Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: "Hivpositiva skattar överlag sin livskvalité som hög. Samtidigt är endast var fjärde person helt öppen med sin hivinfektion."

Mycket har hänt i kampen mot hiv och aids, men bland både allmänhet och sjukvårdspersonal är kunskapen om framgångarna begränsad. Det skriver professor Lars Plantin och Pernilla Berlin, ordförande i Noaks ark syd.

Den 1 december uppmärksammas World aids day världen över. Syftet är att ena kampen mot hiv, visa stöd för dem som lever med sjukdomen och minnas dem som har avlidit. I Sverige har drygt 11 000 personer registrerats som hivpositiva sedan början av 1980-talet och idag lever cirka 7 000 personer med hiv. Inledningsvis befarade man ett explosivt smittscenario där väldigt stora grupper i befolkningen skulle drabbas. Sjukdomen var dödlig, gav svåra och synbara lidanden och sammankopplades med hög risk för överföring. Rädslan var påtaglig hos allmänheten och sjukdomen kom ganska snabbt att knytas till ett starkt stigma. Kunde viruset överföras via pengar? Kunde man bada i simbassänger eller gå på offentliga toaletter utan att riskera att bli smittad? Skulle man regelbundet tvångstesta utpekade riskgrupper?
Mycket har förändrats sedan dess. Tack vare de nya antivirala medicinerna, så kallade bromsmediciner, har dödligheten och sjukligheten radikalt minskat. 2014 fick drygt nio av tio patienter med hiv i Sverige behandling med dessa mediciner och samma år utvecklade endast 35 personer aids. För något år sedan konstaterade också Folkhälsomyndigheten att risken för överföring av virus vid välbehandlad hiv var minimal då medicinerna sänker virusnivåerna till omätbara nivåer. Det här har alltså inneburit en revolution för personer som är hivpositiva idag då de, med vissa biverkningar och begränsningar, kan leva ett långt liv utan att insjukna i svårare komplikationer.
I Folkhälsomyndighetens undersökning Att leva med hiv i Sverige skattar också hivpositiva överlag sin livskvalité som hög och är nöjda med både sin psykiska och fysiska hälsa samt sina relationer till vänner, eventuell partner och familj. Samtidigt visar den att många inte vågar berätta att de lever med hiv och endast var fjärde person är i stort sett helt öppen med sin hivinfektion. Vad beror detta på? Vilken kunskap har allmänheten egentligen om bromsmedicinerna och deras effekt på både livskvalité och risk för överföring av just hiv-viruset?
I den omfattande och unika enkätstudien Hiv i Sverige har man kunnat följa allmänheten på detta område under 25 år. Studien har upprepats åtta gånger mellan 1987–2011 och totalt sett har mer än 21 000 personer svarat på enkäten. Här framkommer tydligt hur hiv har förvandlats från en tidigare högaktuell fråga till ett nästan bortglömt och sällan diskuterat ämne. Allmänheten har dock en bra kunskap om de vanligaste vägarna för överföring av viruset och vet hur man skyddar sig mot det. Vi ser också hur toleransen gentemot hivpositiva ökat över tid, framför allt i sociala situationer.
Samtidigt är rädslan och intoleransen långt ifrån borta. Var femte person uppger fortfarande att de skulle undvika en nära vardaglig kontakt med en hivpositiv arbets- eller skolkamrat. Likaså anger hälften av männen och något färre av kvinnorna att personer med hiv helt bör avstå från samlag. En stark bidragande orsak till denna rädsla kan vara att många saknar kunskaper om bromsmedicinernas inverkan på risken för överföring av viruset. I en annan undersökning utförd av Folkhälsomyndigheten i år svarade mer än hälften, 56 procent, antingen att de inte visste hur risken för överföring av viruset påverkas av bromsmediciner, eller att man trodde denna risk var fortsatt lika hög. Det är alltså angeläget att förbättra kunskaperna kring hiv, inte minst då forskningen visar ett tydligt samband mellan dåliga kunskaper om hiv och negativa attityder mot personer som lever med hiv.
Vi ser emellertid inte bara kunskapsluckor hos allmänheten utan även hos hälso- och sjukvårdspersonal. I en nyligen genomförd studie inom den allmänmedicinska vården i Sverige framkom att kunskaperna förvisso var betydligt bättre än hos allmänheten, men samtidigt saknade många uppdaterade kunskaper om risken för överföring av virus vid behandling med bromsmediciner. Mycket i undersökningen tyder på att det finns en oklar uppfattning om upplysningsskyldigheten i smittskyddslagen och hur man idag ska tolka kravet på informationsplikt i situationer där det råder, som det skrivs, en ”beaktansvärd risk” för överföring av virus. Vilka situationer handlar detta egentligen om när en välbehandlad hivinfektion idag ger omätbara virusnivåer och minimal risk för överföring vid sexuella kontakter? Kanske ska vi alla istället fundera på vilken beaktansvärd risk vi utsätter hivpositiva för genom att bära vidare på obefogade rädslor som sedan länge saknar relevans.
Läs också Replik: "Kan man garantera en situation då välbehandlad hiv ger minimal risk för smittöverföring?"
 
Lars Plantin
Pernilla Berlin
Lars Plantin är professor i socialt arbete på Malmö högskola.
Pernilla Berlin är ordförande i Noaks ark syd.
Gå till toppen