Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Skåne

”Pengar i muggen hjälper inte på sikt”

”Vi har haft ett läge där alla kommuner agerat själva. Och att ha 290 olika lösningar är inte bra.”

Bild: Hussein El-Alawi / arkiv
I ett år har han utrett hur samhället ska arbeta med utsatta EU-medborgare. När rapporten presenterades på måndagen lyftes särskilt behovet av samarbete fram.
Idag görs olika bedömningar i olika delar av landet när det gäller olagliga bosättningar, försörjningsstöd, sjukvård och skolgång för barn.
Valfridsson föreslår att länsstyrelsen i Stockholm får ett nationellt samordningsansvar.
– Det handlar om att sprida information om det nationella läget och inrätta en rådgivningsfunktion framförallt när det gäller handläggning av barn så att alla vet vilka regler som gäller, förklarade han under måndagens presskonferens.
Valfridsson hyllar svenska frivilligorganisationers arbete med att hjälpa utsatta EU-medborgare, och tycker att kommunerna tydligt ska visa att de stöttar dessa organisationer.
Enligt rapporten fanns det i höstas runt 4 700 utsatta EU-medborgare i Sverige, varav mellan sjuttio till hundra barn. Enligt Valfridsson är det tydligt att det kommer fler minderåriga till kommuner som erbjuder skolgång och tillåter att barn bor på härbärgen.
Slutsats: Sverige bör inte agera på ett sätt som uppmuntrar att barn tas med till Sverige.
– Jag tror inte att det är en bra lösning att vi medverkar till att barn avbryter sin pågående skolgång i hemlandet, säger Martin Valfridsson.
Han är mycket tveksam till ett tiggeriförbud. Däremot tycker han att den som skänker pengar ska tänka på vad som hjälper mer långsiktigt.
– Att skänka pengar i muggen är inte det som långsiktigt hjälper individer ur djup fattigdom. Jag tror att pengarna gör mer nytta hos organisationer som jobbar långsiktigt i hemländerna.
Flera kommuner har stått handfallna inför olagliga bosättningar. Det pågår en parallell utredning där lagstiftningen kring avhysningar ska ses över. Men Valfridsson menar att det egentligen inte behövs. Polisen har redan befogenheter att gripa in, säger han.
– Jag tycker att samhället måste ha en strikt attityd till olagliga bosättningar, oavsett om det är på privat eller offentlig mark, säger han.
Klokt och bra. Ungefär så tas Martins Valfridssons slutsatser emot av ansvariga politiker i Malmö, Lund och Helsingborg.
Förslaget om att låta länsstyrelsen i Stockholm få ett nationellt samordningsansvar och inrätta en rådgivning hyllas unisont av de politiker HD och Sydsvenskan pratat med.
– I brist på samordning har vi fått ha kontakt med andra kommuner istället. Med facit i hand hade vi behövt en tydligare nationell samordning och rådgivning, säger Anders Almgren (S), kommunstyrelsens ordförande i Lund.
– Vi har haft ett läge där alla kommuner agerat själva. Och att ha 290 olika lösningar är inte bra, varken för samhället eller EU-migranterna, säger Peter Danielsson (M), kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg.
Carina Nilsson (S), ordförande i sociala resursnämnden i Malmö, håller med och passar på att hylla Malmö stads sätt att arbeta med EU-migranterna.
– Det är faktiskt så att jag tycker att Valfridsson har tagit intryck av det vi beskrivit i Malmö. På punkt efter punkt slår han fast att Malmö agerat korrekt.
Exempel?
– Att vi inte ger försörjningsstöd utan endast nödhjälp. Att vi inte skapar särskilda boplatser. Att man inte ska uppmuntra att barn tas hit.
Att migrantlägret vid Sorgenfri fick växa under flera år var inte kommunens fel, enligt Carina Nilsson.
– Fastighetsägaren borde ha anmält den olovliga bosättningen direkt men dröjde ett år. Man kan säkert hitta mycket fel sett i backspegeln, men situationen var ganska ny för alla inblandade.
Både Lund och Helsingborg har erbjudit EU-migranter en bit mark där de har kunnat bo tillfälligt. En lösning som regeringens samordnare avråder ifrån.
– Om vi ska vara helt ärliga är det en ren symtomlindring. Men när människor är här och mår dåligt måste vi kunna lindra deras misär, säger Anders Almgren.
Peter Danielsson säger att Helsingborg inte hade något val när oron ökade bland både Helsingborgare och EU-migranter på grund av de olagliga bosättningar som hade växt fram i stadens grönområden.
– Vi var tvungna att göra något och enades om att tömma boplatserna och erbjuda en campinglösning. Det har funkat väl men efter samtal med Valfridsson kommer vi att avveckla vår camping till påsk. Han har rätt i att det inte är någon långsiktig lösning.
Regeringens samordnare vill inte ha ett tiggeriförbud, och uppmanar folk att hellre skänka till organisationer i hemländerna än till tiggarna på gatorna.
Vad gör du när du går förbi en tiggare?
– Jag skänker inte pengar till tiggare på gatorna, utan skänker till organisationer istället, till exempel Hjärta till hjärta, säger Peter Danielsson.
– Jag ger väldigt sällan, däremot har det hänt att jag skickat pengar till någon organisation, säger Carina Nilsson.
Den ende av de tre som har en avvikande mening är Anders Almgren.
– Jag lägger ibland och ibland inte. Det där kan man inte ha politiska dekret om.
Samtliga värdesätter samarbetet med frivilligorganisationer, men är också överens om att det är i tiggarnas hemländer som roten till fenomenet kan bekämpas.
– Att det i EU 2016 finns så stora orättvisor och ekonomiska klyftor att det blir mer ekonomiskt rationellt att lämna sin hemby och sätta sig på en våt trottoar i Sverige och tigga. Då säger det något om vilket arbete EU har framför sig när det gäller de här frågorna, fortsätter Anders Almgren.
Gå till toppen