Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

Marcus Svensson: ”Skjut och träffa – allt ska ner”

London var en bonus, i Rio ska medaljen komma. Då ska Marcus Svenssons mentala styrka ge ett försprång.
– Eftersom jag skjuter 30 000 skott om året är det inte tillåtet med tekniska fel på ett OS, säger han.

Sundets vindar isar i huden. Landskrona-Saxtorps skyttebana ligger precis vid vattnet och bjuder in till luriga förhållanden.
– Det finns ingen bana i Sverige som är i närheten av kvalitén på banorna i OS. Men den här är jäkligt bra, även om vinden och vädret här vid havet är svårt att hantera. Vi svenskar har en fördel om det är taskiga förhållanden på banor utomlands, säger Marcus Svensson.
Det här är hemmabanan för den 25-årige skeetskytten Marcus Svensson. Det är huvudsakligen här uppladdningen inför Rio sker, innan det blir läger på varmare breddgrader senare i vår.
– Jag kör mycket här fram till i februari, då är jag i stort sett helt ensam på banan. Folk börjar komma hit i mars, sen kör de fram till september, säger Marcus.
Han ger undertecknad en fjärrkontroll och ställer sig i position för att skjuta lerduvor. Träff. Träff igen. Och en tredje gång.
Marcus är uppvuxen med bössan i näven. Hans pappa, Sven-Erik Svensson, tillhörde Sverigeeliten i skytte och är yrkesjägare i det civila. Marcus, som är från i Vallåkra och bor i Vrams Gunnarstorp, har följt i Sven-Eriks fotspår på båda punkterna.
– Jag är en naturmänniska och är uppvuxen med skog och jakt sedan jag kunde gå. Jag tyckte att det var så jäkla roligt från början, säger Marcus.
Vad fascinerade dig med jakten?
– Att få vara ute i naturen och se djuren i deras miljö. Det viktigaste är inte att skjuta dem, även om det givetvis är skoj att lyckas med det ibland, utan att komma ut och se att viltet mår bra. Det gäller att skjuta bort rätt djur för att stammen ska må så bra som möjligt.
När förstod du att du var riktigt duktig på skytte?
– Jag började träna 2001 och vann mitt första SM 2003, då var jag 13 år. Ett år senare sköt jag min första världscup för juniorer. Då var jag ju igång.
Vilka är de viktigaste egenskaperna för att lyckas?
– Du måste träna så in i helsike, men samtidigt måste du ha det i dig från första början och vara uppvuxen med skyttet. Det är inte särskilt lätt att komma som 30-åring, köpa en hagelbössa och skjuta in sig i världstoppen. Det måste sitta i ryggmärgen.
Det mesta i Marcus liv kretsar kring skytte och jakt. På den här banan träffade han sin sambo Rebecka, som nyligen födde parets dotter Agnes.
– Rebecka var också duktig, hon tog SM-medalj och var med på världscupen. Agnes får väl också börja så småningom, det lär ju vara Sveriges bäst framavlade skeetskytt, säger Marcus med ett skratt.
Han har redan ett OS i bagaget. Inför London 2012 tog Marcus en kvotplats i sista stund, var bara en duva ifrån att få skjuta särskjutning om en finalplats och kom sjua. Inför Rio 2016 presenterades han i SOK:s första uttagning.
– Så nu slipper jag att gå och tänka på det.
– London var egentligen en bonus. Jag har satsat mot Rio hela tiden och tror att det är en fördel att ha upplevt ett OS tidigare. Nu kommer vi att hoppa över invigningen och allt runt omkring, för att i stället åka dit och ta oss direkt till själva tävlingen. Mitt mål är att ta en medalj.
I skytte är den mentala delen extremt viktig, inte minst på en stortävling som OS.
– Så är det absolut. Tekniken har man ju redan, eftersom jag skjuter 30 000 skott om året är det inte tillåtet med tekniska fel på ett OS. Det är huvudet som kan spöka i så fall.
Jobbar du med dig själv mentalt?
– Jag har haft möjligheten att göra det, men har alltid varit väldigt lugn som person. Därför är jag rädd att det ska spöka på andra hållet om jag börjar tänka för mycket. Det är bättre att göra det man ska i stället, så får det räcka. Skjut och träffa – allt ska ner.
Du verkar vara ganska avslappnad.
– Jag tar det som det kommer, något annat kan jag inte göra. Många blir stirriga och då åker de på ett par bom direkt.
Hur tacklar du ett nederlag?
– Det struntar jag i. Jag åker hem och tränar, fokuserar på nästa tävling och är inte en sådan person som ligger sömnlös och grämer mig.
30 000 skott om året. Tröttnar du aldrig?
– Nä, det finns alltid nya intryck på träning och tävling. Ibland bommar du inte en enda duva och ibland bommar du åtta. Du får alltid en uppenbarelse och lär dig något nytt.
Intervjun är avslutad och Marcus, som egentligen har träningsuppehåll när vi träffas, kan inte hålla sig. Han tar bössan och drar igång ett pass medan pappa Sven-Erik tittar förbi och håller sällskap.
– Jag jobbar mina timmar med jakten på dagen, sen kör jag hit och tränar. Alla i min närhet stöttar mig, annars hade det aldrig gått runt att leva på det här sättet, säger Marcus.
– Visst, det kan bli enformigt ibland, men jag älskar verkligen det här.

Marcus Svensson

Familj: Sambon Rebecka, dottern Agnes, pappa Sven-Erik, mamma Gun-Britt och äldre brodern Joakim.
Bor: Vrams Gunnarstorp (mellan Åstorp och Billesholm).
Meriter: Två VM-silver som junior, EM-brons, en sjundeplats i OS i London, världsrekord (124 träff av 125) år 2014, silver på världscupen, samt titlar på GP och SM.
Aktuell: Uttagen till sitt andra OS i karriären i Rio i sommar.
Gå till toppen