Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Opinion

Win-win för lärare och elever

Motivation och kunskapstörst, nödvändiga ingredienser.

I det sista avsnittet av Downton Abbey tog karaktären Moseley steget från att vara tjänare till att bli lärare. Därmed gick en dröm i uppfyllelse för honom.
Efter första lektionen när han försökt undervisa eleverna om det engelska inbördeskriget på 1600-talet och han inte lyckats få dem att lyssna, tvärtom busades det hejvilt i skolbänkarna, undrade han om yrket egentligen var något för honom, och om eleverna verkligen såg honom som en riktig lärare. När han yppat sin vånda för en arbetskamrat föreslog hon honom att berätta som det var; att han arbetat som tjänare men studerat på egen hand, och att han i sitt bakhuvud närt en dröm om ett annat liv.
När han följde rådet kom vändpunkten. Eleverna blev intresserade. Det gick upp för dem att de kunde göra andra yrkesval än sina föräldrar, om de utbildade sig. De blev motiverade helt enkelt.
Nu är det här en sockersöt berättelse ur en fiktiv historia. Men ändå rätt talande. För vad är det många barn och unga som nu kommer som flyktingar till Sverige uttrycker? Jo, drömmen om ett bättre liv. Och den kan de nå om de får en utbildning. De vill studera, de vill bli läkare och ingenjörer. Mitt i all det svåra bär de på en framtidsdröm som går via skolan.
En stor kunskapslängtan mitt ibland oss. Större än hos många infödda, konstaterade företrädare för Kullaskolan i Höganäs när man nyligen vid ett möte informerade kommuninvånare om sitt imponerande program för ensamkommande flyktingbarn.
Idag har vi kanske tagit för givet att alla unga förstår behovet av utbildning.
Men en av lärarens allra viktigaste uppgifter är alltjämt att motivera eleverna, ta vara på deras kunskapstörst eller väcka deras intresse.
Det är en svår och utmanande uppgift.
Samtidigt vet vi eftersom det sagts gång på gång: läraren har störst betydelse för skolans resultat.
Därför måste det satsas på lärarutbildningen och på lärarna.
Mot den bakgrunden är det intressant att läsa i tidningen om Villanskolan i Ängelholm, en av flera skolor i Nordvästskåne som deltar i det nationella projektet med övningsskolor. En idé som hämtats från Finland, där systemet med övningsskolor funnits länge. På Villanskolan är det studenter från lärarutbildningen i Halmstad som kommer för att praktisera.
Det har i och för sig alltid förekommit praktik under lärarutbildningen, eller verksamhetsförlagd utbildning som den kallas. Men det har riktats en del kritik mot hur praktiken utvecklats under senare år. Framför allt har det handlat om bristen på handledare. En följd av att man helt enkelt inte tycks ha satsat tillräckligt med vare sig tid eller pengar på handledningen.
Det är därför välkommet att nya former för praktik testas. Till övningsskolan kommer en grupp studenter och de har under hela sin utbildningstid kontakt med samma skola, som de praktiserar på vid flera tillfällen. Det här upplägget gör att flera lärare fungerar som handledare och att studenterna lär känna både elever och lärare. Det borde vara som upplagt för ett bra samarbete och en viktig läroprocess.
Och att döma av reportaget från Villanskolan i Ängelholm är detta en win-win-situation, studenter och lärare lär av varandra. Att få en kontinuerlig kontakt med erfarna lärare måste vara guld värt för den som snart ska utexamineras.
Förhoppningsvis leder projektet till att fler studenter lockas av yrket. Bristen på lärare är stor. Enligt Skolverket behövs 84 000 nya lärare utbildas fram till 2019, en fördubbling av den nuvarande takten. Därför gäller det också att på bästa sätt ta tillvara på de lärare som finns bland de nyanlända.
Gå till toppen