En grop börjar bli djup efter fem raka förluster. När motståndaren sedan förvandlar 4–1 till 4–3 med drygt fem minuter kvar att spela – då krävs det karaktär för att hålla tvivel och oro på avstånd.

Vi var 14.35 in tredje perioden och så långt hade Rögle gett ett försiktigt intryck, men det går att ha överseende med det. Därifrån och till slutsignalen tyckte jag att Rögle hanterade situationen mer övertygande och segern var på det stora hela odiskutabel.

Poängen mot HV71 togs på det enda sätt Rögle kan SHL-vinna på: genom hårt jobb. Här finns ingen särskild spelare att ropa på när det behövs ett mål. Det krävs att samtliga bidrar – och så blev det den här torsdagen. Sedan fanns det några som höjde sig lite extra. Jag tänker framför allt på Patrick Cehlin, som inte setts bättre i en Rögletröja. Detsamma kan sägas om Sebastian Wännström, som trots dokumenterad talang många gånger gett ett slags alibi-intryck så här långt. Wännström kom ut med en annan attityd och målmedvetenhet än jag sett tidigare och hans retur som betydde 2–1 fyllde nog på självförtroende-tanken rejält, för det andra – ett handledsskott i krysset – var ett riktigt fint mål.

HV71 har sina brister och var lika blekt som när Rögle vann i Jönköping. Hemmalaget var uppe i 37 skott efter två perioder, känslan var att Rögle ägde alla ytor framför målen och den övertygelsen förvandlade även ett mjäkigt powerplay till en tung måljakt varje gång HV-spelare blev utvisade. För att ta ett konkret exempel: när Ivan Baranka pangade in 1–0 var det hans tredje direktskott – i det bytet.

Rögle gjorde två mål i numerärt överläge, men den här kvällen kommer vi framför allt att minnas för att Timothy Liljegren A-lagdebuterade. Flippassningarna, speluppfattningen, självförtroendet på offensiv blå linje – är det ens tillåtet att vara så cool i sin A-lagsdebut? Behövs inte målsmans underskrift eller nåt?

Jesper Jensen, Jack Connolly, Taylor Matson och Kelsey Tessier eller Filip Karlsson – så var nog den tänkta centerhierarkin inför säsongen. Hade du satt en hundralapp på att ordningen i omgång 24 skulle vara Connolly, Filip Karlsson, Christopher Liljewall och Daniel Sylwander hade du kunnat dricka paraplydrinkar för vinstpengarna nu.

Om Robin Kovacs är självskriven i Sveriges JVM-trupp finner jag det fullständigt obegripligt att Karlsson inte ens tycks vara aktuell. De tävlar förstås inte om samma roller, men Karlsson presterar på en jämn och gedigen SHL-nivå. Den 19-årige centern har fått ta ett mycket större ansvar i Rögle än vad som var tänkt – och han bär det på ett strålande sätt. Christopher Liljewall ser också allt mer defensivt bekväm i en roll som städande tredjecenter. Om jag räknat rätt har lagkaptenen fortfarande inte varit inne på något mål bakåt under sina sju matcher som center.

Det är en ny centrallinje, men den ser relativt stadig ut. Och det är precis vad en vinglande nykomling behöver.

Första perioden: 1–0 (4.19) Ivan Baranka (Dominik Granak, Christopher Liljewall) spel fem mot fyra, 1–1 (14.03) Martin Thörnberg (Chris Abbott, Adam Almquist) spel fyra mot tre, 2–1 (16.20) Sebastian Wännström (Kevin Marshall, Filip Karlsson).

Andra perioden: 3–1 (15.25) Sebastian Wännström (Patrick Cehlin, Timothy Liljegren) spel fem mot fyra, 4–1 (17.28) Christopher Liljewall (Patrick Cehlin).

Tredje perioden: 4–2 (3.41) Oscar Sundh (Chris Campoli, Martin Thörnberg), 4–3 (14.35) Filip Sandberg (Anton Bengtsson, Chris Campoli), 5–3 (19.36) Jordan Smotherman (Jack Connolly).

Skott: 44–26 (21–10, 16–8, 7–8).

Utv, Rögle: 6x2. HV 71: 6x2.