Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sverige

Veterinärer kräver krafttag mot hundavel

Hundratals veterinärer kräver krafttag mot de trubbnosiga rasernas andningsbesvär. Länsstyrelsen Skåne ser samband mellan dålig andning och goda utställningsresultat.
I hundavelns värld är avvägningen mellan skönhet och sundhet en balans på knivseggen.

Du är en liten filosofisk hund, visst är du?
Towe Levin böjer sig ner mot Sickan, en fem månader gammal valp.
– Men du är ju såhär för att du inte kan andas ordentligt, säger hon ironiskt och kliar Sickan under hakan. Du kan bara ligga ner nu, för du får ingen luft annars.
Sickan, Helge och Qlea från Towe Levins Torparinnans kennel. "Du undrade hur engagerad jag är i mina hundar? Jag drömmer om stamtavlor, bokstavligen. Så engagerad är jag", säger Towe Levin.Bild: Peter Frennesson
Fem tjurar betar i hagen utanför fönstret. Den faluröda gården ligger i Maglö, en och en halv mil utanför Hässleholm. Här bor Towe Levin med sin man och sjuåriga dotter, och det är här hon sedan tolv år tillbaka föder upp hundar av rasen fransk bulldogg.
Läs också ”Man kan ha en kort nos, men inte en jättekort nos”
Hallen mittemot tvättstugan är ombyggd till en kennelavdelning med tre boxar. På väggen hänger en samling pastellfärgade prisrosetter. Qlea och Pinuppa delar på en box medan Helge – kennelns kronjuvel – huserar i fållan bredvid. Han sitter stilla och betraktar oss. Öronen står rakt upp, iris är ett mörkbrunt fält som döljer nästan all ögonvita.
– På många sätt är de mer människor än hundar, säger Towe Levin och öppnar grinden.
Det finns någonting fascinerande med hundaveln och dess retorik och värderingar – en värld av blod och ras och stamtavlor, där man använder sig av rasbiologiska begrepp som brakycefal (kortskallig) och en renrasig hund underförstått alltid anses finare än en blandras. Men vi har också åkt hit på grund av ”trubbnosuppropet”.
I somras skrev 519 veterinärer under ett öppet brev till Jordbruksverket och Svenska Kennelklubben och krävde krafttag mot andningsbesvären inom de trubbnosiga raserna. Länsstyrelsen Skåne såg uppropet som en varningssignal, och under hösten har man gjort tolv kontroller hos uppfödare av mops och fransk och engelsk bulldogg (ett initiativ som Svenska Kennelklubben i en debattartikel på SVT Opinion beskrev som en ”häxjakt”). Även Towe Levin fick en påhälsning, men eftersom hon var på jobbet och projektet skulle avslutas veckan efter blev kontrollen aldrig av.
– Vad är deras syfte? Vad driver dem? Förbjuda rasen? Vi vill också att det ska bli en så sund ras som möjligt, men att få fram en kull som har allt …
Det ska vara självförlöst, det ska vara snyggt ... Det är inte lätt. Vi måste få tid. Och ska de granska alla raser som är sjuka, vilka blir kvar?
När hon pratar syns ett tandsmycke som föreställer ett hjärta av guld.
– Det ska vara självförlöst, det ska vara snyggt … Det är inte lätt. Vi måste få tid. Och ska de granska alla raser som är sjuka, vilka blir kvar? Du kan titta på vilken ras du vill, så hittar du saker.
Helge (”Torparinnans Påg Helge”, som det står på stamtavlan) är fem år gammal och svensk och dansk champion (1). 2014 placerade han sig som fjärde bästa fransk bulldogghane på den stora världsvinnarutställningen i Helsingfors, i konkurrens med nitton andra championhanar.
– Inte illa pinkat för en hund från Maglö!
Hon lyfter upp honom på utställningsbordet i vardagsrummet och visar detaljerna som domaren brukar titta på. Huvudet är kanske viktigast. Helges huvud är i princip kvadratiskt med en bred, tydligt markerad haka. Nosen är ”tillbakalagd”, vilket gör att man kan dra en obruten linje från pannan ner till underbettet. Själva nostryffeln överlappas nästan av nosrynkan. Men Towe är ändå inte riktigt nöjd.
– Han har lite tendens till drop face, säger hon och visar med handen mot sin egen näsrygg. Helges nosvinkel är inte helt rak, utan en aning sluttande; helst hade hon velat att nosen var ännu mer tillbakalutad. Näsborrarna är två springor i nosen.
– Förmodligen hade Länsstyrelsen bedömt hans näsborrar som knipta. Men jag lovar dig att han kan springa som vilken hund som helst, oavsett ras. Okej, kanske inte en vältränad stövare, men …
Den franska bulldoggen Helge är svensk och dansk champion och ägs av uppfödaren Towe Levin som bor utanför Hässleholm. Helge ingick inte i Länsstyrelsens kontroll av skånska uppfödare, men Towe Levin bedömer själv att han har knipta näsborrar. "Fast han kan springa som vilken hund som helst", säger hon.Bild: Peter Frennesson
Hon visar bilder i rasstandardboken och jämför med Helge och de två tikarna. Skillnaden mellan en kvadratisk, kraftig kropp och en rygg som är för lång och vek. En stark och en klen käklinje. Detta är skulptur genom genetik och först verkar alla exemplen identiska. Jag nickar och håller med fast jag inte ser. Men efter en stund framträder en helt ny skönhetsnorm: linjer som är vackra och linjer som inte är det. En objektiv värdering, sett utifrån rasstandarden.
Hon säger att när hon väljer ut hundarna som ska paras sammanför hon ”det bästa jag överhuvudtaget kan hitta”. I Helges fall innebar detta att para hennes egen hane Dagobärt (”en fantastiskt imponerande hane, han gick som en trafikdelare genom vilka folkmassor som helst”) med Harriet, som hon köpte av de belgiska uppfödarna De la Parure – en familj som avlat fransk bulldogg i generationer.
– Känslan för hundarna man själv fött upp … Det enda jag kan jämföra med är att bli förälder, säger hon och håller upp en godisbit framför Helges nos.
Hans tigrerade päls består av korta, vassa hårstrån som verkar böjas inåt, liksom slutna kring sig själva.
– Men ju mer jag tävlar, desto mindre intresserad är jag av att vinna för vinnandets skull. Jag blir mer ute efter kicken. Plötsligt är man hooked på den.
Ute i köket ligger Sickan och sover under bordet. Hon snarkar dovt.
Men ju mer jag tävlar, desto mindre intresserad är jag av att vinna för vinnandets skull. Jag blir mer ute efter kicken. Plötsligt är man hooked på den.

