Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

RGB kan tolka hästarnas språk

Tiga är silver, tala är guld. Det skånska OS-hoppet Rolf-Göran Bengtsson kan konsten att lyssna på hästarnas språk.

– Jag känner av de positiva sidorna såväl som de svaga. Lägger märke till små signaler i god tid, i vilken form hästen är och så vidare. Jag har lärt mig att läsa av språket som hästen förmedlar, säger han.
Hur förmedlas det språket?
– Det är mer eller mindre en känsla, hur hästen uttrycker sig, om den är glad eller ”down”. Känslan går inte riktigt att beskriva. Det ungefär som en människa som har haft en hund i många år. Eller en lantbrukare som har kor i stallet, säger Rolf-Göran Bengtsson.
Nej, det är inte en scen ur ”Dr Dolittle” eller ”Mannen som kunde tala med hästar”.
Utan ett möte med en jordnära hästkarl med ridstövlarna på.
Vi träffas när han är på besök i Flyinge, någon mil från uppväxtorten Södra Sandby.
Människor som kan kommunicera med djur har fascinerat i alla tider.
För en hoppryttare som Rolf-Göran Bengtsson är det av största vikt att vara på samma våglängd som hästen. Det gäller att vara lyhörd och ha känslospröten ute.
Rolf-Göran Bengtsson kan inte nå alla hästar. Pratar ryttaren inte samma språk blir inte hästen den stora stjärnan som lyser. Inte den som når de grandiosa resultaten.
– Det går till en viss gräns, men för att ta ett steg till måste man närma sig gränsen för vad hästen kan klara och då måste den tillåta att ryttaren får hjälpa till mer. Får man den kommunikationen att fungera kan man hjälpa hästen att göra det lilla extra, säger Rolf Göran Bengtsson.
Rio-RGB låter som en klatschig slogan inför sommarens OS i Brasilien. Rolf-Göran Bengtsson kan det här med olympiska spel. Han har ett silver i lag från Aten 2004 och ett individuellt silver från Peking fyra år senare.
I OS får han klara sig utan succéhästen Casall. En smula vemodigt.
– På sätt och vis. Han fick aldrig chansen i London 2010, det olyckliga med balltrampet hände. That´s life, säger Rolf Göran Bengtsson om Casalls hovskada, som gjorde att ekipaget drog sig ur efter lagtävlingen.
Du och Casall har hängt ihop i tio år. Hur väl känner ni varandra?
– Väldigt väl. Jag har lärt mig vad jag ska undvika och vad jag ska göra mer av. Det är en väldigt bra kompis. Han spetsar öronen, kommer fram och säger god morgon.
Du frestar honom inte med en sockerbit?
– Nej, han äter inte socker, han följer den slanka linjen. Men jag ger honom gärna någon annan godsak, som en morot.
Finns det överhuvudtaget någon chans att placera sig i OS med en ”ny” häst, som exempelvis Unita Ask?
– Man ska ha lite tur, men vi ska kunna hjälpa laget i första hand, men de individuella två sista rundorna är gigantiskt stora.
Märker du som ryttare någon skillnad mellan ett sto (Unita Ask) och en hingst (Casall)?
– Det skiljer från individ till individ. Hingstar som är för hingstiga är inte riktigt bra. De har för mycket i huvudet. De blir för splittrade och kan inte koncentrera sig, säger Rolf-Göran Bengtsson.
De är för upptagna med att vara ledare i flocken?
– Ja, exakt, då blir det på bekostnad av resultatet. Många tycker inte om att rida ston, men det har jag aldrig känt. Många ston kämpar hårt och är nästan mer aggressiva när det gäller att göra sitt bästa.
Hur mycket har du förändrats sedan du blev pappa?
– Lite grann. Jag tävlar fortfarande väldigt mycket. Lyckligtvis har jag en familj som förstår att jag är tävlingsryttare. När jag är i tävlingsmomentet är det som innan, säger Rolf-Göran Bengtsson.
Tidigare stannade en eventuell tävlingsmiss kvar i huvudet längre. Känslan av ett misslyckande går att radera fortare. På ett ögonblick.
– Nu kommer jag hem och den lilla [Pamina] möter mig med ett skratt, då försvinner den tanken snabbare.
Hur ser en normal dag ut i ditt liv?
– Är jag hemma tar jag mig an vår dotter på morgonen och en barnflicka tar över henne vid niotiden. Därefter åker jag till stallet och försöker sedan komma hem så fort som möjligt på eftermiddagen, någonstans mellan 16 och 17.
Hur sliten är du i kroppen?
– Jag har ett par olyckor bakom mig som känns fortfarande, men det värsta är ljumskarna, det är besvär som lätt kan komma tillbaka.
– Jag får vara försiktig och inte sätta mig på vilda hästar som jag inte känner. Kan inte åka och prova hästar hos folk där jag inte vet hästens bakgrund.
Du är inte en hästmänniska som är född med en silversked i mun, har det präglat dig?
– Ganska mycket. Framgångar och vinster är jättekul och jag uppskattar dem mycket, men jag vet också att medaljen har en baksida med en vardag där det är trist, grått och uppförsbacke. Det är bara att kämpa vidare och hålla sig till sin plan, då kommer man ur svackor och får succé igen.

Rolf-Göran Bengtsson

Familj: Sambon Evi Penzlin, dottern Pamina Caroline, 1 år.
Bor: Breitenburg, Tyskland.
Meriter: Individuellt: OS-silver, EM-guld, EM-brons, lag: OS-silver, EM-silver, EM-brons.
Aktuell: Skånskt OS-hopp i Brasilien.
Läs alla artiklar om: OS i Rio de Janeiro
Gå till toppen