bara måste göra den här filmen, jag har en maktposition som jag måste utnyttja.
Till filmens overkliga atmosfär bidrar att den är inspelad i ett gammalt underjordiskt skyddsrumssystem i centrala Göteborg. Det är en klaustrofobisk, sluten värld och Lisa Aschan drar paralleller till både science fiction-filmer och The Overlook Hotel i "The Shining".
– Man kan inte komma därifrån. Det är samma slags utsatthet som i en rymdfärja, att man är fast där. Jag hoppas att publiken sugs in i dessa rum, och att de tycker att filmen är spännande – det är viktigast.
Att spela in under jord var en prövning. Filmteamet knaprade d-vitamin.
– Hade strömmen gått så hade det blivit kolsvart. Hade ventilationen pajat så hade vi kvävts. Men det gav en spänning att vi var instängda. Hade vi spelat in i studio hade det blivit en annan film.
"Apflickorna" hade en del westernreferenser och "Det vita folket" har en del science fiction-referenser. Till sin tredje film vill Lisa Aschan ge sig på en ny genre.
– Nästa gång blir det nog en komedi. Svårt, men kul.

Uppvuxen i Vejbystrand

Lisa Aschan föddes 1978 och växte upp i Vejbystrand. Hon utbildade sig till regissör på danska filmskolan, och blev redan som elev uppmärksammad för sin kortfilm "Fuck the rapist". Långfilmsdebuten "Apflickorna", 2011, belönades med tre guldbaggar för bästa film, bästa manus (Aschan och Josefine Adolfsson) samt bästa ljud.
Gå till toppen