***

De första bulldoggarna, som namnet antyder, avlades fram i England med syftet att delta i den inte så ädla sporten tjurhetsning. Hundens uppgift var att snabbt bita tag i mulen och hänga kvar tills tjuren antingen förblödde eller dog av syrebrist. Form följde funktion: hundar med platt ansikte, kompakt kropp och korta ben var helt enkelt bäst på att bita sig fast och stå emot tjurens kast med huvudet.
Exakt hur den engelska bulldoggen förvandlades till sin franska upplaga är en aning oklart. Vad man vet är att engelska sömnadsarbetare i mitten av 1800-talet reste över kanalen på jakt efter jobb och tog sina toy bulldogs med sig. Här korsade man hunden med olika sorters terrier och möjligtvis även mops. Den första rasklubben bildades 1880 i Paris och i början av 1900-talet kom rasen till Sverige.
Idag är fransk bulldogg en hund som tycks skräddarsydd för den urbana hundägaren: det är en liten och behändig ras med milt temperament som sällan skäller. Den har ingen svans som kan piska mot möbler och smalben och behovet av motion är förhållandevis begränsat jämfört med många andra raser. Men inte minst är de små liven fruktansvärt söta.
Fransk bulldogg i profil 60-tal: Så sent som på 80-talet fanns en tumregel att en fransk bulldog skulle kunna ha en hasselnöt vilande på tumryggen. Den tumregeln finns inte längre kvar och inte heller den önskade nosryggen. Idag: Enligt den senaste rasstandarden ska nostryffeln vara ”bred, mycket kort och uppåtsvängd, med väl öppna och jämnstora näsborrar. Näsborrarnas riktning samt den uppåt-svängda nostryffeln måste ändå tillåta en normal andning genom nosen.” Nospartiet ska vara ”mycket kort”.Bild: Jenny Rydqvist
Baksidan av denna behändiga gullighet är en hög risk för sjukdomar. Precis som många andra dvärgraser drabbas fransk bulldogg oftare av att knäskålarna glider ur led, så kallad patellaluxation. De kan få eksem i veckbildningen kring svansstumpen eller födas med missbildade ryggkotor som trycker mot ryggmärgen och gör hunden svag och orolig, eller – i värsta fall – helt eller delvis förlamad. Dessutom blir varannan valpkull hos de registrerade svenska uppfödarna förlöst med kejsarsnitt. Vad detta beror på vet man inte säkert, men en teori är att tikarna har svårt att syresätta sig och helt enkelt inte orkar genomföra valpningen på naturlig väg.
Vilket leder oss till andningen. Här sitter problemet i både de övre och undre luftvägarna: en kortnosig hund har samma struktur i näsa och svalg som en hund med normal noslängd, men på en mycket mindre och hopknycklad yta. Detta innebär att munhålan är så liten och näshålan så utfylld av annat än luftpassage att det inte får plats särskilt mycket luft. Gomseglet är ofta alldeles för långt och täpper till svalget vid varje andetag. Luftstrupen kan också vara så medfött trång – eller lätt att trycka ihop – att det kan jämföras med att andas genom ett sugrör.
Hunden måste alltså jobba hårdare för att få i sig luften; till exempel genom att ha munnen öppen, hässja eller pressa med buken. Men detta påverkar i sin tur svalget, där slemhinnevecken vänds ut och in, svullnar och täpper till ytterligare.
Ingenting av detta är en nyhet, och enligt Svenska Kennelklubbens avelspolicy ska en fransk bulldogg kunna andas obesvärat även vid ”måttlig ansträngning”.
Men vad räknas som måttlig ansträngning? En skånsk uppfödare som jag talade med berättade stolt att hans franska bulldogg en gång tog sig upp för en 500 meter hög platå. En annan uppfödare sa att hon går en timmes rask promenad med sina hundar varje morgon. Enligt Åke Hedhammar, veterinär, professor emeritus och SKK:s konsult i veterinärmedicinska frågor, ska en fransk bulldogg inte ha några kliniska besvär med andningen, men behöver heller inte kunna springa som en jakthund. Det räcker om den klarar ”vardagslivets påfrestningar”.
Den mest uppenbara lösningen på många av rasens problem – att avla fram en större hund med ordentligt munhåleutrymme och längre nos – är naturligtvis en helt otänkbar tanke för de flesta. Då har man ju inte längre en fransk bulldogg.
Hon var fin i andningen fram tills i somras, men sen vände det. Nu tycker jag inte att hon håller sundhetsmässigt. Jag kommer inte att avla på henne.
Towe Levin visar hur hon tränar sina hundar inför utställningarna (2).
Hon klappar aldrig uppe på huvudet (”när domaren kommer ska hunden inte fälla ut öronen och vänta på att bli klappad”) och hon belönar aldrig någonsin sittandet.
– Jag lär inte mina hundar att sitta fint. Mina hundar står fint.
Sickan tassar fram till oss. Det ljusa brosket i hennes öron ser ut att vrida sig som formen hos en snäcka.
– Alla mina hundar är ju nästan som om de är stelopererade i bakbenen, för att jag alltid bara belönar ståendet.
Sickan står stilla och tittar upp på Towe.
– Där är hon duktig, där har hon ögonkontakt med mig. Duktig tjej!
 
