Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Med sådana vänner...

Den ryska liberala opposition som Väst ibland sätter stort hopp till hyser minst sagt svårsmälta åsikter. Vår kulturkorrespondent David Isaksson i Moskva berättar mer.

I artiklar om Ryssland talas det ofta om ”den liberala oppositionen”. Exakt vilka som avses kan ibland vara svårt att veta, men nästan alltid ingår debattörer som kan höras på radiostationen Echo Moskvy och läsas i tidningar som Novoje vremja och Novaja gazeta.
Där skriver debattörerna klipsk och slagfärdig kritik av Putinregimen. För att publicera sådana texter krävs mod. Att utmana den ryska makten kan vara farligt.
Samtidigt finns det hos vissa, men förstås inte alla, av de här liberala debattörerna föreställningar och åsikter som är rätt häpnadsväckande. Särskilt gäller det frågan om muslimska migranter och flyktingar. Diskussionen kring kriget i Syrien och de senaste terrorattentaten i Paris har varit en påminnelse om det.
Anton Nossik är en mycket känd liberal bloggare som förekommer flitigt på Echo Moskvy. Efter att Ryssland bestämt att fälla bomber över Syrien publicerade han en text med rubriken ”Utplåna Syrien från jordens yta”. Nossik menade att det är bra vem som än bombar Syrien. ”Om det [Syrien] utplånas från jordens yta så kommer jag inte bli det minsta ledsen. Jag kommer bara säga tack”, skrev han.
Nossik är inte ensam om de här åsikterna. Pavel Durov är en entreprenör som skapade Vkontakte, den Facebook-kopia som är det mest populära sociala nätverket i Ryssland. Ibland kallas han för Rysslands Mark Zuckerberg. Efter terrorattentaten i Paris i november skrev han: ”Jag anser att den franska regeringen är lika skyldig som ISIS till det här”.
Durov menade att orsaken till terrordåden var att den franska regeringen genom ”skandalöst höga skatter” tar pengar från hårt arbetande fransmän och med dessa skapar ”parasitära sociala paradis för invandrare från Nordafrika”. Detta leder på något sätt till terrorism.
Om man för ett ögonblick bortser från rasismen och den fullständigt verklighetsfrämmande föreställningen att arbetslösa invandrare från Nordafrika skulle leva något slags paradistillvaro i Paris så kan man konstatera att terrordåd också sker i länder med svagare sociala skyddsnät än Frankrikes. Ryssland och USA till exempel.
Det ska sägas att både Nossik och Durov har fått kritik, men flera etablerade ryska liberaler delar deras idéer. Aleksej Navalnyj ansågs länge vara, och är förmodligen fortfarande, den liberala oppositionens främsta namn. Han har avslöjat korruption bland Rysslands elit och för det har regimen gått hårt åt honom. Numera sitter hans bror i fängelse, medan Navalnyj själv är villkorligt dömd. De båda bröderna dömdes för ett brott som inte ägt rum. Domen var politisk.
Navalnyj har länge uppmärksammats för sitt nationalistiska budskap. Nu under flyktingkrisen publicerade han en text på Echo Moskvys hemsida om att tusentals migranter tar sig till Europa. Att stoppa dem är inte möjligt på annat sätt än att skjuta dem, menade han.
I samma text påstår han att 90 procent av de migranter som kommer till Ryssland är unga muslimska män från landsbygden. Vilket, enligt Navalnyj, är precis sådana personer som terrorister rekryterar. Alla muslimer som tar sig till Ryssland för att arbeta tycks för honom vara potentiella terrorister.
I en intervju på Echo Moskvy säger den inflytelserika tidskriften Novoje vremjas chefredaktör Jevgenija Albats att hon håller med Navalnyj om faran med muslimska migranter.
Det här låter som sverigedemokratiska uppfattningar, så hur ska man förstå denna sida av den ryska liberala oppositionen?
Ett sätt är att se åsikterna som ett uttryck för en imperiets rasism – den fanns i både Tsarryssland och Sovjetunionen - som fortfarande lever. Ryssar ska styra över och är bättre än andra.
En annan tolkning är att den här delen av Rysslands liberala elit är som folk är mest. De här åsikterna finns i breda lager i det ryska samhället. Navalnyjs nationalism har med all säkerhet ökat hans popularitet.
Det nyliberala inslaget kan förstås som en reaktion mot Sovjetunionen. Debattörerna kommer från den sovjetiska erfarenheten. För dem kan inte staten vara lösningen på något problem. Översättaren Keith Gessen har skrivit att det som många oppositionella i Sovjetunionen förstod sämst var Marx, eller snarare att de bara var bekanta med den sovjetiska versionen av honom. Efterföljare som Frankfurtskolan, Sartre, Bourdieu, Barthes och Foucault var aldrig kända i Sovjetunionen.
I vilket fall, att ta del av åsikter om migration i Ryssland är inte särskilt muntert just nu. Medan Kreml stöder franska Nationella fronten har en del liberaler öppet rasistiska åsikter.
Ska man se något hoppfullt så finns det debattörer, särskilt yngre, vilka ingår i en mer internationell frihetlig idétradition. De är för demokrati och mot rasism. Det vore önskvärt att de fick mer inflytande.
Gå till toppen