Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Mansblick på kvinnoben

Jon Åkerlind

Konsten, Helsingborgs konstförening. T o m 28/2.

En plisserad kjol faller kort över ett par korslagda ben på ett tågsäte, ett beskuret ögonblick ur en pendlarvardag. Året på Helsingborgs konstförenings nya gallerisatsning Konsten öppnar med en utställning av Malmöbaserade målaren Jon Åkerlind.
Jon Åkerlind ställer ut på Konsten.
Åkerlind är en begåvad målare och originell både i motivfokus och i uttryck. De matta, tunna färgskikten för tankarna till klassiskt måleri. Det är lätt att beundra skickligheten, men jag rycks inte med. Här är motiven uteslutande detaljer av kvinnokroppar i vardagen, med undantag av Cadillac Eldorado, en svart bil mot en tegelvägg. Mycket är väldigt likartat, utan att jag kan se vinsten med upprepningen; benen är ganska fylliga, kjolarna av en viss längd, strumpbyxorna lite omoderna. Det är tydligt att Åkerlind eftersträvar en viss specificitet när det gäller tidsanda, exempelvis med titlar som "Ett SMS/Var är du?", men utöver det ser kvinnobenen ut att tillhöra ett annat årtionde, mer än vardagsbetraktelser från ett samtida Malmö.
Senast Åkerlind kunde ses i regionen var för ett år sedan, då han ställde ut på Höganäs konsthall. Den som såg den utställningen kommer att känna igen det mesta här. Åkerlind har även visat sviten med kvinnoben i Trelleborg och Malmö. Till konstnärskapet hör även mer stillebenartade verk såsom närbilder på mat och jag tror att helhetsbilden hade stärkts om motivbredden visats. Då hade stoffmåleriet betonats: Åkerlinds fokus på materialytor, från tygers fall till skiftningar i laxkött och skåror i en skärbräda.
För trots att detta vid första anblick är måleri som är lätt att ta till sig - föreställande, realistiskt, vardagligt - så hade jag önskat att man ramat in det mer än med bara konstnärens egen text, som börjar med ”Bra konst görs med könet och magen”. Sett genom det rastret accentueras temat om mansblicken på kvinnoben. Om man istället för ett romantiserande av den maskulina måleriska akten satte konstnären i konsthistoriskt och hantverksmässigt sammanhang skulle helheten stärkas.
Konstpedagogik har en mening även i mindre sammanhang, såsom här, i konstföreningens galleri. Med engagemanget och kunnandet hos medlemmarna skulle man kunna ha en vidare ambition när det gäller förmedling och urval av konst. Att en ambition om kunskapsförmedling finns, och likaså ett intresse hos publiken, märks inte minst genom att Konstföreningens föreläsningsserie ”Kvinnor i konsten” som ska hållas i galleriet i vår är fullbokad. Håll utkik om någon skulle lämna återbud.
Gå till toppen