Tjurarna har gått upp till höbalen på grannens gård. Vi släpper ut hundarna och beger oss mot beteshagen. Den lilla flocken följer oss i steget, men efter en stund börjar Pinuppa att ge ifrån sig ett snörvlande andningsljud.
– Hon var fin i andningen fram tills i somras, men sen vände det. Nu tycker jag inte att hon håller sundhetsmässigt. Jag kommer inte att avla på henne, säger Towe och föser bort Sickan från en komocka.
Plötsligt är Helge försvunnen. Towe ropar, men han kommer inte. Efter en stund får hon syn på honom: han har sprungit bort till tjurarna och står alldeles intill deras hovar.
Helge, kom!
Han vänder sig om och börjar springa mot oss. Väl framme tar han två djupa andetag.
– Du ser, han andas in och sen är det bra med det.
Towe Levin beskriver valpen Sickan som "lite loj". "Konkurrensen på utställningarna kan vara stenhård och då räknas allt, även hur alert hunden är i ringen. Sickan kommer att utmana mig som utställare", säger hon.Bild: Peter Frennesson
***
Det står en uppstoppad kronhjort vid trappan på Länsstyrelsens kontor i Malmö.
– Många uppfödare som vi besökte sa: ”Om ni är intresserade av andningsproblematik, åk till utställningarna, där är det jätteilla”, säger djurskyddsinspektör Emma Hansson. Hon bär grova byxor och mörkblå rundringad tröja med det gula och röda gripemblemet på armen.
Ett femtiotal personer lyssnar intensivt.
Länsstyrelsens projekt är pyttelitet – bara 37 trubbnosiga hundar har blivit kontrollerade. Å andra sidan har man enbart besökt registrerade kennlar, som anser sig vara mer seriösa än de oregistrerade hundimportörerna (”Blocket-aveln”, som Towe Levin kallar dem).
Länsstyrelsen ser ett mönster mellan andningsbesvär och utställningsresultat: av de tretton hundar som fått anmärkning på sin andning av specialistveterinär har alla utom två fått högsta omdömet Excellent med CK på utställning. En av de övriga två hundarna har blivit bedömda som Excellent, medan den sista hunden aldrig har ställts ut.
Vi kan inte särskilja oss från Europa alldeles för mycket. Vi som tycker det är kul att gå på utställning har inte en chans på internationell nivå annars. Då tävlar vi inte på lika villkor.
Det finns ett mönster även på motsatt håll: Av de tio hundar som inte behövt bli undersökta av specialist har bara tre fått Excellent med CK och en har vunnit ”första pris”.
Ursäkta, säger en kvinna i främsta raden, som är mopsuppfödare. Varför tar du upp utställningsresultat? Det är ju inte relevant för fem öre.
Länsveterinär Leif Felton tar ett steg framåt. Han har stort brunt skägg och pratar med en försiktig sörmländsk dialekt.
– Vi har försökt se, finns det något samband mellan utställningsresultat och andning?
Towe Levin skakar på huvudet.
– Nej, absolut inte, säger hon.
En ung kvinna i raden bakom oss förklarar att hon är djursjukskötare med ansvar för anestesin på kliniken där hon arbetar.
– När vi får in frallor (fransk bulldogg, vår anm) står man alltid lite med hjärtat i halsgropen, säger hon. Jag har haft patienter som vid sövning blir blåa på en minut. Jag extuberade en fralla som fick total panik när jag drog tuben för den kunde inte andas längre.
Alla på mötet är överens – ingen vill ha en hund som inte kan andas. Samtidigt:
– Vi kan inte särskilja oss från Europa alldeles för mycket, säger Towe Levin. Vi som tycker det är kul att gå på utställning har inte en chans på internationell nivå annars. Då tävlar vi inte på lika villkor.
Qlea är ett år och tre månader. Den fawnfärgade pälsen innebär ofta att hunden inte får en helt svart nos, vilket är ett diskvalificerande fel i utställningarna.Bild: Peter Frennesson
Jämfört med till exempel schäfern har säkert en stor andel av franska bulldoggar andningsproblem, gissar hon. Men ska man då betrakta det som ett problem hos fransk bulldogg? Eller är det något man kan ta rasspecifik hänsyn till? Fransk bulldogg är ju trots allt en sällskapsras och schäfer en arbetshund.
– Det finns ju grader i helvetet också! Vi får aldrig en vanlig fransk bulldogg att andas som en schäfer och den kommer heller aldrig att utsättas för samma typ av ansträngning.
– Vi arbetar utifrån djurskyddslagstiftningen och den har noll rasbevarande intresse, säger djurskyddsinspektör Linnea Stålhandske (3).
– Men är ni då medvetna om att ni tröttar ut seriösa uppfödare, frågar Towe Levin. Och öppnar upp för Blocket?
Några personer applåderar.
– Det här är ju en politisk fråga, svarar Linnea Stålhandske. Ska vi ha strängare regler för julskinkan, ska korna få gå utomhus? I andra länder måste de inte det. Men det verkar som att svenska folket vill att vi ska ha strängare djurskyddslagstiftning och då måste vi som myndighet arbeta utifrån detta.
Men det verkar som att svenska folket vill att vi ska ha strängare djurskyddslagstiftning och då måste vi som myndighet arbeta utifrån detta.
Tre minuter innan mötet avslutas får en kvinna i främsta raden ordet. Hon säger att hon är veterinär, att hon äger jakthundar och att hon en gång också ägde en mops. Men hur mycket hon än älskade denna lilla skapelse, så var det tydligt att den inte kunde hänga med i de andra hundarnas tempo.
– Om detta innebär att vi måste stanna upp några år för att få fram en ”svensk modell”, låt det vara så. Visa att här i Sverige har vi sunda hundar, säger hon.
– Det har vi redan om du jämför med resten av Europa, säger Towe Levin, som sitter rakt bakom henne.
Kvinnan vänder sig om och lutar armbågen mot stolsryggen.
– Jag tycker inte synd om de utställningsintresserade som inte kan bli belönade för att de inte har tillräckligt trubbiga nosar på sina hundar.
I en knapp sekund blir det helt tyst i rummet.
***
En merlefärgad border collie ser på när en familj äter korv med bröd.
När hunden vänder ansiktet upp mot lysrören reflekteras ljuset i det blå vänsterögat (4). Blicken är orörlig, spöklik, iris lyser upp i en blixt och får ögongloben att se ut som om den är gjord av porslin.
Lukten av svål och hundandedräkt sveper omkring som en dimma bland montrarna. Här, på utställningen My Dog i Göteborg, kan den engagerade hundägaren botanisera bland ett överflöd av foder, koppel, bitleksaker som föreställer alltifrån hundvalpar till grisar i tomtekläder, hundoveraller, hundmemory, hundöl (”0 percent alcohol – a healthy beer for dogs”), inomhustofflor med hundmotiv och inte minst hundgodis som torkad oxstrupe eller kycklingfötter doppade i honung.
I ring fyra lyfter en man i mörk kostym och vit T-shirt upp sin franska bulldoggstik på utställningsbordet. Domare Eva Liljekvist Borg har kortklippt silvergrått hår och talar bred skånska. Hon stryker över hundens rygg och griper tag i den lilla svansstumpen.
– Feminin tik med välutvecklad kropp och uttrycksfullt huvud.
Hon kupar händerna runt hundens ansikte, lyfter läppen och kontrollerar bettet från bägge sidor.
– Vackra ögon, bra öron, bra läpp och goda vinklar. Kunde haft mera haka.
Ringsekreteraren antecknar.
Hundmässan MyDog i Göteborg kallar sig för "Nordens största hundevenemang". Vid årets upplaga av mässan kom över 28 000 besökare, varav 8100 hundar.Bild: Anna Sigvardsson
När man pratar om trubbnosar med uppfödare, forskare och veterinärer återkommer de hela tiden till samma fråga i olika former: Hur mycket ska hundarna lida för att se ut som vi vill?
I "Djurens frigörelse" (även känd som ”djurrättsrörelsens bibel”) argumenterar filosofen Peter Singer för att alla varelser ska visas jämlik hänsyn, oavsett art. Det avgörande är inte huruvida en varelse kan prata eller resonera, utan om den kan lida. En sten lider inte av att vi sparkar den över vägen. Men en mus har ett intresse av att inte bli sparkad på, eftersom den då skulle känna smärta.
Ligger det i hundens intresse att kunna andas fritt och obesvärat, inte bara tillräckligt obesvärat för att kunna följa husse i spåret? Ja, menar Helena Röcklinsberg, lektor i djuretik vid Sveriges Lantbruksuniversitet.
– Det blir absurt att säga att den inte ska kunna springa som en jakthund. De här kategorierna är ju något som vi själva har hittat på. Vad vet vi om att en fransk bulldogg inte vill springa snabbt och länge, om den inte ens kan?
Att vissa veterinärer inte vågar ställa sig bakom en sund avel, utan bara konstaterar att en hund har ”normal andning för rasen”, tycker hon är fegt.
– Det är inte veterinärkårens sak att upprätthålla raser. Jag säger inte att förbättring av avelsarbetet är enkelt. Men det är oetiskt att med berått mod avla fram individer som föds sjuka. Det är väldigt magstarkt. Och om inte rasstandarden är förenlig med en helt frisk hund, då är den aveln svår att försvara.
Det är inte veterinärkårens sak att upprätthålla raser. Jag säger inte att förbättring av avelsarbetet är enkelt. Men det är oetiskt att med berått mod avla fram individer som föds sjuka.&nbsp;<br>
Den kostymklädde mannen lyfter ner tiken på golvet. Eva Liljekvist Borg ger tecken att han får gå med hunden tvärs över ringen och sedan två varv runt. Allt som allt ungefär 360 meter. Lite senare kommer denna hund att tävla mot vinnaren i varje klass. Då får den gå några varv till.
Folk sitter på filtar och campingstolar runt ringen och ser på, och för att vara en hundutställning är hundarna märkligt frånvarande: så fort de inte visas upp är det som om de måste skyddas eller gömmas undan – inuti burar som är täckta med plädar eller i mindre tältliknande väskor. Ett halvt dussin papillonhundar sitter inuti en vagn av staplade burar och pressar sina kroppar mot gallren. Sett från sidan är det som om de svarta, blanka nosarna rör sig i takt, att de skulle kunna vara delar av ett och samma djur.
– Hon rör sig funktionellt och bra, men kunde haft lite mer attityd, säger Eva Liljekvist Borg och tackar mannen och ber honom att gå åt sidan.
Under fyra timmar bedömer hon 56 hundar. Ingen blir diskvalificerad. Och under de två timmar jag följer tävlingen kommenterar hon aldrig hundarnas andning, vare sig i positiva eller negativa ordalag. Efteråt säger hon att det där med andningen gallrar ut sig självt. Det blir tydligt direkt om hundarna inte orkar gå varven i ringen. Hon tycker att fransk bulldogg har fått ett oförtjänt dåligt rykte.
– Ägarna var ju tröttare än hundarna på slutet.
En av de tävlande, en kvinna i zebramönstrad kavaj, väntar en bit bort.
Hennes tik är på väg att sätta sig ner, men tvekar och förblir stående.

27 av 37 hundar fick föreläggande

27 av 37 hundar (mops, fransk och engelsk bulldog) som Länsstyrelsen Skåne kontrollerade fick föreläggande om att tas till specialist, då länsveterinären bedömde att de uppvisade tecken på andningsbesvär.
Drygt hälften, 13 hundar, fick anmärkning på sin andning av specialist. En mops avlivades innan den hunnit bli undersökt av specialist. Två franska bulldoggar hade så pass allvarliga andningsproblem att veterinärerna rekommenderade avelsförbud.
Varför är det så stor skillnad mellan Länsstyrelsen och specialisternas bedömning av hundarna? Länsstyrelsen själva gissar att det beror på att man själv bedömde hundarna i både aktivitet och vila, medan 92 procent av specialisterna enbart bedömde hundarna i vila.

Fotnoter

1. En hund blir utställningschampion när den vunnit tre certifikat av minst två olika domare. För att få tävla om certifikat måste hunden först ha fått det högsta omdömet Excellent med tillägget CK (certifikatkvalitet). Bara en hund per utställning av varje kön och ras kan vinna certifikatet. Källa: SKK.
2. Towe Levin var tio år när hon ställde ut sin första hund – pappans jaktterrier. 26 år senare, när hon bodde utanför Sösdala och arbetade som demenssjuksköterska, importerade hon sin första franska bulldoggstik avsedd för avel från en rysk uppfödare. Under 2015 tog hon två kullar och sålde tre valpar för 20 000 kronor styck.
3. I Jordbruksverkets föreskrift (SJVFS 2008:5) om hållande av hund och katt står det bland annat att djur inte får användas i avel om "de har sjukdomar eller funktionshinder som kan nedärvas" eller om "parningskombinationen utifrån tillgänglig information ökar risken för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman".
4. "Merle-genen" är en mutation som gör att svart pälsfärg slumpmässigt bleks och att ett av ögonen ofta färgas blått. Det är förbjudet att para två hundar med blue-merle-genen, eftersom avkomman löper stor risk att bli både döv och blind.

Läs mer

För den som vill fördjupa sig i djurs (eventuella) moraliska status rekommenderas David Foster Wallaces reportage Tänk på hummern från 2003, där han efter ett besök på Maines årliga hummerfestival försöker reda ut om humrar lider när de kokas levande.

Gå till toppen